Den store visaren på klockan pekar på tolv och den lilla på nio, 21.00.
Jag inväntar min vän Märta som vilken minut som helst entrar min lägenhet med en flaska vin och starkvinsglögg. Jag var inte nykter igår, och jag kommer inte vara det idag heller. Att stiga upp ur sängen klockan tre på eftermiddagen och lida av en bakfylla som får mig att aldrig mer vilja förtära alkohol. Timmarna går, baksmällan går över, alkoholådran börjar pulsera och höfterna drabbas av dansabstinens. Där har ni mitt liv gott folk. Håller med min gode vän Malin om att detta börjar bli destruktivt, men hellre en destruktiv vardag än och dricka te med min mormor en lördagkväll när den intensiva pulsen från staden tränger igenom vartenda fönster längs kebablinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar