Nu har vinterkylan kommit. Den penetrerar våra tjocka väggar och lämnar vita andetag efter sig. På balkongen gnistrar frosten och avger ett knastrande ljud under fötterna. på utsidan är det så vackert men på insidan döljer sig en vidrig sanning. kan inte något väsen från ovan sända en ängel och lysa upp min dystra tunnel. göra mig kvitt från ångesten som lämnar mig sömnlös natt efter natt, få mina räkningar att försvinna i ett trollslag och bota min ihärdiga magsmärta. Jultomten, jag önskar bara en sak och den är gratis.

dåliga vanor smittar av sig.

Så, nu har jag suttit som en fastkedjad guatanamofånge vid datorn i 5 timmar och pluggat, pluggat. Jag har lyckats producera en hel sida. Jag är stolt och vill därmed bjuda mig själv på en chokladkaka eller något ätbart men jag försöker avstå. Jag har alltså skrivit 1 sida och troligtvis missat poängen med frågan helt. Skitsamma.
Igår ringde min syster Sofie mig. Sofie? Vem? Jo, min halvsyrra som jag inte snackat med på... erhm.. 3 år? Åtminstone inte sett hennes nuna på 3 år.. Skandal å bådas vägnar. Men så fort jag hörde hennes lena röst på andra sidan luren var det som om 3 års tystnad aldrig existerat. Vi mundiareéade varandra hänsynslöst. Under konversationens gång kläcker Sofie ur sig en av sina bedrifter från gymansietiden då hon skulle läsa utvandrarna men inte orkade och istället hyrde filmen och utgick från den. Detta lilla beteende smittade av sig till mig och under hela min skoltid följde jag i hennes fotspår vilket jag berättade för henne under gårdagens samtal. Hon flippade och fick sig själv av framstå som en dålig förebild, kanske var hon det. Men jag såg inte att hon berövade mig läslusten utan berikade mig starka MVG i varje ämne denna händelse berörde. För jag hade aldrig i hela mitt liv läst en bok som jag funnit ointressant. Så, idag satt hon på internet och googlade upp ett ord jag inte för allt i världen kunna förstå innebörden av, för att lätta sitt samvete, för att bättra på sin roll som systerlig föredöme. Jonas fick höra denna berättelse idag och skratta hånsamt åt mig. Han hade snappat upp detta beteende att hyra film inte läsa och följt i mina fotspår. Så nu lider Sofie ännu mer, hon har inte bara berövat mig min läslust utan också, i andra hand, Jonas. Jag känner mig stolt som hjälpt Jonas i skolan med detta förträffliga beteende. Sofie mår dåligt. Slutsats: Sofie har ett samvete, inte jag.

här e jag

igår skulle jag och malin dricka EN öl. Men sen kom Peter och Axel och beställde in kannor med öl. Vi blev liite fulla och somna kanske runt, 5 på morgonen? Sen klockan sju var det dags att gå upp, trött som ett as kasta jag på mig lite mascara och ställde klockan på 07.50 och däcka på badrumsgolvet. Jag befinner mig i Uppsala för tillfället, men kl 08.13 går tåget som skall transportera mig till Stockholm. På upptåget kliver 2 väktare på, skumt tänker jag. Sedan efter ungefär 10 min visar det sig att dessa två individer är kontrollanter, Halleluja. Jag åker olagligt och för några minuter tycks mitt liv gå under. Men jag klarar mig, han begär inget legitimation. När jag väl är hemma i min kära lägenhet och har andats in lite Brommaluft bestämmer jag mig för att traska till ICA och köpa lite föda. Efter halva vägen börjar min mage brumma, sen brummar den lite till och jag inser att en språngmarsch till toaletten är ett faktum. När jag sprutlackerat toan alá Cissi ser jag att toalettpappret är slut. Finito. Min värld tycks gå under igen. Efter många svordomar och argsinta suckar finner jag ett stycke papper, rensar anus och spatserar mot affären igen. Denna gång hinner jag bara ut ur huset innan magen än en gång börjar brumma. Språngmarsch nr 2 till toaletten är ett faktum. Igen. Det hinns inte med att leta papper så efter sprutlackering alá Cissi nr.2 sitter jag än en gång skrikandes och förbannad med ett blottande rövhål i badrummet. Det ligger en tidning längst bort i badrummet, såklart. Den gången fick Fredrik Reinfeldts ansikte bevittna mitt anus. När jag var på ICA och handlade mat köpte jag inget toapapper, medvetet, för jag vill inte slösa pengar på skitpapper. Jag tycker tydligen det är mer värt att köpa kokosmjölk för 20 kr, jag liksom HATAR kokos. Vart är logiken där? Jag är för principfast helt enkelt. Toalettpapper kommer aldrig hamna på min nota. Hellre hårt tidningspapper eller bark än betala för toapapper. Principfast var det.

tisdag morgon och väckarklockan ringde kl 07.00

igår skulle jag och malin dricka EN öl. Men sen kom Peter och Axel och beställde in kannor med öl. Vi blev liite fulla och somna kanske runt, 5 på morgonen? Sen klockan sju var det dags att gå upp, trött som ett as kasta jag på mig lite mascara och ställde klockan på 07.50 och däcka på badrumsgolvet. Jag befinner mig i Uppsala för tillfället, men kl 08.13 går tåget som skall transportera mig till Stockholm. På upptåget kliver 2 väktare på, skumt tänker jag. Sedan efter ungefär 10 min visar det sig att dessa två individer är kontrollanter, Halleluja. Jag åker olagligt och för några minuter tycks mitt liv gå under. Men jag klarar mig, han begär inget legitimation. När jag väl är hemma i min kära lägenhet och har andats in lite Brommaluft bestämmer jag mig för att traska till ICA och köpa lite föda. Efter halva vägen börjar min mage brumma, sen brummar den lite till och jag inser att en språngmarsch till toaletten är ett faktum. När jag sprutlackerat toan alá Cissi ser jag att toalettpappret är slut. Finito. Min värld tycks gå under igen. Efter många svordomar och argsinta suckar finner jag ett stycke papper, rensar anus och spatserar mot affären igen. Denna gång hinner jag bara ut ur huset innan magen än en gång börjar brumma. Språngmarsch nr 2 till toaletten är ett faktum. Igen. Det hinns inte med att leta papper så efter sprutlackering alá Cissi nr.2 sitter jag än en gång skrikandes och förbannad med ett blottande rövhål i badrummet. Det ligger en tidning längst bort i badrummet, såklart. Den gången fick Fredrik Reinfeldts ansikte bevittna mitt anus. När jag var på ICA och handlade mat köpte jag inget toapapper, medvetet, för jag vill inte slösa pengar på skitpapper. Jag tycker tydligen det är mer värt att köpa kokosmjölk för 20 kr, jag liksom HATAR kokos. Vart är logiken där? Jag är för principfast helt enkelt. Toalettpapper kommer aldrig hamna på min nota. Hellre hårt tidningspapper eller bark än betala för toapapper. Principfast var det.

det är inte lätt att vara mig...

Åhhh.... jag älskar alla underbara människor som är så hjälpsamma därute.
Som tidigare nämnt så råkar jag alltid ut för jobbiga omständigheter när jag tar mig an saker.
1. Ska skriva ut kurslitteraturen. Befinner mig på bibblan kl 16.45. Självklart förbisåg jag att det oftast är kö till datorerna där. Men efter 15 minuter får jag tag i en dator. Bråttom. Då kommer jag inte in på datorn. Jag frågar snällt killen bredvid om det är kortnr man ska skriva in. JA. Det funkar fortfarande inte. Killen erbjuder sig snällt sin dator när jag säger stressat att min föreläsning börjar om en timme. Då visar det sig att man måste logga in på universitetskontot för att komma åt kurslitteraturen. SUCK. Han berättar att man oftast inte ens har kurslitteratur med sig på första föreläsningen. Kul, då har jag drabbats av hjärtattack och magsår i onödan. Men många tack till honom som hjälpte mig igenom denna, för mig, plågsamma pärs.
Då är det bara problematik hitta föreläsningsalen kvar, något som gick käpp rätt åt skogen sist. Mathias har då under dagen knullat kartorna över frescati och gett mig en bra beskrivning över vart jag ska.
2. Utan problem hittar jag till föreläsningssalen. Märk då att klockan är bara 17.30. Jag tror då alltså att den där dörren leder in till en korridor för att sedan ta mig till auditorium. Så jag öppnar dörren och vad händer? Jo, där sitter en hel jävla klass och har föreläsning. Jag tittar på dom. Dom tittar på mig. Jag tittar på läraren. Han stirrar på mig. "Har jag kommit fel" halvt skriker jag. "JAAA" skriker han tillbaka. Och alla börjar skratta. Utom jag. Stänger dörren och vet inte om jag ska skratta, gråta eller ta livet av mig. Jag inser då att min föreläsning inte börjar förrän om en halvtimme. Eller? Jag blir tvungen att speja runt hörnet i en halvtimme för att se att dom går ut, annars går jag ju inte in.. igen. Men dom jävlar smet tydligen ut bakvägen. Så jag tvingade en 60+ kärring att gå in före mig för att undvika awkward moment nr 2.

Och sen vaddå? En präktig kärring på tunnelbanan snäser åt mig att inte sitta med korsade ben på t-banan även fast jag inte ens är i närheten av att röra henne med foten. Plus i kanten till tjejen mittemot mig som himlade med ögonen åt kärringens galenskaper.

klinkande piano..

igår natt grät jag som ett barn. det var någon kvinna som spelade piano som en ängel sänd från ovan. om jag fick välja en musikgenre jag bara fick lyssna på livet ut skulle det vara pianomusik. det finns inget vackrare. nu gråter jag igen.

nu har jag storstädat hela jävla lägenheten, försökt laga en vettig måltid av lök, matvete, svamp och kryddor. Det blev gott faktiskt. Nu knarkar jag laxeringstabletter då jag inte skitit på en vecka. Min mage verkligen älskar mig och mitt leverne.. vadfan liksom, jag äter hur bra mat som helst och röker inte längre (knappt).. min enda last är väl alkoholen men lite stryk får den fan tåla. Suck!