jag vill känna den svenska sommarbrisen längs min rygg, jag vill doppa mina fötter i en kall sjö och bli bländad av solens reflektioner i vattnet. jag vill höra fåglarna sjunga och vifta bort myggorna från mitt ansikte. sen vill jag sakta men säkert vänja min nakna kropp vid det kalla vattnet och sakna slinka ner för att avslutningsvis simma runt och njuta av solnedgången i en svensk sommar.

bildkavalkad i icke kronologisk ordning.

svettiga efter timmar av dans.


blimey.


untz untz untz untz.


lite öldrickande innan spelningen kickade igång.


det var sannerligen en legendarisk natt. tack alfie och jason för biljetterna och en grym danskväll.


lets dance to Joy Divison med The Wombats på Roundhouse i Camden.


månadens random things in Cissis bag. En apa och napp.


londons långa rulltrappor. på frågan om jag åker hiss upp när rulltrappor inte finns att tillgå så blir svaret ett bestämt nej. jag går alltifrån 20 trappsteg till 250.

vaknar upp efter en legendarisk utekväll, inte ett uns bakfull. slår på johnossi på högsta volym och njuter medan elin styr upp frukosten. nyttig, god och massiv frukost.
vi lägger stor njutning i den obefintliga baksmällan trots hög alkohol konsumtion under gårdagen.

the wombats var fantastiskt bra och sällskapet var fantastiskt bra likväl. vi satt också på BS pass men drog till monarch för att dansa till gammal rock musik hela natten lång.

jag sitter i elin säng. kläderna säger dig att jag är redo för utgång, knuten på huvudet dinglar och örhängena skramlar. vi dricker äcklig strongbow och lyssnar på musik och loggar in och ut varandra på facebook i samma takt som vi byter musik.

elins telefon plingar till och helt plötslig måste den äckliga vätskan svepas för det vankas gratis biljetter till The Wombats!

asså vad blir det?

idag har jag varit självmordsbenägen sen klockan 08.00. Trots att vi kom i säng väldigt sent så vaknar jag alltid runt 8 på morgonen och kan inte somna om. Eftersom jag sällan sover hemma heller så kan jag inte knata upp ur sängen och sysselsätta mig utan måste tålmodigt vänta på att den snarkande mannen ska vakna till liv.
X antal timmar senare möter jag upp Elin i Camden för svindyr italiensk pizza. Big mistake för sedan satt spyan i halsen några timmar må jag lova.

Nu står Elin i köket och fixar käk, för nu är vi tillbaka i party moodet. whoop whoop.

vi har försökt klura ut hur vi blev så himla packade, speciellt Elin, som försöker förklara för ett par äkta engelsmän att det minsann inte är säkert att beställa taxi från taxibåsen utan att man ska haffa en på gatan. Efter att tre karlar stått med häpna blickar några minuter och låtit elin mata på om sin (o)kunskap om londons taxi system så utbrast jag: dom har bott i london hela sina liv så jag tror dom vet bäst.

Elin: svart taxi ( dom svarta taxibilarna) är dyra men kan haffas från gatan. Taxibilarna som beställs från bås ( och ser ut som vanliga personbilar) är billigare och bör ICKE haffas från gatan då det räknas som svart taxi. Dom skall alltså bokas från ett bås för att undvika våldtäkt och överpriser.

bär med dig denna mening i huvuder elin högberg. an unbooked mini cab is a strangers car.
Då har vi rett ut det ur världen.

Om jag åkte härifrån imorgon skulle du fortfarande minnas mig?
För jag måste resa vidare nu, för det är så många platser jag vill besöka
Men om jag stanna här med dig så skulle saker inte vara densamma
för jag är fri som en fågel och denna fågel kan du inte förändra. eller kan du?

idag är en sådan dag jag vill flytta hem till sverige. bo på någon gata i stockholms förort och uppleva den svenska kulturen igen. veta att mina vänner finns några tub stationer bort. få prata svenska med alla jag möter och bo någonstans där jag vet allt om allt.

ja, idag vill jag vara sverige-bo. men jag vet att denna känsla kommer vara borta imorgon. jag önskar det fanns lite mer stadighet i min känslor och slippa få känna att idag vill jag verkligen inte bo i sverige för att följande dag vilja flytta hem mer än något annat. men det är min uppväxt som har format mig. att inte känna något alls för att sedan känna för mycket.