Norska polisen: Stoppa korven - och fyllebråken
Förslaget som blivit en snackis: Stäng alla snabbmatsställen samtidigt som nattklubbarna
Brandkåren: Nej! Det är värre om folk går hem och lagar mat på fyllan.

Dom har problemen stalls Norska polisen infor. I USA ar det andra bullar.

for nagra natter sedan, efter mitt forsta morgonpass, (da man sover typ 1 timme innan jobb pga av att man maste upp sa tidigt) sa hade jag efter jobbet varit nere i city med malin och shoppat. Efter 17 (waaaaaaaay past bedtime) rorde jag mig hemat for jag var sa sanslost trott att jag trodde jag ska svimma. nar jag kom hem var det tankt att jag skulle ata middag innan sovdags eftersom jag inte kakat sen frukost runt 8 pa morgonen meeeeeeeeeeen nar jag vred om nyckeln i dorren till mitt hem sa kunde jag knappt sta pa benen sa jag tog av mig mina klader och det sista jag minns ar att jag ser sangen sen somnade jag nagonstans i luften med kroppen pa vag mot sangen.
och sa drommer jag en jatteintensiv drom om pizza, formodligen for att jag var dodshungrig. jag ar pa en pizzeria och bestaller drompizzan och sa minns jag hur jag smetar pa tonvis med vitloksdressing och sen vaknar jag av att nagon stirrar pa mig och dar ligger jag med sarade ben och armarna utstrackta med munnen pa vid gavel och dreggel som forsar ur munnen pa mig och later: mmmmmm.... och sa star en av roomisarna dar med en blick som sager: vem ar den dar fula ackliga bruden...... OCH VAD GOR HON I MIN SANG.

man kan ju inte alltid vara pa topp liksom.


man kan inte alltid vara pa topp

inatt vaknade jag jag runt 2 och utbrast: it smells like burnt toast.
mannen vaknar helt forvirrad och undrar vad jag tjatar om. "it smells like burnt toast, cant you smell it? han kande ingen lukt. sen la jag huvudet pa kudden och sa "lets play the smell game". i huvudet malade jag upp ett scenario dar huset brann ner for att nagon glomt en toast i brodrosten. medan karln lag bredvid och funderade pa om jag fatt en stroke. tydligen ar lukten av brand toast ett forsta tecken pa stroke. tokerier.

aaah. jag som inte ville bli kvar pa detta jobbet for lange, men nu har jag blivit sa bra van med alla att det blir en san dar "man stannar for att alla ar underbara" syndrom. Pa mitt jobb finns det mer homosexuella an heterosexuella. Helt underbart att jobba dar det finns en san stoooor mix mellan olika manniskor. Hogsta chefen ar homo han ocksa och en gang sjukanmalde han sig fran jobbet for ha lag pa sjukan efter att ha tagit for mycket ecstasy. dock sa ska man inte lata sig luras. han ar varldens javla bitch nar han inte fatt ligga, som idag.

efter 7 morgonpass i rad ar jag varldens lyckligaste att antligen fa SOVMORGON, har knatat upp 3 varje natt i 7 dagar. Statt och vantat pa nattbussen i svinkylan, ensam, vareviga javla natt. det varsta ar att lamna en varm och gosig karl under tacket. han far sova massa timmar till medan jag sitter och fryser i en busskur. bittert som bara fan.

nu ska jag ivag med halva jobbstyrkan och dricka mig valdigt berusad, bara for att jag for en gang skulle kan GORA nat efter jobbet.

massa gnäll.

åh nu har jag en sån där jobbig hemlängtan. jag saknar alla mina vänner så det gör ont inom mig och jag ställs än en gång inför frågan. vad gör jag härborta när människorna som älskar mig finns i Sverige? så länge jag låter den frågan vara ytlig så blir jag deprimerad, men grubblar jag vidare och tänker på att förutom vännerna så finner jag fortfarande sverige tråkigt så förstår varför jag är här och dom där.
men dessvärre har jag skaffat ett jobb där min fritid inte längre existerar så då undrar jag varför gör jag det här? jag jobbar varje helg och dom dagarna jag är ledig så jobbar alla andra och jag vaknar ensam i sängen i en tom lägenhet och så gör jag tråkiga hushållsysslor för att fördriva tiden.

jag vill så gärna börja plugga. så gärna så gärna. men i detta jävla kukland ligger tuition fees på nästan 70 000 kr per termin och dom summorna kan jag inte hosta ur mig på en dag liksom. sen att få CSN stöd kan jag glömma eftersom jag redan har en CSN skuld att betala av och jag tänker inte bygga på den ytterliggare.

jag måste komma på nåt annat att göra för denna vardagstristess driver mig till vansinne.
hejhå ångetstå.

igår gick jag ut efter jobbet med några kollegor. folk som känner mig väl kommer sätta halsmandlarna i halsen när dom läser vad jag skriver härnäst. att jag på jobbet är känd som "den tyste". tillskillnad från mitt arlanda jobb kan man på mitt nuvarande jobb prata hur jävla mycket man fan vill utan att nån chef/manager/supervisor kommer och flämtar jobbiga andetag i öronen att man inte får prata inför kunderna. på LPQ bryr dom sig inte ett jävla monster smack. men jag pratar väldigt sällan. jag plockar biljetterna ur maskinen och gör vad som står där. kaffe kaffe kaffe. dom få gånger jag öppnar munnen så är det för att svara på någons fråga eller för att kommunicera angående vad som ska göras.
den enda jag faktiskt pratar med är den franske bögen som jag vill krama hela dagarna för han är så mysig, den svensktalande letten och den svenska bögen. det är alltid kul att spruta ur sig svenska på ett jobb där folks engelska är urusel och fransmannen är en fransk Jonas. och han gillar Gossip. Hur kan det gå fel?

Tillochmed när jag gick ut med mina arbetskollegor var jag tyst. vilket dom påpekade hela jävla tiden. vilket medför ännu mer tystnad.

så nu ska jag öva på att prata och snacka omkull varenda jävel på LPQ. Jag vill inte vara känd som den tyste, för jag är fan aldrig tyst och när dom hört vad mitt vulkansprutande ordförråd kan åstadkomma så kommer dom undra hur dom någonsin kunde se mig som en tyst individ. beware suckers.

jag är en människa igen.
efter sex morgonpass och noll fritid fick jag influensan och fick spendera några dagar i sängen och sen när man blir frisk så ska man börja nästa helvetetsrutt. tack bakterierna liksom.

nu ska jag iaf dricka öl och fira att jag är människa igen. sen ska jag jobba.
städade hela lägenheten åt karlarna iaf och tvättade och diskade och ja. man är så effektiv när man blivit frisk.

INGET ÄR KUL MED BRÖLLOP.

haha jag har en tjej på jobbet som är från Lettland, men som bott i Sverige i 4 år och pratar flytande, grymt bra svenska. Jag trodde först hon var helsvensk. Vilketsom. Hon ska gifta sig i sommar och är tydligen helt manisk gällande sitt bröllop och har tokkontroll behov gällande allt. hennes fästman förstod inte varför dom skulle ha ett band spelandes på bröllopet. "vi kan väl bara slänga ihop en spotify-lista" tyckte han och Karina fick tydligen tokspel och ba "DU KAN TA DIN JÄVLA SPOTIFY LISTA OCH GIFTA DIG MED DIG SJÄLV I SÅNA FALL FÖR JAG TÄNKER FAN INTE GÅ PÅ VÅRT JÄVLA BRÖLLOP". scenario 2.
har du tagit ledig veckan efter bröllopet så vi kan åka på smekmånad i Skottland? " nä, måste vi åka nånstans efteråt då? "MEN JA DET KLART VI SKA GÖRA DET, TA LEDIGT FRÅN DITT JÄVLA JOBB ANNARS TÄNKER JAG INTE KOMMA PÅ DET DÄR JÄVLA BRÖLLOPET"
Sen hade en brudtärna skojat om tex någon skulle råka spilla vin på hennes brudklänning och hon blev arg och ba:
SLUTA SKOJA OM DET HÄR JÄVLA BRÖLLOPET, INGET ÄR KUL MED BRÖLLOPET FÖRRÄN EFTER JAG SAGT JA. SEN ÄR DET KUL. MEN INNAN DET ÄR DET BLODIGT ALLVAR.

hon är lite sådär agro i allänhet, men på ett kul sätt.


jag kan inte alls relatera till det här eftersom jag inte vill ha nåt bröllop om jag gifter mig. bara ja och han och nåt sånt där vittne man måste ha, typ en främling. annars får man väl skit för att 99% av ens vänner inte fick komma på bröllopet.


Haha

hur långt skulle du gå för en jacka?

jag hittade en såndär fin liten jacka på brick lanes vintage marknad häromdagen. första blicken så visste jag inte vad jag tyckte om den, men bilden av jackan fanns kvar i mitt huvud så jag vände tillbaka och slängde en andra blick på den. oj, den var fin. som alltid kikade jag på prislappen innan jag totalt kärade ner mig. 25 pund är inte dyrt men jag lovade mig själv att jag enbart fick unna mig nåt litet för 10 pund. så nej denna jacka får bli en dröm.
så tar jag tag i mannens hand och han säger: jackan var skitsnygg ju, ska du inte pröva den? mja, den kostade 25 pund. amen det är inte dyrt ju. och så kommer han med något jättesmart utlägg om varför det inte är dyrt. jo, han gör det ofta, kommer med logiska utlägg om saker, jättebra i det flesta situationer men inte med en lättpåverkad jackgalen shopberoende Cissi. vi knatar vidare och av någon anledning hamnar vi vid det där ståndet igen. jag och jackan. jacka och jag. jag måste pröva den. på vägen mot jackan händer det som inte får hända. en ful fet amerikanska får tag på den före mig. FAN. jag tar tag i karln och berättar snabbt att denna strid får hon inte vinna. jag ska ha jackan. och så fort gick det för mig att bli besatt. nu ville jag inte ha jackan för att den var fin utan för att jag skulle vinna över henne. vi gömmer oss runt hörnet och spanar. hon tar på sig jackan och vrider och vänder på sig. minuterna tickar. det är som att hon tror att med tiden ska jackan sitta bättre eller blir snyggare på just henne, för jag måste säga, utan att låta avundsjuk, att jackan såg mindre snygg ut på henne, jag ville nästan inte ha den längre, men denna outtalade strid skulle hon inte vinna. hon vrider och vänder på sig, tiden går. jag säger flera gånger till karln att, snart ger jag upp, snart går vi ( jag önskade ju lite att han skulle tappa tålamodet så jag slapp punga dom där 25 punden) men han väntade tålmodigt, vi väntar så länge du vill sa han. AHMEN!

Så tar hon fram sin jääävla iphone och knäpper kort på sig själv i spegeln!??!?!?! sen efter 5 minuters posande (detta beteende förväntar jag mig från ungdomar inte nån som klättrar upp mot 30 och ser ut som världens tråkigaste) så drar hon av sig ena sleeven på jackan. JA!!! tänker jag. ÄNTLIGEN! Men oj ad händer då? Hon får mess. Så messar hon i 5 minuter och drar sakta av sig jackan, sen hänger hon jackan på galgen och sen utbyter hon några ord med säljaren och jag står stirrandes på henne och frustar som en ilsken tjur och spottar och fräser om min kompanjon står bredvid som en lugn ferdinand under sin korkek och bara är kolugn, helt ovetandes om vad för galna tankar som pågår i mitt huvud. sen efter 15 minuter hänger hon ifrån sig jackan och jag springer, odiskret, mot ståndet och grabbar tag i jackan och ba utbrister högt i mitt huvud: DEN ÄR MIN!!!!!!!!!! Så prövade jag jackan och den var skitsnygg på mig för jag vara längre och slankare än henne och så var sagan slut.

Så fick jag sedan gå igenom, med karln, grundreglerna för hur manisk jag får vara i sådana här tillstånd och att jackköp ALDRIG mot någon förmodan får uppmuntras.okej säger han och så en timma senare köper jag ytterliggare en jacka, en sådan där oversized jeansjacka för 30 pund. jomensåattde.

igår fick min storasyster en liten bebis, Linnea. Stolt Cissi sitter borta i London och önskar att hon kunde åka till Helsingborg omedelbart bums!

när det börjar bli ekande tomt på inlägg i denna blogg så är det för att jag numera har ett liv. tragiskt men sant. jag har inte tid att framkalla ångesttexter, eller knapra ihop icketypiska blogg inlägg om min dag eller bara ventilera vad som finns i min sprängfyllda hjärna. jag har ett heltidsjobb, jag har ingen dötid under dagen då jag äter mig smällfet och knullar alla bloggar som finns i Sverige, jag är trött efter jobbet och öppnar sällan datorn, helt sjukt hur snabbt man kan bli av-facebookad, icke facebook beroende. jag är en nykter-facebookerist. Stolt sådan.
Har under min två veckor som heltidsanställd på Le Pain Qoutidien lyckas bryta den gyllende regeln - hur man lyfter på rätt sätt. Jag kände mig som en kärring på 80 bast som kryper runt med sin rullator när jag böjde mig för att lyfta en back med glas och det högg till i ryggen. numera går jag runt som en havande kvinna med värkar och profylax andas varje minut då smärtan blir outhärdlig. när jag kommer hem får jag ryggen insmörjd av männen i huset med voltaren och knaprar så många smärtstillande jag kan utan att få skrumplever. Typ så.

Jag har också varit på en två dagars kurs och lärt mig allt man bör och inte bör veta om customer service, ingredienserna på alla jävla pastries och tartines och bröd och allt skit du kan tänka dig. efter 16 timmar av konstant matande information fick vi ett tio sidors prov. och juste- har du inte 100% rätt på allt skit du bör och inte bör kunna om bröd så får du sparken-hårda ord. 11 olika bröd som ser exakt likadana ut var man tvungen att identifiera och sen kunna alla dess ingredienser och vilken procenthalt dessa ingredienser hade. typ russin bröd - 85% vete och 15% råg, russin, havre, sesamfrön, solrosfrön, pumpafrön, vallmofrön och linsfrön.
Jag klarade dock testet och all denna information kommer sakta en säkert rinna ur mig och förvaras i nåt skruttigt arkiv i långtidsminnet.

Nu ska jag glo teve halva natten för imorgon börjar jag inte jobba förrän 17.00
Yej.