antiklimax.

Klockan är strax efter midnatt. Jag är bakfull. Jag svettas kopiöst. Det kryper myror under min hud. Längtan och rastlöshet. Så.
Eftersom mitt rum är tomt så bestämde jag och Jenny oss för att flytta vår pinsamt stora soffa in i mitt gamla rum och skapa en oas av tvrum. Det gick som det gick. Vi gav ordspråket kvinnor kan en helt ny innebörd. Soffan täckte hela rummet. Marginalerna var på millimetern, så vi var tvungna att på något vänster flytta ut min äckligt stora garderob ut ur rummet. Det gick inte. Garderoben får också plats med millimeters marginaler. Vi var tvungna att skruva ner den. Halvägs in i projektet kollapsar garderoben. BBBOOOOMMM!!!!!!!! Grannarna måste ha skitit på sig. Nu ligger min garderob mörbultad och i bitar på terrassen. Efter vårt kvinnor-kan projekt uppnådde vi något slags antiklimax. Vi befann oss i en svettkamp i en timme. Sen fick det ett abrupt slut. Så vi packade min resväska. Flyttade vårt äckligt stora matsalbord ut i köket. Nu sitter jag här. Sista natten i Stockholm. Vemod och längtan. Jag gillar inte kombinationen. Men jag får gilla läget.

avstämning

Ja, månaderna mellan inläggen ökar i samma takt som jordens undergång (2012, skrämmer skiten ur mig).

Jag befinner mig i mitt barndomshem i Enköping (ångest). avsikten med mitt besök är att hejdåa mina föräldrar ( vill skriva avskeda, men det blir fel. avsked.a. nej). Ett sista farväl innan jag och Sofia tar vårt pick och pack och flyttar till regningare breddgrader. Londoooon. Jag har, ändå sen vi bestämde oss för att den bubblanden idén skulle bli verklighet, sålt mina möbler, kläder, sagt upp abonnemang, haft avskedsfest etc etc. Men det var inte förrän jag satte mig på tåget till Enköping som poletten trillade ner. Oj, som den trillade ner. Blev nästan lite skakis. Men ja! Punkt på det ämnet.

Förövrigt så var jag på Kreta med min syster för några veckor sedan och tog med mig en dryg liten sjukdom hem, luftrörskatarr. och som den sanna hypokondrikern jag är så ramla jag in på akuten en dag efter hemkomst och undvek därmed följdsjukdomar tack vare diverse mediciner. Dock, levde dessa hängivna streptokocker kvar i huset och letade sig fram till mina rumskamrater. Vi har en lunginflammation, en halsfluss, en svinkoppor och någon potentiell sjukdom till. Alla knaprar pencillin och är höga på febern. Jag knatar runt som en lycklig individ medveten om att deras sjukdomar inte smittar mig för jag har smittat dom. Så om någon är sugen på lite "ledighet" från jobbet så har jag en epidemistuga ute i Kallhäll.

Avslutar med att inflika att vad jag tror jag kommer dö av nästa vecka är hjärnhinneinflammation. Håller tummarna för att jag överlever tills jag kommit fram till London iaf. Så jag åtminstone "hann" flytta dit.
Natti.

Hah. Nu har jag två bakfyllor att slå av mig och 60 myggbett att klia. Ingen överdrift. Jag ser ut som en röda hund patient. Min nya dator har fyllt 3 dagar och det firar vi med att nöta ut tangentbordet med ett blogginlägg.

Min katt Polly har börjat rymma om nätterna. Jag tror hon har massa dejter på gång för varje natt när jag tar sista ciggen kommer det lite katter och smyger runt på gården och så ger Polly mig onda ögat när jag inte släpper ut henne. Då stänger jag dörren till mitt rum så hon inte får för sig nåt. Igår imorse när jag vaknade satt hon på tröskeln till mitt rum och kisade med ögonen. Om hennes blickar kunde döda hade jag varit dödare än Hitler just nu.

fenomenet smeknamn.

Smeknamn är i första hand till för att korta ner någons namn ( i min värld iaf). Sen kan man smeknamna smeknamnet. Men att smeknamna smeknamnets smeknamn är att ta saker och ting lite för långt. Min katt Polly fick smeknamnet Pollsan. Sen blev det Pollsis, sen Pollskan och slutligen Pollskis. Jennifer började vi kalla för Gertrudis, sen blev det Gertis (Stjärtis), sen Gert (Stjärt) och slutligen Gertan (Stjärtan).

Pollskan för övrigt är en besynnerlig liten individ. Vi låter henne vara innekatt då vi bor några meter från E18 och vill undvika dödsfall i kattvärlden. Då och då kopplar jag henne och försöker (läs: FÖRSÖKER) gå på en lite promenix i trädgården. I vardagsrummet brukar vi lämna balkongen dörren öppen i den mån att hon inte ska kunna springa ut. Vareviga dag står hon och försöker komma ut. Så när jag väl tog henne på en promenad svarar hon med att inte ens gå ut. Så jag bär henne ut och hon svarar då med att lägga sig i formel 1 bil position ( huka sig ner på mage och krypa fram) och börjar hyperventilera av rädsla. Hon rör sig max 1 steg per 15 minut. Efter detta försök att få henne att andas frisk luft håller hon sig borta från balkongdörren.
Ibland när vi har folk över och sitter i köket och spelar spel blir Pollskis helt till sig och vill ha uppmärksamhet. Hon brukar då gå in i vardagsrummet, ta så mycket sats hon bara kan och kutar ut i köket, lämnar i från sig ett sjukligt kattskrik och springer upp så långt hon kan på väggen i hallen. Så där håller hon på i evigheter. Har man tur kan man få bevittna några akrobatiska volter när hon flyger upp i luften som en skrämd fågel.

Sitter på jobbet och fördriver tiden. Hunden Melvin har blivit trotsig tonåring och växlar mellan att vara skitlat till att flippa ur helt. Det finns inga mellanting i tonåringarnas värld.
Kikar ut genom fönstret och ser snöflingar falla ner från himlen. Det är snart maj. Kom igen!

i put my finger up her countryside.

shit, jag är världens bästa blogguppdaterare. jag skyller på att jag inte är singel längre.
igår ställde vi till med fest i gula villan och det blev kickassfest utan dess like till 5 på morgonen. min karl går in på långpass och jag kommer inte få träffa honom förrän på onsdag. Det. är. kaos. jag hatar att vara kär. han borde finnas i dubbla utgåvor så jag slipper sakna honom så det gör ont.