hostar så lungorna spricker. vill sitta med en hårborste nerkörd i halsen och bara raffsa. har fått antibiotika utskrivet. så nu är min mage på toppenhumör. inte. nykter helg då. nu kör vi.

vad gör man på en helg om man inte super? det är ju inte så att jag har hundra graders feber och inte kan röra mig. faktum är att är jag sängliggande eller helt enkelt inte rör mig så blir hostan värre. måste aktivera mig. bio? filmkväll? åka till camden och kolla på fyllon?
det sistnämnda är ett absolut nej, vi kommer falla som slavar under piskan om vi ska lukta på öl och inte förtära.

vad gör man en fredag kväll?

cirka två gånger i veckan dimper ett vykort ner i min brevlåda. det är från min familj som är på husvagnsemester i norrland. för varje stad dom besöker skickar dom ett vykort. blir super glad när jag märker att folk därhemma tänker på mig. mys.

om två månader har jag bott i london i ett år.
jag kommer ihåg när jag bott här i en månad och träffade svenskar som bott här i ett år. Wow tänkte jag då. Nu sitter jag där själv och kan gladeligen säga att det blir åtminstone sex månader till. Sen får vi se vart mina resväskor bär av. Börjar bli smått sugen på att utbilda mig till något vettig och kämpa för en karriär. Men Sverige känns fortfarande för disträ för mig. Jag är inte redo för Sverigeland även om jag saknar kulturen fruktnsvärt mycket, jag måste dock säga att jag börjar bli en inbiten Londonbo och Sverige känns för tillfället mer främmande för mig. Jag har inte gått på svensk mark på 8 månader och jag är väldigt omedveten om mycket som händer där hemma. Går Ica-reklamerna fortfarande? Är rådhuset längs den blå linjen fortfarande avstängd pga av bygget med Citybanan. Vad kostar ölen?

Hur mycket jag än gillar att vara kunnig om den stad jag bor i så vill jag inte bli som de svenska Hollywoodfruarna i LA.
Snälla slå mig om så är fallet.

Det mest oroväckande med min hemkomst kommer dock bli högertrafiken. Sista jag var hemma hade jag bott i London 3 månader och hade inte vant mig vid vänstertrafiken ännu. Nu är jag en av dom där galningarna som springer mot rött och korsar gator mellan körande bilar. Det blir sele på mig tror jag.

rudolph

mår bra? Nej!

Igår åkte jag till Soho och mötte upp en vän för några öl, men fasiken vad sliten jag var. Inte ens kopiösa mängder shots kunde få mig på benen. Runt 22 åkte jag till Camden och mötte upp resten av gänget, samma crew, samma ställe och samma bord. Två öl senare satt jag på sista tuben hem till Mill Hill. Förmodligen mådde skit igår och mår skit idag för jag käkade verkligen ingenting igår. Drack en kaffe till frukost och det var allt. Jag hatar mig själv för att jag slarvar med maten på bakfyllan. Tur att Elin kommer tillbaka, hon ser minsann till att det finns mat i min mage jämt. Ska börja kalla henne för Mat tanten Elin.

Uppdatering om spindeln, han heter iallafall Rudolph och vi leker kurragömma. jag smyger omkring i huset med skor på fötterna och Scotts massiva kängor i handen i väntan på att Rudolph dyker upp så jag kan avliva fanskapet. Dock tror jag att jag komma att drabbas av Stockholmsyndromet. Vi får se.

it's a beast

men så himla roligt då.

skulle springa upp till rummet och hämta en sak och vad sitter utanför dörren och busar? Jo, den största jävla spindeln någonsin. Jag har inte varit medveten om hur jävla rädd jag är för dom. Inte dom små rackarna, dom rör mig inte i ryggen. Men dom där större. En halvtimme efter mitt möte med denna best och jag skakar fortfarande och hjärtat slår nåt fruktansvärt hårt i bröstkorgen. Detta resulterar i att jag måste ut och bärsa i samma outfit som gårdagen, ingen dusch, inga foundation eller puder, ingen ytterjacka för den är i rummet. Jag har länge övervägt att smyga över till grannen och fråga om han kan komma över och ta dö på den. Men eftersom det inte är mitt hus så känner jag inte att jag har rätt att göra så.
Vilken jävla dubbelmoral, jag sov ju inte ensam i huset inatt direkt. Och så går karln och bondar med grannen. Diskretion hallå? tänk om han tjallar till familjen, då är jag en rökt kalkon. Helvete.

Jag har gjort det igen. Gjort en höna av en fjäder. Jag blåser upp allt gånger hundra och sen i slutändan visar det sig att alla idéer mina hjärna skapat är bara rent skitsnack på grund av min osäkerhet. Detta fenomen kan liknas med när jag stoppar ner handen i väskan och inte hittar plånboken på stört och blir då manisk och skriker att den är borta. Den ligger 99 gånger av 100 i min väska men jag har inte tålamod att hitta den och freakar då ut istället.

Igår var jag ute i Camden med grabbarna och pratade faktiskt med en av deras tjejkompisar, go Cissi. Har träffat denna fågel hundra miljoner gånger men aldrig pratat med henne. Vi klickade efter att jag sagt: sorry i havent talked to you before but I hate girls. och hon svarar: I hate girls too. Sen gick vi på toaletten och fyllensnackade och tog några shots.
Ja dessa jävla shots. Tror jag hävde i mig 5-6 stycken och huvudvärken kom som ett brev på posten imorse.

ensam ensam ensam

har precis avverkat första natten i huset ensam och jag är förvånad över att jag fortfarande njuter av ensamheten. Jag anar att det beror på att det är sommar ute och inte tråkig vinter med kyla och äcklig snö. Jag har glidit runt i huset i bara trosor och behå, städat lite, lagat lite frukost och lyssnar på hög musik och bara är jag. Det bästa är att jag kan ta mitt ciggpaket och sätta mig utanför huset och njuta av några bloss.
Vaknade runt halv sex imorse av att solen höll på att gå upp utanför mitt fönster och hela rummet fylls med en orange färg. Det avnjuter jag varenda morgon och hur fantastiskt är inte det?
Sen är jag ju också deltidssmåbarnsförälder skadad och vaknar flera gånger per timme av tystnaden i huset. Inga barn som skriker, bråkar, sjunger och allt vad dom håller på med varje morgon. Har precis slängt i mig en dunder frukost och väntar bara på att maten ska smältas så jag kan avnjuta min fjärde joggingtur denna vecka.

Att ta en springtur är som en mental detox. Tidigare i veckan när tankarna var deppiga och ångesten låg som ett mörkt moln över mitt huvud så drog jag på mig springskorna och tog en tur. När jag kom tillbaka var jag sprudlande lycklig. Som om inga bekymmer fanns i hela världen och ensamheten var som bortblåst.



Annars inväntar jag bara att Elin ska komma tillbaka till Londonland. Har inte träffat henne på snart två veckor men det känns som minst en månad. Det finns alltid ett stort tomrum i mitt hjärta när hon inte är i närheten.
Jag har lyckats hitta en ny fantastiskt vän för livet och det är jag sannerligen lycklig över.

(hon är värd ett sånt där löjligt hjärta) <3