lia har lite sadistiska tendenser. första frukosten efter min hemkomst får hon för sig att "servera" mig en av hennes gosedjur, som är en gris, till frukost.

"you eat pork dont you cissi?"

jag svarar ja och hon lägger upp Peppa Pig på en tallrik framför mig och börjar låtsas stympa grisen.

"cissi wants som piglegs. yes...." hon "skär" av fötterna och så fortsätter hon så där tills hon har "slaktat" färdigt Peppa Pig. Sen tittar hon på grisen och säger hånfullt " why are you still smiling" och så hånler hon.

sverige var underbart om man bortser från vädret, då njuter jag mer av londons plusgrader.
det första dagarna i mitt hemland njöt jag till fullo och sög in stockholmsrutiner och jag slutade aldrig förvånas över att man kan prata i mobilen på tuben. trots att jag bott i stockholm i 1,5 år och i london i enbart 3 månader så är det svårare att återfinna sig i gamla rutiner än att vänja sig vid dom nya. att korsa gatorna i sverige var omöjligt, jag har vant mig vid att titta åt "fel håll" och nu när jag med en gång skulle titta åt rätt håll så visste jag inte vad rätt håll var längre. höger och vänster blev som en dimma av förvirring. det slutade med att jag antingen sket i att ens titta efter bilar eller så skakade jag huvudet åt alla håll skrikandes: vilket håll tittar man åååååååååååt?".

sen efter elva dagars fantastisk umgängeshets var det dags att åka hem, bakfull och eländig. mitt handbaggage vägde 2 gram för mycket och var för bred för ett handbagage. jag hade i all hets bara tryckt ner all skit där och kämpat med dragkedjan i några jävla timmar när jag står i incheckningskön och inser att jag har glömt lägga mina "vätskor" i en plastpåse OCH tagit ur laptopen. har ångest i en kvart och får stressångest över att det är monsterkö som går långsamt MEN den rör sig. när ska jag hinna plocka ur sakerna? för att gå ur kön existerar inte. det visar sig att det finns ett litet bås för mitt ändåmål precis innan röntgen. upp med dragkedjan och ut med all skit. jackan, sminkväska laptop och... ett stycke julskinka?!?!?! min ögon håller på att ramla ur ögongroparna. jag försöker förstå varför det ligger julskinks bitar i min resväska. jag vänder mig om. en kille ser julskinksbiten och tittar suspekt på mig. jag minns plötsligt julskinks kriget vi hade hemma hos matte innan jag tog bussen till centralen. suck. jag överväger att slänga bitarna men att riskera att alla i kön ser mina julskinksbitar är för fasansfull. jag slänger ner skinkan i resväskan och stänger. tullen säger inget om mina julskinksbitar. tack.gode.gud.

förutom en sliten 22 åring osandes av baksmälla,med ett jävla kaluffs och ett för tungt och för stort handbagage fylld med julskina så stank jag också nåt förjävligt av öl. inte pga av överkonsumtion dagen innan (vilket dock stämmer men) utan för att vi bestämde oss för att lämna puben i all hast dagen innan och jag med en nyköpt öl fattar beslutet att smuggla ut ölen i handväskan. efter några minuter har jag glömt ölen i väskan och behandlar den inte längre varsamt. fyllekäk på donken och jag känner att min väska är dyngsur. ölen har ramlat och min kamera, mitt smink, min tröja och mitt allt är dränk i öl. detta hinner inte tvättas innan hemfärd till london så jag fick springa runt med mina öldränkta saker i mina enorma fickor på jackan då resväskan redan vägde övervikt. jag hade tydligen en lite sax i jackfickan också, tullen sa inget. tullen bryr sig inte om saxar eller julskinksbitar men att ta av sig skorna innan metalldetektorerna är ett måste.

när linda berätta för mig att hon var med barn sa jag att du kommer föda på julafton och det kommer bli en tjej. jag fick alla rätt. idag ska jag åka till BB och hälsa på lillskrutten!

sen hade vi en tomte med rullator i år. trots att alla är för gamla för tomten vill vi ha en ändå. det blir inte samma grej. tomten kastade julklappar på oss.

jag är definitionen av ordet sliten. dock inte ett uns av baksmälla trots gårdagens konsumtion. sliten var det.

i min familj måste man ibland skrika för att kunna kommunicera. jag gillar inte att skrika, tycker inte att det fyller något syfte. ringde min far imorse för att informera om hur min hemfärd hem skulle se ut. det blev massa dividerande och tillslut lacka jag ur och skrek. han fatta direkt. men det skriket eggande igång ett fruktansvärt humör och hela morgonen skrek jag på matte. stackars.
nu sitter jag i Enköping, smällt i mig två cola på alldeles för kort tid och snart är det middagsdags yummi.
jag återförenades med min kamera också. bilder bilder bilder. jag kommer bli kort knarkare.

jag har varit i sverige i tre dygn och lyckas trycka i mig 3 pizzor, 2 donkenmål, 1 maxmål och 2 chipspåsar...

jag är på svensk mark. och helvete vad fantastiskt det känns!

Från det att jag hörde flygplans hjulen studsa på landningsbanan har ett stort leende suttit fastklistrat på mitt ansikte. Jag log den kvarten det tog att gå från flygplanet till flygplatsen i snöstormen. jag log när jag satt 1,5 timme på en full och kokhet buss och gissa om jag log när vi kom in i Stockholm. Den enorma kramen jag planerade att ge Matte när vi möttes på centralen dog ut i ett antiklimax då vi båda hade svårt att förstå att jag faktiskt var hemma!

Nu fattar vi!

Ikväll blir det öl, spelning och mera öl.