jag/vet/inte

inatt var en mycket konstig natt.
klockan är 10.00 och jag har två fem åriga flickor som leker i rummet bredvid och stereon är på högsta volym. jag är helt tom på känslor, som jag alltid är när jag vissa nätter ligger och gråter åt det förflutna. jag gråter mest för att jag blir så fruktansvärt förbannad på mig själv att jag inte kan låta det förflutna var överstökat utan istället ältar allt som hänt, tänker, funderar, blir ledsen, ensam och miserabel. när allt ältande var klart och jag var så trött att jag knappt kunde andas fick jag sjukt ont i magen, sån där magont man får när man blir magsjuk, när magen sväller upp som en ballong och man mår så illa att man sitter hukad över toaletten för att invänta helvetet. men helvetet bröt aldrig ut, tur det för jag var alldeles för trött för att gå till toaletten. sen började jag frysa. två täcken, två långkalsonger och en tjocktröja senare låg jag fortfarande och skakade av frossa. jag blev yr i bollen och svamlade i flera timmar. när klockan var runt 04.00 somnade jag och vaknade tre timmar senare och mådde bra.
någon som kan förklara detta?

imorgon börjar besökshetsen från Sverige och det behövs verkligen! Min hjärna orkar inte gå på sparlåga längre och jag behöver min fantastiska vänner precis just nu!

kär/lek

jag och sofia satt för några dagar sedan och pratade om män (ovanligt?) och att bilden film ger av män är grymt felaktig. dom är inte lika ömma, sensuella, goa och fantastiska som mediavärlden ger sken av. "såna män finns inte i verkligheten" muttrade vi. vi satt och kollade på blue valentine när denna diskussion dök upp och ett par sitter på bussen och tjejen ligger i hans famn och gråter och ja, det finns en hel historia bakom den scenen MEN vi insåg då att såna män finns inte. men några dagar senare och jag tänkte tillbaka på mitt egna patetiska dejtande-kärleksliv kalla det vafan du vill. jag insåg iaf att jag har träffat en sån kille. en sån där go, fantastiskt, full av sprudlande romantisk kärlek, en sån som håller om dig när du gråter. ja en perfekt man. jag har träffat honom, han finns. men jag var inte värdig hans vackra kärlek och jag var bara dum i huvudet och kastade bort denna man som stod så tappert och väntade på att jag skulle öppna upp mitt hjärta.
än i dag tänker jag mycket på denna fantastiska karl och jag är väl införstådd med att jag gått miste om den bästa människan i världen. han kommer alltid ha den största platsen i mitt hjärta och jag hoppas han träffar den bästa tjejen i hela världen som behandlar honom som en ängel och inte som en påse skit - som jag gjorde.

forgive them even if they are not sorry

ångest.
ikväll låter jag flashbacks från gårdagen plåga mitt bakfulla huvud. jag festade med ett gäng karlar och skulle prompt berätta hur coola dom var, ha armbrottning över bardisken för att visa hur okvinnlig jag är och betala för alla ölrundor. jag blir numera full på ett glas vin i princip så jag måste lära mig dricka med måtta. fan att bara vara med karlar gör mig så uppmärksamhetskåt att jag får betala ett högt ångestpris dagen efter. men jag hade jävligt kul så det får väl vara mödan värt.
bakfull och eländig tog jag samma gamla vanliga lördagsrunda på vägen hem från bortaplan till brent cross. skulle köpa ett par jeans och ställer mig i kön när jag ser en snygg jacka. alla ölrundor hade lämnat ett stort hål i plånboken så jag fick välja; jeans eller jacka. eftersom jeans är vad jag behöver mest så tog jag jackan. så nu har jag väl 40 par jackor. eller nåt.

barn verkar tro att man är nån slags trollkarl eller magiker och vad är dealen med att dom aldrig fattar? Hur många gånger ska man behöva säga samma sak och saken är ju den att dom inte har glömt, utan dom vill ju bara att man ska trolla fram deras vilja eller så tror dom att om dom tjatar tillräcklig länge så slår deras önskan in.
Ett praktexempel på något som gör mig fullständigt galen.

Lia 5 år: I wanna watch Mr Bean. ( Jag slår på mr bean och efter 5 minuter är det reklam)
Lia: can you put something else on?
Cissi: There's more mr bean after the adverts.
Lia: i wanna watch something else, not mr bean.
(mormor dyker in och börjar zappa på teven)
mormorn: what about mister bean?
Lia: Yeeah i wanna see that.

Jaha????????????????????

Eller ännu värre, mamman brukar spela in barnprogram och dom hamnar på en s.k planner där man kan spola, pausa och ha sig. Men just idag fanns det inget på plannern så hon får nöja sig med live-tv och så blir det reklam.

Lia: can you please fast forward.
Cissi: you can't fast forward its live television
Lia: no its not
Cissi: yes it is.
lia: not its not
Cissi: yes it is
Lia: can you at least try
Cissi: no, its live television, you can only fast forward if its on the planner
lia: yes you can
Cissi: no you cant
Lia: can we watch something on the planner then
Cissi: there is nothing in the planner
Lia: yes it is
Cissi: no it isn't

ja. ni fattar. såhär spenderar jag min dagar. i meningslösa ordkrig med 5 åringar som knappt kan läsa.

ojoj, mars ser ut att bli en fantastisk månad för mig. Nästa vecka kommer moster plus kusin på besök och så fort dom far hemåt sverigeland tittar Sofia förbi för en festhelg. Helgen därpå kommer Jennie för ett besök och helgen därefter kommer Sigge och Eveline, hur mer fantastiskt kan det bli? Det bästa är att jag är ledig VARJE helg, förutom den som kommer nu, men då får jag inget finbesök så sak samma. Jag är en mycket nöjd och glad Cissi. Sen i April beger jag mig hemåt en snabbis och sen därefter är det Maj månad och sommar, åtminstonde i London. Tjolahopp!

Don't hide in doorways you may find the key that opens up your soul

ojoj, imorgon börjar jag jobba klockan 06.30 med två små flickor att underhålla. men det är inte mig det är mest synd om för imorgon ska dom skala av skinnet på korven på den äldsta.

annars har jag huset för mig själv hela förmiddagen och jag låter Dio dundra ut genom högtalare och så fortsätter jag dagen med att leva i det förflutna och låta gamla minnen fylla min själ av värme! Dio tar mig tillbaka till alla galna festivaler jag vart på i mina dagar och jag börjar inse hur mycket jag verkligen vill gå på Sweden Rock, inte för att line-upen är så värst attraherande, utan snarare för att få umgås med alla mina sköna vänner under en vecka fylld med alkohol och musik och att få skapa nya galna minnen.

jag vill kunna göra som dumbledore gör. ta en trollspö och dra ut alla tankar ur min skalle och lägga ner dom i en stor skål. då kanske man kan titta på sina tankar istället för att behöva föreställa sig dom i huvudet. då kanske dom blir mer verkliga och självklara och så kanske man mot alla odds kan bestämma sig för nåt. denna ovisshet ger mig ständig huvudvärk. det är som att varje tanke slår mig i hjärnbarken med en träslägga. jag vet inte vad som smärtar mest. ovissheten eller slagen?