saknad.

gick igenom min blogg igår. från skratch. 2008 när allt började. bloggen kan delas upp i fyra olika tidsepoker, lagerlöfs tiden, bromma tiden, jakobsbergs tiden (eller kallhäll då) och london tiden. tre olika städer två olika länder. fem olika stadsdelar. jag blir alltid så fruktansvärt nostalgisk, tänker att jag borde njutit mer och uträttat mer. men problemet är att jag minns aldrig dom dåliga sakerna utan bara dom bra och då är det mycket lättare att sitta här tre år senare och gnälla. Men från 2008 till nu har jag haft fruktansvärt kul, jag har gjort fruktansvärt mycket och jag ångrar inget.
det är komiskt hur mycket saker man inte kommer ihåg utan behöver läsa om det för att minnas tillbaka och tänka: gjorde vi verkligen det där? Sen finns det vissa saker jag läser om som jag verkligen inte kan minnas. Typ när jag var på akuten och slängde sjukhus journalen på sköterskan för hon var dum i huvudet. Minns. inte. alls.
Alla borde ha någon typ av dagbok eller blogg att skriva ner sina upplevelser i för mer än hälften av allt man gör ligger arkiverat djup inne i hjärnan och det krävs en påminnelse för att komma ihåg händelserna, precis som med räkningar, eller så förtränger man bara skiten för att det är ångest att tänka på.

you look like you've been for breakfast at heartbreak hotel

den vackra tystnaden som kryper längs din ryggrad när du sett en film som berör eller när du hör en låt så vacker att du inte vet vad du ska göra åt känslorna som spirar runt i din kropp.
jag älskar hur mycket en låt kan beröra mig, hur den kan väcka känslor jag inte trodde fanns. hur en textrad kan etsa sig fast i mitt huvud och få mig att besöka det mörka djupet inom mig.
det är när låtar som berör som man inte bryr sig om att tankarna blir aningen depressiva, för man vet att man får ut något vackert av det.

när jag hör piledriver waltz vill jag befinna mig på en dunkel äng ute på det brittiska landsvidderna med ett grått molntäckte hängandes över mig och låta mina mindre glada tankar dansa på ängen.

jag skulle inte vara lycklig om jag inte fick vara ledsen ibland.

jag vill känna den svenska sommarbrisen längs min rygg, jag vill doppa mina fötter i en kall sjö och bli bländad av solens reflektioner i vattnet. jag vill höra fåglarna sjunga och vifta bort myggorna från mitt ansikte. sen vill jag sakta men säkert vänja min nakna kropp vid det kalla vattnet och sakna slinka ner för att avslutningsvis simma runt och njuta av solnedgången i en svensk sommar.

bildkavalkad i icke kronologisk ordning.

svettiga efter timmar av dans.


blimey.


untz untz untz untz.


lite öldrickande innan spelningen kickade igång.


det var sannerligen en legendarisk natt. tack alfie och jason för biljetterna och en grym danskväll.


lets dance to Joy Divison med The Wombats på Roundhouse i Camden.


månadens random things in Cissis bag. En apa och napp.


londons långa rulltrappor. på frågan om jag åker hiss upp när rulltrappor inte finns att tillgå så blir svaret ett bestämt nej. jag går alltifrån 20 trappsteg till 250.

vaknar upp efter en legendarisk utekväll, inte ett uns bakfull. slår på johnossi på högsta volym och njuter medan elin styr upp frukosten. nyttig, god och massiv frukost.
vi lägger stor njutning i den obefintliga baksmällan trots hög alkohol konsumtion under gårdagen.

the wombats var fantastiskt bra och sällskapet var fantastiskt bra likväl. vi satt också på BS pass men drog till monarch för att dansa till gammal rock musik hela natten lång.

jag sitter i elin säng. kläderna säger dig att jag är redo för utgång, knuten på huvudet dinglar och örhängena skramlar. vi dricker äcklig strongbow och lyssnar på musik och loggar in och ut varandra på facebook i samma takt som vi byter musik.

elins telefon plingar till och helt plötslig måste den äckliga vätskan svepas för det vankas gratis biljetter till The Wombats!

asså vad blir det?

idag har jag varit självmordsbenägen sen klockan 08.00. Trots att vi kom i säng väldigt sent så vaknar jag alltid runt 8 på morgonen och kan inte somna om. Eftersom jag sällan sover hemma heller så kan jag inte knata upp ur sängen och sysselsätta mig utan måste tålmodigt vänta på att den snarkande mannen ska vakna till liv.
X antal timmar senare möter jag upp Elin i Camden för svindyr italiensk pizza. Big mistake för sedan satt spyan i halsen några timmar må jag lova.

Nu står Elin i köket och fixar käk, för nu är vi tillbaka i party moodet. whoop whoop.

vi har försökt klura ut hur vi blev så himla packade, speciellt Elin, som försöker förklara för ett par äkta engelsmän att det minsann inte är säkert att beställa taxi från taxibåsen utan att man ska haffa en på gatan. Efter att tre karlar stått med häpna blickar några minuter och låtit elin mata på om sin (o)kunskap om londons taxi system så utbrast jag: dom har bott i london hela sina liv så jag tror dom vet bäst.

Elin: svart taxi ( dom svarta taxibilarna) är dyra men kan haffas från gatan. Taxibilarna som beställs från bås ( och ser ut som vanliga personbilar) är billigare och bör ICKE haffas från gatan då det räknas som svart taxi. Dom skall alltså bokas från ett bås för att undvika våldtäkt och överpriser.

bär med dig denna mening i huvuder elin högberg. an unbooked mini cab is a strangers car.
Då har vi rett ut det ur världen.

Om jag åkte härifrån imorgon skulle du fortfarande minnas mig?
För jag måste resa vidare nu, för det är så många platser jag vill besöka
Men om jag stanna här med dig så skulle saker inte vara densamma
för jag är fri som en fågel och denna fågel kan du inte förändra. eller kan du?

idag är en sådan dag jag vill flytta hem till sverige. bo på någon gata i stockholms förort och uppleva den svenska kulturen igen. veta att mina vänner finns några tub stationer bort. få prata svenska med alla jag möter och bo någonstans där jag vet allt om allt.

ja, idag vill jag vara sverige-bo. men jag vet att denna känsla kommer vara borta imorgon. jag önskar det fanns lite mer stadighet i min känslor och slippa få känna att idag vill jag verkligen inte bo i sverige för att följande dag vilja flytta hem mer än något annat. men det är min uppväxt som har format mig. att inte känna något alls för att sedan känna för mycket.

jag vill hem till sverige jag vill hem till sverige jag vill hem till sverige jag vill hem till sverige.

helgen i bilder

åt supergoda dumplings på en pytteliten restaurang med cirka 4 bord.


beijing dumplings till köttätaren och vegetariska dumplings till vegetarianen


köpte sen biobiljetter för 13 dyra pund och såg denna sjukt roliga film.


sen när filmen var slut runt ett snåret råkade vi hamna på en buss till Camden för att möta upp dessa karlar.


en öl sa vi.


den ultimata hopp bilden.


sen utanför elin hus började vi klättra i träd.


apor i träd.


på lördagen åkte vi till regents park och knäppte töntiga blombilder.


träffade dessa människor och titta på massa folk som dansade i solen.


knäppte fler obligatoriska park bilder.

så fort jag uppnår klimax i mitt psykiska välmående får jag ett hårt slag på kinden likt en röst som viskar i mitt öra: du förtjänar inte lyckan min vän sanningen må vara en annan men jag tolkar skalven som ett liknande budskap från ovan. hur ska jag kunna tro något annat när varje lyckokänsla når mitt sinne så får jag endast njuta i några timmar innan alltsammans kollapsar. jag får tampas med demoner och lugna ner mig själv och efterskalven är minst lika tuffa för att sedan efter 48 timmar befinna sig i samma normala limbo. mellan bra och dåligt för gud förbjude att jag får vara glad för länge.
jag kan hantera ett liv i skärselden, mellan bra och dåligt, men skicka då inte ut smakprov från vad som finns utanför detta liv. låt mig då befinna mig i samma värld istället för att kasta mig mellan dessa känslomässiga ting.

vi var skitnyktra igår. verkligen.

jag och fröken Elin satte oss på tuben ner till leicester square och mumsade i oss dumplings innan vi köpte biobiljetter till Bridesmaids. Filmen var riktigt rolig. Jag hade klarat mig utan det förutsägbara sluten och uppenbara tvisterna men humorn var på topp.Jag kan lova att det var inte ett öga torrt. Sminket var ett minne blott när filmen var slut.

Innan vi visste ordet ramlade vi in på Camden Head runt 1 snåret och hävde öl och jägerbombs och blev kanoners. SÅ gick det med vår nyktra fredag. Vi var där i två timmar och det hann hända en del grejor. En händelse som aldrig kommer lämna mitt minne är när jag sitter med en manlig vän i en busskur och snackar och finner en gubbe tittandes på oss med kuken hängades utanför gylfen medans han leker med den.

Vi dansade så svetten rann nerför ryggen och när krogen stängde hängde vi med grabbarna till fyllekäk ställe och runt 4 snåret hoppade vi på bussen hem och innan vi visste ordet av satt jag och Elin högt uppe i ett träd och filmade oss medan vi spelade Bad Things med Jace Everett.
Bilder kommer snart. NU ska vi till Regents Park och hänga i det fina vädret.

the owls are not what they seem.

åh. kan tycka att twin peaks blir lite överhajpat av vissa individer, men ack så bra det är. dunkelt, mystisk, vackert och hemlighetsfullt. miljöerna får mig att vilja köpa en stuga i skogen och suga in omgivningen. musiken får mig att falla handlöst och agent cooper är sådär lagom konstig och udda.
när jag började kolla visste jag inte vad serien handlade om utan jag satt spänt och väntade på vad david lynch och mark frost hade att erbjuda. vem är den tredje mannen, vem är Diana, vem är indian mannen alla hallucinerar om och kommer Ronette ta sig samman och spotta fram sanningen? 20 fantastiska avsnitt kvar.
Jag sitter varje sömnlös natt och spånar igen avsnitt efter avsnitt. twin peaks är bäst när nattens inbrott har skett då mystiken får lysa med sin närvaro och en obehagskänsla får krypa längs ens ryggrad.

jag älskar mamman i min familj. hon gör allt åt mig. behöver jag en doktor fixar hon tid, behöver jag ledigt fixar hon det. behöver jag kläder fixar hon gratis frakt och idag fick jag nog av sömnlösa nätter pågrund av en extremt kliande hals och fruktsvärd hosta så då fixar hon sömnpiller åt mig. kärlek till dalia.

ikväll blir det dumplings i chinatown och bio med brudarna.

idag vill jag sitta under det där trädet och rensa mina tankar. men det är svårt att finna ro i sinnet och en stunds ensamhet när man är omringad av 9 miljoner människor.

hostar så lungorna spricker. vill sitta med en hårborste nerkörd i halsen och bara raffsa. har fått antibiotika utskrivet. så nu är min mage på toppenhumör. inte. nykter helg då. nu kör vi.

vad gör man på en helg om man inte super? det är ju inte så att jag har hundra graders feber och inte kan röra mig. faktum är att är jag sängliggande eller helt enkelt inte rör mig så blir hostan värre. måste aktivera mig. bio? filmkväll? åka till camden och kolla på fyllon?
det sistnämnda är ett absolut nej, vi kommer falla som slavar under piskan om vi ska lukta på öl och inte förtära.

vad gör man en fredag kväll?

cirka två gånger i veckan dimper ett vykort ner i min brevlåda. det är från min familj som är på husvagnsemester i norrland. för varje stad dom besöker skickar dom ett vykort. blir super glad när jag märker att folk därhemma tänker på mig. mys.

om två månader har jag bott i london i ett år.
jag kommer ihåg när jag bott här i en månad och träffade svenskar som bott här i ett år. Wow tänkte jag då. Nu sitter jag där själv och kan gladeligen säga att det blir åtminstone sex månader till. Sen får vi se vart mina resväskor bär av. Börjar bli smått sugen på att utbilda mig till något vettig och kämpa för en karriär. Men Sverige känns fortfarande för disträ för mig. Jag är inte redo för Sverigeland även om jag saknar kulturen fruktnsvärt mycket, jag måste dock säga att jag börjar bli en inbiten Londonbo och Sverige känns för tillfället mer främmande för mig. Jag har inte gått på svensk mark på 8 månader och jag är väldigt omedveten om mycket som händer där hemma. Går Ica-reklamerna fortfarande? Är rådhuset längs den blå linjen fortfarande avstängd pga av bygget med Citybanan. Vad kostar ölen?

Hur mycket jag än gillar att vara kunnig om den stad jag bor i så vill jag inte bli som de svenska Hollywoodfruarna i LA.
Snälla slå mig om så är fallet.

Det mest oroväckande med min hemkomst kommer dock bli högertrafiken. Sista jag var hemma hade jag bott i London 3 månader och hade inte vant mig vid vänstertrafiken ännu. Nu är jag en av dom där galningarna som springer mot rött och korsar gator mellan körande bilar. Det blir sele på mig tror jag.

rudolph

mår bra? Nej!

Igår åkte jag till Soho och mötte upp en vän för några öl, men fasiken vad sliten jag var. Inte ens kopiösa mängder shots kunde få mig på benen. Runt 22 åkte jag till Camden och mötte upp resten av gänget, samma crew, samma ställe och samma bord. Två öl senare satt jag på sista tuben hem till Mill Hill. Förmodligen mådde skit igår och mår skit idag för jag käkade verkligen ingenting igår. Drack en kaffe till frukost och det var allt. Jag hatar mig själv för att jag slarvar med maten på bakfyllan. Tur att Elin kommer tillbaka, hon ser minsann till att det finns mat i min mage jämt. Ska börja kalla henne för Mat tanten Elin.

Uppdatering om spindeln, han heter iallafall Rudolph och vi leker kurragömma. jag smyger omkring i huset med skor på fötterna och Scotts massiva kängor i handen i väntan på att Rudolph dyker upp så jag kan avliva fanskapet. Dock tror jag att jag komma att drabbas av Stockholmsyndromet. Vi får se.

it's a beast

men så himla roligt då.

skulle springa upp till rummet och hämta en sak och vad sitter utanför dörren och busar? Jo, den största jävla spindeln någonsin. Jag har inte varit medveten om hur jävla rädd jag är för dom. Inte dom små rackarna, dom rör mig inte i ryggen. Men dom där större. En halvtimme efter mitt möte med denna best och jag skakar fortfarande och hjärtat slår nåt fruktansvärt hårt i bröstkorgen. Detta resulterar i att jag måste ut och bärsa i samma outfit som gårdagen, ingen dusch, inga foundation eller puder, ingen ytterjacka för den är i rummet. Jag har länge övervägt att smyga över till grannen och fråga om han kan komma över och ta dö på den. Men eftersom det inte är mitt hus så känner jag inte att jag har rätt att göra så.
Vilken jävla dubbelmoral, jag sov ju inte ensam i huset inatt direkt. Och så går karln och bondar med grannen. Diskretion hallå? tänk om han tjallar till familjen, då är jag en rökt kalkon. Helvete.

Jag har gjort det igen. Gjort en höna av en fjäder. Jag blåser upp allt gånger hundra och sen i slutändan visar det sig att alla idéer mina hjärna skapat är bara rent skitsnack på grund av min osäkerhet. Detta fenomen kan liknas med när jag stoppar ner handen i väskan och inte hittar plånboken på stört och blir då manisk och skriker att den är borta. Den ligger 99 gånger av 100 i min väska men jag har inte tålamod att hitta den och freakar då ut istället.

Igår var jag ute i Camden med grabbarna och pratade faktiskt med en av deras tjejkompisar, go Cissi. Har träffat denna fågel hundra miljoner gånger men aldrig pratat med henne. Vi klickade efter att jag sagt: sorry i havent talked to you before but I hate girls. och hon svarar: I hate girls too. Sen gick vi på toaletten och fyllensnackade och tog några shots.
Ja dessa jävla shots. Tror jag hävde i mig 5-6 stycken och huvudvärken kom som ett brev på posten imorse.

ensam ensam ensam

har precis avverkat första natten i huset ensam och jag är förvånad över att jag fortfarande njuter av ensamheten. Jag anar att det beror på att det är sommar ute och inte tråkig vinter med kyla och äcklig snö. Jag har glidit runt i huset i bara trosor och behå, städat lite, lagat lite frukost och lyssnar på hög musik och bara är jag. Det bästa är att jag kan ta mitt ciggpaket och sätta mig utanför huset och njuta av några bloss.
Vaknade runt halv sex imorse av att solen höll på att gå upp utanför mitt fönster och hela rummet fylls med en orange färg. Det avnjuter jag varenda morgon och hur fantastiskt är inte det?
Sen är jag ju också deltidssmåbarnsförälder skadad och vaknar flera gånger per timme av tystnaden i huset. Inga barn som skriker, bråkar, sjunger och allt vad dom håller på med varje morgon. Har precis slängt i mig en dunder frukost och väntar bara på att maten ska smältas så jag kan avnjuta min fjärde joggingtur denna vecka.

Att ta en springtur är som en mental detox. Tidigare i veckan när tankarna var deppiga och ångesten låg som ett mörkt moln över mitt huvud så drog jag på mig springskorna och tog en tur. När jag kom tillbaka var jag sprudlande lycklig. Som om inga bekymmer fanns i hela världen och ensamheten var som bortblåst.



Annars inväntar jag bara att Elin ska komma tillbaka till Londonland. Har inte träffat henne på snart två veckor men det känns som minst en månad. Det finns alltid ett stort tomrum i mitt hjärta när hon inte är i närheten.
Jag har lyckats hitta en ny fantastiskt vän för livet och det är jag sannerligen lycklig över.

(hon är värd ett sånt där löjligt hjärta) <3