Så, nu har jag suttit som en fastkedjad guatanamofånge vid datorn i 5 timmar och pluggat, pluggat. Jag har lyckats producera en hel sida. Jag är stolt och vill därmed bjuda mig själv på en chokladkaka eller något ätbart men jag försöker avstå. Jag har alltså skrivit 1 sida och troligtvis missat poängen med frågan helt. Skitsamma.
Igår ringde min syster Sofie mig. Sofie? Vem? Jo, min halvsyrra som jag inte snackat med på... erhm.. 3 år? Åtminstone inte sett hennes nuna på 3 år.. Skandal å bådas vägnar. Men så fort jag hörde hennes lena röst på andra sidan luren var det som om 3 års tystnad aldrig existerat. Vi mundiareéade varandra hänsynslöst. Under konversationens gång kläcker Sofie ur sig en av sina bedrifter från gymansietiden då hon skulle läsa utvandrarna men inte orkade och istället hyrde filmen och utgick från den. Detta lilla beteende smittade av sig till mig och under hela min skoltid följde jag i hennes fotspår vilket jag berättade för henne under gårdagens samtal. Hon flippade och fick sig själv av framstå som en dålig förebild, kanske var hon det. Men jag såg inte att hon berövade mig läslusten utan berikade mig starka MVG i varje ämne denna händelse berörde. För jag hade aldrig i hela mitt liv läst en bok som jag funnit ointressant. Så, idag satt hon på internet och googlade upp ett ord jag inte för allt i världen kunna förstå innebörden av, för att lätta sitt samvete, för att bättra på sin roll som systerlig föredöme. Jonas fick höra denna berättelse idag och skratta hånsamt åt mig. Han hade snappat upp detta beteende att hyra film inte läsa och följt i mina fotspår. Så nu lider Sofie ännu mer, hon har inte bara berövat mig min läslust utan också, i andra hand, Jonas. Jag känner mig stolt som hjälpt Jonas i skolan med detta förträffliga beteende. Sofie mår dåligt. Slutsats: Sofie har ett samvete, inte jag.
