jag hatar känslan av att känna hur en dålig andedräkt utvecklar sig i munnen. kl är 01.04 och jag har inte varit vaken så här sent nykter på två veckor. mina ögonlock är fruktansvärt tunga men nu när jag tvingas stå ut med smaken av dålig andedräkt känner jag att natten bör rundas av.

jag hatar känslan av att känna hur en dålig andedräkt utvecklar sig i munnen. kl är 01.04 och jag har inte varit vaken så här sent nykter på två veckor. mina ögonlock är fruktansvärt tunga men nu när jag tvingas stå ut med smaken av dålig andedräkt känner jag att natten bör rundas av.

jag hatar känslan av att känna hur en dålig andedräkt utvecklar sig i munnen. kl är 01.04 och jag har inte varit vaken så här sent nykter på två veckor. mina ögonlock är fruktansvärt tunga men nu när jag tvingas stå ut med smaken av dålig andedräkt känner jag att natten bör rundas av.

det blev bada i öl med norrmän och camilla igår. bruncha på nandos idag med C och babysitta ikväll. alla män är dumma i huvudet. hejdå.

denna fredagskväll betalar jag priset för två veckors konstant lyckorus. jag sippar vin i min ensamhet och huset är tomt. slänger på lite deppmusik och hoppas att ångesten kommer ut i vätskeform och sakta faller ner för min kind för att aldrig mer komma tillbaka. man kan alltid hoppas.

det var väl det jag trodde.

idag var det lite tufft att kliva upp ur sängen. men det gick.
det blev öl och norrmän för hela slanten igår. dom låg och skrapade på 18 strecket. lammkött, men ack så trevliga. dom var metal killar vilket resulterade i att jag äntligen fick prata musik hela kvällen. tummen upp.

nu har min hjärna avslutat ett kapitel på eget bevåg. alla band är kapade och det kan lika gärna vara så att i morgon visar sig allt vara som vanligt, inga konstigheter.

min hjärna borde omyndighetsförklaras gällande vissa ämnen.

idag målade minstingen Maayan golvet grönt och stoppade sedan in pennan i munnen. hennes ansikte, tunga, läppar och tänder lyser nu i färgen grönt. detta åstadkom hon inom loppet av en minut. he.he.he.he.

jag vill vara en trädkramare och jag vill värna om miljön. men det funkar inte riktigt. så fort jag kommer hem ska allt laddas, mobil, ipod och dator. jag kör dubbla element och tv ska vara på fast ljudlös och musiken rullar på datorn. lampan vid sängen ska vara tänd, taklampan likaså och toalettlampan. det var nog allt.

men det är väl tanken som räknas?

varför händer det alltid mig?

Jag och Sofia smäller i oss ett donkenmål och jag börjar sedan min färd mot mill hill. Jag hoppar på bussen mot Oxford street. När jag befinner mig i en baksmäll verklighet funkar min hjärna inte som vanligt och jag hoppar av vid fel station, med flit?!?!?! men vet inte varför. får gå i en halvtimme till oxford street och får för mig att vika av regent street för att "hitta" en genväg som resulterar i att jag går vilse. 40 minuter senare är jag vid Oxford Street och hittar min busshållsplats. Klickar mitt oystercard och det lyser rött. mardrömmen jag fasade för blev verklighet. london innerstad. inga pengar. batteriet på telefonen går på sparlåga. svinkallt. bakfull.törstig. ipod död. och runt omkring mig trängs folk som myror i en myrstack och mitt oyster card är slut på pengar. jag ringer sofia i panik. hon för över pengar till mitt swedbank kort så jag ska kunna toppa upp mitt färdkort. går till en gubbe som toppar upp mitt kort. "vi tar inte maestro". jag ger han onda ögat och börjar leta bankomat. i london gillar dom inte bankomater och det tar mig 30 minuter att hitta en cash point. inga pengar på kortet. ringer sofia. mobil skriker "stäng av mig". pengarna har inte rullat in på kortet. jag inser att jag är strandsatt och att läget är hopplöst. 20 minuter senare har pengarna rullat in. jag går tillbaka till bankomaten. "vi kan bara ge dig 20 sedlar". ringer sofia. mer pengar. går till gubben jag dödade med min blick och utbrister " HEEEJ NU ÄR JAG TILLBAKA. TOPPA UPP MED 20 PUND TACK! TACK TACK".
Sätter mig på bussen till Kings Cross, glömmer hoppa av och får gå tillbaka. Kommer fram till St Pancras och mitt tåg går inte. TACK TACK TACK! Får vänta 40 minuter på att tåget ska börja gå igen. Jag lämnade Shadwell klockan halv sex. Kvart över nio var jag hemma!

kan en människa leva ett helt liv utan att någonsin vara olycklig?

det tror jag inte på. jag har varit miserabel i några år nu, men ljuset i tunneln är för tillfället väldigt ljust. så bara för att jag längre inte mår skit utan mår toppen går jag runt om dagarna och oroar mig för att snart kommer det vända för jag förtjänar inte att vara lycklig. eller förtjänar. jag oroar mig snarare för att mitt nya liv i Mill Hill är för bra för att vara sant. det känns som allt är en dröm och att jag en dag vaknar upp och är lika miserabel som jag vant mig vid att vara.
jag vågar inte riktigt njuta av att jag mår bra. jag borde men jag kan inte förmå mig. hur gör man?

jag har insett att så länge jag har musik så är inga hushållsysslor tråkiga.

jag har spenderat morgonen med att stryka och vem fan stryker sina kalsonger? Alltså jag stryker dom men vem bryr sig om att få dom strykta? Här bryr dom sig. Jag är häpen.
Avnjuter en kosher lunch och njuter av solen, lugnet och stereophonics som står för musikunderhållningen idag.

jag undrar varför jag tycker det är skitkul att följa ungarna till skolan, det är verkligen dagens höjdpunkt, och hämtning också då. vafan, jag ska tycka det är skitkul att kedjeröka och bli full, inte hämta och lämna barn på skolan. meeeeeenmeeeeen.

dom använder inte ordet closet här, och pants och trouser är tväremot vad jag lärt mig, den amerikanska versionen. mah! jag börjar få lite häng på saker, ungarna lär mig engelska, det känns ju bara underbart!


på lördag blir det fest, fest, fest. som jag har längtat. oj! öööööl.

klockan är 23.15 och jag är way pass bed time. för en vecka sedan låg jag sömnlös till fem på morgonen och numera däckar jag 22.00 på kvällarna utan problem. tog dock en öl med camilla ikväll så det rubbade mitt sömnmönster. dags att sova. over and out.

nej. jag vill ha svar. min familj är judar och följer alla lagar dvs inga kombination av mjölkprodukter och kött får ske. dom har alltså ett enormt kök (älska) med dubbla utgåvor av allt såsom diskmaskin, diskbänk, diskho, tallrikar, bestick, kastrull... ja allt. Man får alltså inte tillaga kött på mjölk bänken etc etc. nu till mitt mysterium. man får inte diska kött tallrikar eller mjölk tallrikar tillsammans MEN man kan värma upp kött i mikron och strax därefter slänga in mjölkprodukter. Hur går det ihop? Snälla. Kan nån svara. Jag blir frustrerad.

hej och välkommen till min nya verklighet som barnflicka.

intervjun gick som smort och nervositeten släppte såfort dörren öppnades. jag klev in en judisk familjs verklighet med 3 barn. Efter två minuter i huset kände jag mig som hemma. 3 minuter senare sitter ena ungen i mitt knä och babblar massa och pojken var lika besatt av harry potter och ost som jag.

imorgon kliver jag in i mitt nya rum (läs: ett loft på övervåningen med en suite badrum.)
Detta kan gå fel på många sätt men jag håller tummarna för att det inte döljer sig ett par galningar bakom deras älskvärda yta.
Nu blir det att plugga judisk lära. Här har vi alltså en familj som följer det judiska lagarna till punkt och pricka och dom har separata diskmaskiner och diskhoar för kött och dairys. hjälp.

hej och välkomna till min verklighet.

idag har jag suttit på skype i 4 timmar med världens bästa mathias. sen skulle jag kolla film men då dök jonas upp som online och då ringde jag honom också. det bästa är att man inte behöver prata så mycket utan man kan fixa och dona lite på datorn och dylikt och sen bara öppna käften när man känner att man har nåt bra att komma med.

sen dök ju helvetet upp för några timmar. hemlös i London. skulle boka hostel för helgen och så visar det sig att samma helg som alla jävlar jag känner lämnat london så är också alla hostel+hotel fullbokade i hela jävla staden. jag ringde i ren desperation svenska kyrkan men dom gav mig samma ödesdigra svar som alla andra boenden. fullbokat. jag skickade iväg ett mess till min enda kvarvarande vän camilla som gladeligen erbjöd mig tak över huvudet. tack gode gud.

imorgon ska jag ut till edgware för intervju som aupair. alla familjer som hört av sig till mig har bara haft pojkar i familjen, men denna familj hade en lite knodd flicka på 1år. varför vill folk med pojkar bara ha mig? jag måste framstå som en pojktålig kvinna. tilltalade inte min idylliska visningsbild sittandes i en kanot i mälaren flickor eller? Nä, pojkar blir alldeles utmärkt.

juste.

jag glömde bort ett annat ord om ni någonsin skulle behöva använda ordet something så uttalar man det: somfink här borta i regnlandet. hejdå

Britterna är tämligen ett underligt folkslag. Här kommer en rad punkter med saker som i mina ögon ses ologiska eller underliga.

- Dom har heltäckningsmattor i hela huset OCH går inomhus med skorna.
- Vid handfat och dylikt finns det två kranar, en för varmt vatten och en för kallt. Så ska sminket bort ställs du inför följande ultimatum: bli skållad eller få isbildningar i ansiktet.
- Dom har tvättmaskinen i köket.
- 90% av alla hushåll har gasspis. Så risken för att gasas ihjäl eller få huset sprängt ökas avsevärt.
- Diskhon i köket är ofta likadana som dom inne på toaletten.
- Toaletten är placerat i ett minimalt rum (oftast går det knappt att stänga dörren). Handfatet hittar du i samma rum som duschen/badkaret. Så har du bajsat kan du ibland få vänta med att tvätta din bajshänder tills en annan medlem i huset duschat klart.
- Britterna har nån anti-trädgårdsmöbler cell inmonterad i huvudet. De flesta har en bakgård, men den är bara full av sopor och massa skit.


Sen finns det andra saker som inte bör ses som ologiska utan bara inte-svenskt.

- Kvittot? Nej, tack! Nej, så funkar det inte. Smiter du undan kvittot blir det en jävla hets på personalen. Kvittot SKA med.
- Alla hus byggs på höjden. Tre eller fyra våningar i ett radhus är mycket vanligt, och trappstegen är minimala så risken att slå ihjäl sig ökar lite.
- Sen har jag svårt att förstå syftet med två ytterdörrar. Utrymmet mellan dörrarna kan inte användas som hall då det är så trångt att du knappt kan stänga den första dörren förrän den första är stängd.

jag generas av min egen tristess. alla jag känner har lämnat London innan fredag. jag får bli full på en pub på egen hand. eller nej. jag har ju inga pengar. jag nöter ut tangentbordet på datorn en vecka till då.

Sofia har flytt helveteshuset och lämnat mig ensam i vårt rum. Med ett ruttet mjölkpaket under sängen.

på söndag ska jag ut till Wimbledon och träffa en aupairfamilj, jag skiter på mig av nervositet men det ska väl gå bra. eller alltså jag är mer nervös över att inte hitta dit.

galna britter

Här kommer en liten lektion i hur man uttalar vissa platser/ord i England.

Martin - Mah-in ( man ska liksom svälja lite när man säger ordet. andas ut under mah och andas in under in)

Borough - Båra ( kort och jävligt koncist)

Southwark - sahwååå ( bokstäverna t och r finns i ordet som utfyllnad enbart)

Mark - Maaaak (R går feting bort i uttalet)

Foot - fooh ( släng in ett halvt stön i slutet)

Ja, det är tufft att fatta vad alla ordbajsande britter säger. Jag brukar bara le, klämma fram ett fnitter och säga yeah när jag inte riktigt hänger med.
Sen finns det en tunnelbanestation som Kungens Kors Sankt Bukspottkörtel. Och Diarre stavas Diarrhoea. Jag gillart här borta. Man får sig ett gott skratt var dag.

ensamhet är mindre ensamt om man inte är ensam

Nu när jag är ensam jag känner den ensamma trasigheten
av alla onda vägar jag någonsin sålt min kärlek på
alla dessa stunder av ödmjukhet och bävan avtog
när mina ögon vilade på din blick.

mi casa e su casa eller nått.

jag skapar min egen ångest genom att inte ta itu med det ångestframkallande situationer jag försätter mig i. aldrig att man lär sig.

igår skulle vi på spelning. sofia dejtar (hatar det ordet) en söt liten sak vid namn hugh. denna söta lilla individ spelar i ett band som hade spelning på en klubb, Waterrats som han listade upp oss på. men vi fick smaka på vårt första tunnelbane kaos i London. Så vi missade spelningen. Jaja. Vi blev fulla och glada åtminstone.

Sen måste jag få kräkas galla över hur fruktansvärt jobbigt det är i Londons tunnlar. Det är minst 40 grader och svetten dryper var gång vi beger oss ner dit. Sen är det fortfarande sommar här så finns inga svalkningsmöjligheter heller för den delen! Där bockade jag av dagens i-landsproblem.

imorgon ska Sofia på dejt med en bankman som bjöd ut henne när hon hade bankmöte. flash som sofia så vackert uttryckte sig. Jag ska vara minst lika bra.

jag har lekt lantlolla på de engelska landsvidderna. besökt kyrkogårdar, vandrat i skogen, tittat på påfåglar, druckit bärs och sovit med spindlarna. det har sannerligen varit uppfriskande och stimulerande. imorgon firar vi återkomsten till London med fest i Shoreditch. nu: skräckfilm.

adios.