Seven years of pain and I can feel it closing in

Ekspinnargatan.

Min rumpa befinner sig på en datorstol på Ekspinnargatan, mitt forna barndomshem, tyckte det var dags för en visit till gamla Enköping och fira 1:a advent med föräldrarna mina. Smällfet efter all mat jag tryckt i mig och finner det svårt att vänja mig vid tangentbordet.

När jag anländer till det rosa tegelhuset på Ekspinnargatan i Gånsta i Enköping går jag alltid min sedervanliga husesyn. Tittar på gamla bilder när vi knappt var pottränade, bilder som jag sett tusen gånger förr, går in i alla rummen, främst mitt gamla rum där spåren efter mina 14 års vistelsetid är väl bortstädade. Spanar efter nya saker dom köpt. Favoritsysselsättning är dock att öppna kylskåpet och njuta av all mat som finns därinne. Trycka i mig några kakor, skiva upp några ostbitar, dricka lite juice osv osv. Denna husesyn har blivit en rutin sen jag för 2 år sedan lämnade det rosa pittoreska tegelhuset på Ekspinnargatan.

Nu ska jag upp på vinden och rota igenom lite lådor som jag lämnade efter mig när jag lämnade fula patetiska äckliga lilla Enköping.

you´ve got to ramble on

skjut mig i huvudet någon. ensamheten äter upp mig inifrån och kliar sönder min sköra hud. skjut mig i huvudet för tråkiga fredagkvällar som denna. skjut mig för saknaden av Ni som jag inte sett på länge. skjut mig i huvudet för att saknaden känns ända inifrån benmärgen. skjut mig inte för dom tårar som rinner ner för min kind av tristess, rastlöshet, saknad och ensamheten på lagerlöfsgatan.

mitt upp i alla fredagstristess plingar luren till och en vän från huvudstaden har skänkt mig en tanke då Zeppelins Ramble on dök upp i hans Mp3. Tack !

mödrar

idag ska min mor mätta min svältande mage med Kinabuffé plus att hon köpt nya sängkläder åt mig då jag i förbifarten nämnde att mina inte tvättats på fyra månader.
mödrar är ett släkte värt att älska!

Nostalgitripp till värmen

Det är inte ett smart drag att ha en nostalgitripp från i somras när vinter är här. Vintern är mysig på sitt sätt. Men kom igen, sommar, sol, semester, festival, parkhäng, värme, ölande.. Behöver jag fortsätta?

Denna syn kan man sällan skåda en kall vinternatt.

Släktträff i värmen.

Kålgerd skulle inte skina med sin frånvaro i Malta om sommaren varit aktuell. Sakna.

Sweden Rock 09`

Det finns inga anledningar till att inte sakna sommaren och dess underbara tillbehör.

tragik

Onsdagen den 26 Novemeber. Jag missar min buss till jobbet och får stå väntades ute i kylan i en halvtimme innan nästa 801 anländer. Jag kände mig trött, utmattad och nere. När jag väl kommer fram till jobbet möts jag av ett kaos jag aldrig förr skådat. Förseningar, överfulla bord med disk, tomma montrar men trots detta kommer alla cafevärdinnor/kockar fram springades till mig och berättar med ett leende på läpparna om dagen då ordet kaos fick en ny innebörd. Morgonpersonalen traskar sedan hemåt och jag står där med endast en kollega att tillsammans bygga upp Foodmarket på nytt.

Skänker en stor tanke och floder av tårar till gammelfaster Asta som igår avled på Edsbyns ålderdomshem 84 år gammal. Min käre faster Asta !

vuxenmys

Idag blev det pepparkaksbak hos Märta inklusive rödvin glögg, russin, nötter och övertrötta arlandamänniskor under ett och samma tak vilket resulterade i ett gräl mellan mig och Jonas. Bitter och smått berusad begav jag mig ensam i vintermörkret till hemköp och införskaffade chips, dip och julmust för att sedan bege mig hemåt.

Turligt nog är varken jag eller Jonas långsinta så någon timme senare kom han över och vi kunde spendera någon timme att skratta åt vårt fåniga bråk. Vi är ju trots allt som syskon.

trafik kaos i lilla landet lagom

Efter att ha spenderat helgen uppe i Falun med Minny Mus längtade jag på söndagen hem till Uppsala och ett lite varmare klimat. Det kom som en smärre chock när tåget rullade in på station och jag ser att hela Uppsala har hamnat i centrum av en snöstorm, och en värre kyla än den jag upplevde i Dalarna. När jag sedan infann mig på jobbet på måndag morgon/natt möttes jag av ytterligare en chock, dock inte i samma utsträckning, av att ALLA flygen fram till klockan 15.00 är försenade. Alla jävla flyg. Hela arlanda var en samlingsplats av kaos i dess högsta grad, för att inte nämna flygbussarna Uppsala-Arlanda-Arlanda-Uppsala. Stängningspersonal infann sig på jobbet ett antal timmar försent och jobba övertid var ett faktum.
Mitt i allt kaos kan man inte annat än att stanna upp, hämta andan och bara skratta åt hur absurd hela situationen är. Det är ju inte direkt första året snön anländer till Sverige, men likt förbannat står hela landets trafik stilla varje år den första nysnön dränker den forna hösten.

Buss nr 801 påväg mot Arlanda anländer vid tio snåret i Ar-Knivsta för att plocka upp lite passagerare och möts av att en annan 801 sitter fast i en snödriva. Han kan inte göra mycket åt saken och planerar en omkörning, något går fel och även den bussen fastnar i en snödriva. De ringer bärgningsbilen som anländer en halvtimme senare, då det mest oförutsägbara händer. Bärgningsbilen fastnar han också. Efter 1,5 timme anländer bärgningsbil nr 2 som lyckligtvis lyckas med sitt uppdrag utan vidare komplikationer. Men några mer stopp på Ar-Knivsta skedde inte den dagen. Och kaoset fortsätter att råda på Arlanda. För när snön kommer till Sverige gott folk, då kommer den fanimej med besked.

sweet child in time

Jag har stirrat mig blind på klockan. Försöker förmå mig att krypa till kojs, men det går inte. Child in Time har gått på repeat i snart en timme och min ena hjärnhalva verkar ha domnat bort av trötthet. Låten väcker starka minnen från något år sedan då depression och lycka gick hand i hand. Dom arbetslösa nätterna vi satt uppe och skrev i all oändlighet, skickade musik, bilder och pratade om allt mellan himmel och jord. Du tände ljuset i min tunnel och jag stötte bort dig med all min kraft. Den finaste människan som satt fötterna på denna jord och jag begraver mig själv i min egen olycka. Dumma naiva lilla flicka. Men minnena lever vidare i musiken och i mitt hjärta. Aldrig kommer jag glömma när du fick mina fötter att äntligen landa på jorden. Låten går på repeat nu som den gjorde då. Nu sitter jag ensam i en kall lägenhet, precis som då. Men då värmde du mitt hjärta och min själ. Nu är den kall och enslig i den kalla vinterkylan.

Tre minuter innan klockan slår tolv. Spöktimmen. Ensam hemma. Men jag är inte rädd. Inte alls.. Var med lite jobbarkompisar slash deras kompisar på bio under kvällen, bröderna Cohens nya politiska satir film Burn after Reading som tillfredställde mitt bisarra sinne för humor till fullo. Ingen höjdare rulle, men hur en film i början framstår som en djup dramatisk film om individer som i klimakterieåldern har äktenskapskris kan sluta i sådant hejvilt dödande och fullständig kaos var mycket mycket underhållande. Två bröder som inte vågar göra en seriös film om hur CIA med en fingerknäppning kan få ett mord att försvinna ur ens vetskap eller att dom vågar förlöjliga CIA? Cohen är inte blyga av sig så ett starkt plus för att dom tar ett uttjatat ämne inom filmvärlden och gör svart komedi av det hela.

Låt den rätte komma in.

"Jag tänker aldrig se denna film på bio" angående vampyrfilmen Låt den rätte komma in.

Torsdag kväll och jag och Ponas lider av tristess. Vi skrapar ihop våra sista slantar dagen innan löning för att se just Låt den rätte komma in. Hamnar inom genren skräck, dock mer en fin barnkärleksaga med simpel och okomplicerad kärlek. Att regissören, Tomas Alfredson, inte finner något nöje i att regissera skräckfilmer gör att jag slipper de förutsägbara skräckscenerna och det förutsägbara morden. En blodig, men ack så vacker och enastående filmatiseringar med väl genomtänkta bildutsnitt. Ett måste för den som vill se en filmatisering i perfektion.
Efter filmen knatar vi över till Märta för att dricka lite rödvin och producera trevliga konversationer, som dock slutar i melankoliska samtalsämnen och livets hårda skola.

en mor vet alltid sin dotters bästa

Två sena hemkomster från jobbet pga av förseningar. Gårdagens hemkomst fördröjdes då jag hamna i konflikt med taxibolaget. Nästan 40 minuter efter att ha beställt en taxi anländer den på Uppsala Centralstation. Tack! Att stå ute i regnet och gråta av ilska och kroppens skrik efter sömn och köldskador var inte det jag efterfrågade. Allt slutade med att 020202020 ringde ett annat taxibolag som slutligen skjutsade hem mig till Lagerlöfsgatan. Mitt dåliga humör försvann i samma sekund som jag steg in i taxin och världens snällaste taxichaufför bemötte mig på ett fantastisk sätt.

Denna natt, med hemkomst kl 02.00 och utan strul med taxis, räddades mitt sömnbrist temperament i samma sekund som jag öppnar dörren till lägeneheten. Jag bemöts av tjocka paket i dörrkarmen som det står mitt namn på, då jag efter 4 månader fortfarande inte adressändrat blev jag förvånad. Men efter en nogrannare titt på handstilen ser jag att det är min mors hand som slarvigt skrivit dit texten. Paketen innehöll abnormt mycket strumpor, som i många fall anses som ett tråkigt innehåll, men för mig är ett tecken från Gud, eller helt enkelt en mamma som vet sin dotters bästa. Hon hade lagt märke till vid vårt senaste möte att min fötter var nakna och förstod med ens att jag hade en smärre kris med strumpor. Min mor vet alltid mitt bästa och jag kan nu ännu en kväll gå till sömns med ett bättre humör än det jag hade tidigare under kvällens gång.

Jag misslyckades med mitt personliga uppdrag, att under helgen inte förtära någon somhelst alkohol. HAH! Trodde jag ja. Både fredag och lördag resulterade i alkoholförtäring på hög nivå inklusive efterfest. Det finns inget mer att säga. Jag skäms inte. Dock inga mer små löften som jag uppenbarligen inte kan hålla för fem öre.

den 9 november

det kliar under min hud. rastlösheten, ångesten, gårdagen. ostschnitzel och potatismos står på menyn. men först ska jag springa tusen mil till staden och lämna ångesten under min kudde på sängen.

destruktiva vardagstankar

Den store visaren på klockan pekar på tolv och den lilla på nio, 21.00.
Jag inväntar min vän Märta som vilken minut som helst entrar min lägenhet med en flaska vin och starkvinsglögg. Jag var inte nykter igår, och jag kommer inte vara det idag heller. Att stiga upp ur sängen klockan tre på eftermiddagen och lida av en bakfylla som får mig att aldrig mer vilja förtära alkohol. Timmarna går, baksmällan går över, alkoholådran börjar pulsera och höfterna drabbas av dansabstinens. Där har ni mitt liv gott folk. Håller med min gode vän Malin om att detta börjar bli destruktivt, men hellre en destruktiv vardag än och dricka te med min mormor en lördagkväll när den intensiva pulsen från staden tränger igenom vartenda fönster längs kebablinjen.

gör en fattig kvinna rik.

Att Obama vann presidentvalet visade sig föra med sig mer än bara en god sak. Sambon satsade pengar på att den forna presidentkandidaten skulle vinna hela rubbet och vann därmed lite pengar. Att besöka Willys för att införskaffa sig föda utan att lägga ut en krona känns bra.
Beslutet att inte beblanda sig med alkohol denna helg känns ännu bättre, återstår att se om jag kan hålla det löftet.

Klockan börjar närma sig 16.00 och jag borde börja dra mig till kojs, men pga av nattens bravader, som inkluderade 6 klädombyten och 10 toalett besök pga av abnorma kallsvettningar, gör att jag helst avstår. Men två stycken charterflyg klockan 05.30 inatt utan sömn är inte att rekommendera.

den 5 november

Den påbörjade vilodagen i måndags fick ett abrupt slut då min telefon piper till och Fiffi har tråkigt. Äta nyttig lunch på Kungsgatan, äta onyttig middag på Kungsgatan. Peppa the Hills och sedan smyga över till Märta för lite vin, sprit och jäger. Klockan sju på morgonen kom jag i säng den tänkta vilodagen. Nej gott folk, det blir tamefanimej aldrig som man tänkt sig.
Att sedan inse att man är luspank, tvantennen är paj, datorn hyser agg gentemot mig och stänger av sig och sätter på sig som den själv behagar. Att cykla klockan två på natten till jobbet med punka på däcken. Att vara tvungen att sova trots en vacker sol som lyser upp den dystra naturen och de nakna träden. För att sedan återigen inse att man är luspank.

Alkoholintag på fredag och dansa tills fötter trillar av trots bristande ekonomi. Nån som vill skänka mig en miljard kanske?

Barack Obama vann presidentvalet, där har ni något att vara glada över. Det finns hopp för landet Amerika igen.

Oink

Hah, jag föll för samhällets senaste trend. Kanske inte senaste men definitivt hetaste.

Jag sitter i min säng och Opeths Soldier of Fortune ekar i mina öron. Mina fingrar kliar, min kropp ömmar och min hjärna är avskärmad. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte skratta och jag orkar inte le. Enbart mina fingrar orkar agera när nattens inbrott har skett och vinterkylan som tränger sig igenom väggarna till mitt rum får mig att skjuta upp nattens sista nikotinbegär. Två dagars ledighet innebär att jag inatt skulle kunna ta min tvättkorg och bege mig till tvättstugan och tvätta alltför mycket kläder som alltför länge, ungefär ett år, legat i skåpet på jobbet. Alltför mycket strumpor som är stenhårda av gammal svett och som nu tränger igenom mina näsborrar och påminner mig om alltför många stenhårda pass på jobbet. Lukten är oumbärlig. Lukten är skamlig. Det luktar gammalt kattpiss. Jag är äcklig. Men det visste vi redan. Tror det är dags att ställa ut tvättkorgen på balkongen för i mitt rum får den inte stå. Så äcklig är jag inte.

Cis,