svenska för fan...

sitter och dricker kokhett kaffe i ett redan 40 grader varmt rum. jag väntar på att klockan ska ticka fem så jag kan pallra mig till Camden och möta upp lite svenskar. ååh jag ska få prata svenska. jag verkligen uppskattar dom få tillfällena jag får göra det. kunna prata i ekorre-på-speed-takt utan att behöva leta dom rätta orden i huvudet. åhja!

MILES KANE!

Såhär startar jag min fredag idag!

bildkavalkad.

whatever happened here....was awesome...

jag räknar sekunderna tills jag somnar. jag längtar efter sömn, ett nytt bakfylle befriat dygn. sen är det dags att hoppa på båten igen. londonsvenskar har arrangerat ett pub crawl i Camden - såklart - så jag tar med mig karlarna dit, sen är vi bjudna på husfest i Ealing. imorgon ska jag hålla mig till en substans och inte trettio olika. blandar man spritsorter så ligger man dagen efter utslagen som en död fluga i sängen.

(ja, jag byter design hundra miljoner gånger i månaden. jag är smått uttråkad ibland så då börjar jag pilla)


vad jag längtar till en skön strand.

ååååå vilken dunderfest. det finns tydligen en värld utanför Camden så jag och min partner in crime åt grym middag på wagamama vid Southbank i Waterloo, sen september kväll satt vi på en uteservering i den stekande solen. Drack japansk öl och shots. Knatade sedan till Brixton Academy och fick värdelösa sittplatser men bevittnade en grym show. När dom spelade låtar som jag ogillade smög vi ut och shottade. Sedan drog vi till Camden och drack lite mer öl och sedan drog vi på en grym efterfest.
Idag mår jag fruktansvärt jävla bajsskit. Spenderade en halvtimme på morgonen att leta efter mina skor. Haha, vad gör man om man inte hittar skon? Går man hem barfota då? Seriöst?

gårdagens minus: att The Wombats spelade Schumacher the Champagne, jag verkligen hatar den låten. Mest för att den inledningsvis är skitbra och sen ba poff bajskorv.
gårdagens plus: att sångaren efter 40 minuter säger: oh by the way, we are the Wombats.

wombats

ikväll smäller det. med tre timmars sömn är det snart dags att bege sig till Brixton Academy för att se The Wombats. Men först blir det middag och öl i Waterloo innan vi beger oss till spelningen för dans och underbar musik.

rädd?

det visar sig att det är genetisk att vara allmänt rädd för vissa saker.

syster: jag och gustav ska åka till costa rica
jag: kul att åka till ett nytt land där du inte varit
syster: finns många vulkaner på costa rica
som e aktiva och sen finns de stormar å sånt.. men fint e de om man lyckas hålla de borta. fint e de iaf.
jag:haha sluta vara så rädd.
det är större risk att du blir överkörd än att dö i ett vulkan utbrott.
syster:mm men många flygolyckor har hänt liksom
hahaha
jag: jag är likadan så jag ska bara hålla käften.

syster och jag har något gemensamt. vi är rädd för allt. men det viktigaste är väl att vi gör dessa saker även fast det är skrämmande. typ som att jag är monsterflygrädd. jag fick för mig att jag skulle krascha nästa gång jag flög hem med ryanair så jag bokade ett 500 kr dyrare flyg med norweigan. jag störtar säkert med dom istället, bara för att få bli påsatt av ironin.

http://blogg.yourlife.nu/amanda-schulman/2011/09/27/herregud-2/


likhetsfeminism känns lite överarbetat. eller gravt överdrivet om jag får säga så. det är skillnad på kvinnor och män, så är det bara, ni måste inse faktum. självklart tror jag och hoppas på jämställdhet men detta är något helt annat och så löjligt.

jag förstår ju principen och budskapet det vill framföra men dom har ju tagit det till en sjuk nivå. det verkar ju vilja döda hela genusprincipen. om dom fick välja skulle dom väl helst föda en unge utan kön och sen när ungen blir tonåring får dom odla ett vagina frö eller ett penis frö beroende på om dom känner sig mer som en flicka eller pojke. det skulle väl skapa massförvirring, typ som ångesten inför att välja gymnasielinje.

frankrike.

mor och jag var ju och såg mamma mia i lördags. 2,5 timme i en trång stol med en belgisk familj med småbarn bredvid mig. typiskt tänkte jag. deras ungar höll käften, men mamman envisades med att sjunga refrängen till varje låt högt i barnets öra. typiskt tänkte jag. samma rad några säten bort satt en fransk familj, vi säger att dom var franska för jag hatar franskor och dom såg löjligt franska ut. deras unge ramlade och slog i huvudet och det blev ett jävla ståhej. tyvärr tajmade ungen inte sin olycka med pjäsens ibland plötsliga volym upptrappning utan valde att ramla när det var knäpptyst på scenen. läääänge. föräldrarna vred sig av obehag i stolen och placerade sina enorma franska handflator över ungens mun. efter tio minuter och ungen fortfarande gnydde så blev pappan arg och typ skrek fast i viskvolym åt ungen. typiskt tänkte jag. föräldrarna tvingar med småbarn till en nästan 3 timmar lång föreställning sen får dom skäll för att dom blir rastlösa.

dom måste ju få lite cred för att ha undgått basic regler gällande barn under 5 år. men sen var dom ju från frankrike också. dom har väl fullt upp med att äta sina jävla croissanter och uttala ord som pinot gris, file mignon, merci och där tog min franska kunskap slut.

spider cemetary

kommer hem med benen dragandes efter mig och landar min feta röv på toalettstolen och placerar tröttsamt huvudet i knäet. efter en hundradels sekund ser jag en enorm skugga längs toalettväggen. där sitter han, Aragogs kusin, och gnider sina äckliga håriga ben längs mitt rena badrumsgolv. jag avbryter mina toalettaffärer kvickt och springer utifrån toaletten. vad gör jag nu? jag har en gigantiskt spindel på min toalett och jag behöver nyttja min toalett. familjen sover. detta får bli en tvåmanna show inser jag.
så jag samlade allt mitt mod och slängde en handduk med gamla spindelkadaver (fick under fredagen göra mig av med ett mindre spindellik i duschen) över honom. för att försäkra mig om att han var avliden tog jag en Dr. Marten känga och klämde åt honom riktigt hårt så att benen knakade. Nu ligger han under en hög av skor, handdukar och badrumsmattor och jag inväntar morgondagen då mannen i huset får göra sig av med liket.

(google bild på en äcklig spindel uteblir. ni får föreställa er hur han såg ut istället. typ som aragog i harry potter)

vilken helg.

det var med tårar i ögonen jag kramade hejdå till mina föräldrar i dag. vilken fabulös helg dom har bjudit mig på. vi har drunknat i löjligt god mat. lyxmat. "så här bra mat har du väl inte ätit under en helg förut" sade min fader. "Nej, mitt skit är luktfritt, så bra har jag käkat" svarade jag.
Den sista måltiden tillsammans gick vi till Cape Town Fish och jag och morsan gick lös på sushin. jag kommer skita ut ett akvarium det kommande dagarna.

ber om nåd från högre krafter.

40 graders feber. check.
sprängande huvudvärk. check.
halsont. check.
förkyld. check.
sjukt ont i nacken. check.
familjen på besök. check.

ibland blir man straffad för sina synder. ge mig nåt jävla piller som för två dagar tar bort all denna smärta så kan jag ligga dödssjuk på måndag istället.

imorgon väntar shopping och 3 timmars musikal. haaallllelllujjjjjjaaaaa!!!!!!!!!!!!!

blä!
jag har drabbats av huvudvärksförkylning. jag har aldrig ont i huvudet, men nu har jag för första gången i mitt liv haft huvudvärk mer än 5 minuter dvs hela jävla dagen. hur klarar ni er migränfolket? man kan ju inte tänka, fungera eller existera. jag är självmordsbenägen.

har tagit mig några piller, klivit i myskläderna och ska bege mig till East Finchley och titta på film och kramas. choklad får man också äta när man är lite sjuk eller hur?

bröst.

jag minns när jag var cirka 6 år gammal. jag och min moder står inne på toaletten på Tallbacksvägen. vi pratar om bröst. jag berättar för min moder, som efter 2 barn har ett par juicy-boobs, att jag inte vill ha bröst. jag är väldigt upprörd. min mor förklarar för mig att jag inte har något val. brösten kommer att komma med åldern. " då skär jag av dom" säger jag bestämt. några år senare tittade ett par minimala frön fram. jag fruktade att stunden var kommen. nu kommer fettklumparna. men dom liksom kom en dag och sen växte dom inte mer. jag blev överlycklig, jag förblev småbystad.
kallar man detta en medfödd bröstfobi? den där rädslan vid 6 års ålder växte liksom aldrig bort och än idag fruktar jag att dom ska växa.
jag kommer bli en sådan där morsa som sitter med ungen vid bröstet och ba: SUG UNGJÄVEL SUG UT MJÖLKEN NU DÅ FÖR FAN!!!
förhoppningsvis har jag väl växt upp då.

ögonbrynsnazist?

ååååååååh kan inte michaela forni noppa sina ögonbryn jämna? hon ser ju ständigt förvånad ut för ena ögonbrynet är fem breddgrader högre än den andra. ser hon inte det själv? kliande fingrar. kliande fingrar ....

bitter bitter bitter bitter.

så gick jag till doktorn idag för att få p-piller utskrivna för p-ringen gav mig cancerångest av alla sketna jävla bieffekter jag fick dras med. läste igenom bieffekterna och kände ur ilskan började koka inom mig. här sitter jag och ska knapra tabletter som kan ge mig cancer i framtiden bara för att jag inte ska kunna bli med barn. blir arg över att vi tjejer ska behöva äta ett stycke piller och dras med äcklig jävla skitmens. piller mens piller mens piller mens. cancer piller mens. cancer piller mens. överväger gravt att skita i alla jävla hormonmedel det finns och köra på den gamla hederliga metoden. då får man inte vårtor i muttan heller. skita i det i ren protest. jag vill inte bli fet. eller få äckliga bajsfinnar i ansiktet. jag vill inte ha cancer i pattarna heller och få dom avskurna.

fan vad less jag är på order hormoner. och när det gäller sex är det fan orättvist att vara tjej. jag ska bli celibat. hejdå

att hämta lilltjejen på dagis är som att hamna på ett gymnastikläger för ekorrar. herre min jesus skapare vad stressade personalen är. lill bruden har ju helt klart blivit gravt traumatiserad av gå på dagis så jag försöker få tag i Maayans key worker för att snabbt växla några ord om hur hon utvecklas. gråter hon fortfarande ut hela Östersjön när jag lämnar henne? kommunicerar hon med andra barn? är hon glad? ledsen? några enkla frågor. men tydligen så tar det en timma att ens få tag i hennes key worker. nån kärring som har hand om hela skiten står där och blockerar hela dörren med sin gravt överviktiga kropp och berättar med en tio gånger nasalare röst än Bob Dylan att Harley (keyworkern) inte kan komma ut ur rummet ännu. Ja,man får ABSOLUT INTE I HELA VÄRLDEN gå in i lekrummet, det är lika illa som att bajsa offentligt typ. vilket gör mig mer sugen på att bara buffla kärringen ur vägen och bara knata in där.
efter 100 år kommer Harley ut och typ rabblar ur sig massa rappakalja och jag står där förbluffad. "fick jag inte ens ställa en fråga?". sen när hon kräkts ur sig allt så tar en annan tant i min hand och ba: asså, barn gråter i början när dom blir lämnad på dagis. du kan alltid fråga oss, prata med oss. barn gråter när mammor lämnar dom. alltid prata med oss.
jag var liksom lugn som en filbunke när jag kom dit men när jag lämnar byggnaden har jag typ fått magsår av stress.
på torsdag måste jag fråga om jag får lämna barnvagnen på dagis. jag fasar för hur det kommer gå? kommer jag behöva kontakta högsta chefen som har ett kontor i Israel eller vaddå?

Three great songs in September

a cute little band from Scotland.

First time I heard this song I was at a night club in Camden and I thought he sang coloured people instead of common. I was sober as well. Fail.

en idyllisk söndag

igår promenerade vi runt i Hampstead, en av Londons vackraste stadsdelar. vi besökte små antika bokaffärer som ligger undangömda i små gränder i källarvåningar som luktar enbart gamla böcker. där gick vi runt i tystnad och lät fingrarna smeka ryggarna på flera hundra år gamla böcker. vi åt stoned baked pizza på en typisk brittisk pub och drack en varsin pint. sen promenerade vi några timmar till och pratade om allt från himmel till jord och emellanåt låtsades jag att jag förstod allt han sa fast så inte var fallet. sen när regnet började falla över staden så gömde vi oss inne på ett café, drack en varsin kaffe och pratade om saker man inte borde prata offentligt om...





sen satt jag barnvakt och fick tampas med jobbiga barn och torka kattspyor.

Idag fick jag hem boken London - the biography från amazon. 800 saftiga sidor, på engelska ska jag mata mig igenom. ska jag bo i London ska jag fan kunna lite om staden också.

dregel.

gustaf norén


jim morrison


Luke Pritchard


julian casablancas


alex turner

det ska vara brunt hår och helst bruna ögon.

kommer aldrig sluta irritera mig på folk som skriver med slang. 4 istället för for, 2 istället för to, U istället för you. osv osv osv osv osv. Jag mår illa när jag läser detta.

idiotin att jag skriver detta i min blogg. på svenska. när det är engelsmännen som förstör ett sånt vackert språk. jag vill läsa en text inte en toalettrulle med skit.

en nypa salt.

igår mötte jag Tallulah i Camden så drog vi på ett jam på Wheelbarrow. vi tog en (läs: EN) öl och lyssnade på sjukligt musikaliskt begåvade människor. såna där röster som varje hårstrå på kroppen att resa sig.

irriterar mig på att sådana musikaliska människor inte har skivkontrakt utan får nöja sig med att lira inför ett tjugotal människor på en lite pub istället för att kunna leva på något dom brinner för. istället har vi backstreet boys som sjunger playback och dansar och sliskar sig framför kameran och ljuger för media att dom inte är bögar sen typ 100 år senare erkänner dom. och alla rappare som sjunger om att knulla brudar i röven, råna banker och bär halsband som är så tunga att hela bunten kommer få diskbråck innan dom mördar eller blir mördade av sina rivaler för nån sa att någons mamma var tjock. och så snortar dom kokain också för det är coolt när man förtrycker kvinnor i sina texter. obegåvade skithögar som får in en fot i branschen för någon var kusin till tupacs mammas lillebrors hund. har man guldtänder då är det också stor chans att man får skivkontrakt. för det är så himla coolt att se ut som terminator.

på en av klubbarna i Camden så har dom två dansgolv, ett som spelar 80-90 tals hits, dom gamla goa klassikerna ni vet och sen på övervåningen spelar dom hiphop och RnB, där var det alltid bråk. Tillslut stängde dom av hela det planet för två snubbar rök ihop och ena fick sitt öra avbitet. ni får tolka det bäst ni vill.

nu ska jag lyssna på angus och julia stone. det är bra skit det.

haha. jag måste nog rättfärdiga denna bajskorvshistoria. alltså det var en sån där platsbajskorv, inte en riktig. bra då vet ni. och ingen behöver tro att min syster plockar riktiga bajskorvar och skrämmer små barn.

C

sjukt vad man blir rädd för som liten. fick nu en hel historia kring det här med bajskorven.

tydligen så la Lena och Sofie en bajskorv under vår säng så vi stod på våra sängar och inte vågade gå ner. Varför blir man rädd för en bajskorv?

Typ. Igår. Busade med lilltjejen i soffan och kastade iväg hennes skor och sa: gå och hämta dina skor, annars kommer dom gå till köket utan dig. FAN vad rädd hon blev, var ju verkligen inte min avsikt (på riktigt alltså), hon vågade inte lämna soffan på bra länge. Vad sa jag för fel liksom?

"Nu lägger Petter micken på hyllan". Tack Petter. Äntligen.

Låt mig summera tolv månader i London med bilder i icke kronolgisk ordning.

'
firade nyår på en bro med Sara och osminkade med ett glas champagne i vårt blodomlopp.


söp till ordenligt på nyårsdagen istället med ett gäng judar.


den här bilden summerar väl alla utekvällar jag och mina vänner någonsin varit involverad i.


camden canal dagtid.


camden canal så nattetid.


festat med tyskar.


firat midsommar med dessa karlar i ett regnigt Primrose.


hånglat med Stewie.


hängt i Brick Lane och träffat Jimi Hendrixs bror.


festat med goa karlar längs Camden Canal.


varit rund om fötterna en tidig söndagsmorron och snottt ballonger.


parkbänksupit med Elin i Primrose en varm sommarkväll.


fick finbesök av mathias, festade med Elin för första gången.


gått på gayklubb i Soho.


gått på massa spelningar. här the Wombats på Roundhouse i Camden.


hängt i Regents Park.


kikat på snygga graffiti målningar.


hängt pinsamt mycket i Camden.


hittade ett mysigt pyttelitet café bland vintage affärer.


vi har hängt mycket i primrose hill.


gick på maskerad en söndagsförmiddag och vann.


posat i massa telefonkiosker.

skype är roligt i bra sällskap

min berömda mus min.



dödsseriösa.


försöker kyssa varandra innan vi förstod att jag är liten på min skärm och hon är liten på sin. så det funkar väl inte riktigt.


elin i nåt mellan-skratt-mellan-seriös-mellan-vad-händer-läge.

skypar med elin och hon hade tydligen skickat detta mess till någon hon trodde var jag.

barndomsminnen

minns tillbaka när...

jag "råkade" fälla krokben på lillebror och han fick joina mig i klubben död framtand. (plågar mig än idag)

mamma sade till mig att absolut inte släppa taget om vagnen för bror lille ställer sig upp och lutar sig mot ryggstödet och då tippar vagnen. jag var mest arg för att jag blev den utvalde att stå och håll koll på bror. 2 minuter senare hördes ett skrik över hela staden och bror min, 2 år gammal hade ett uppskrapat ansikte. passfotot det året har gått till historien i familjen Ohlsson.

en gång för några år sedan begav sig familjen cirkus ut på campingsemester. när mörkret fallit begav sig far min på den 10 sekunder långa promenaden från husvagnen till toaletten. efter 1 timmes frånvaro började vi vrida oss framför teven. vad är fader vår? vi kikade ut men kunde inte se honom. två timmare senare slås dörren till husvagnen upp och tre vettskrämda kvinnor skriker livet ur sig. där står en blodig man som visar sig vara fader vår. han hade snubblat på en trädrot och svimmat, passande nog i längd med trädet så vi inte kunde se honom när vi tittade ut mot toaletterna.

familjen cirkus kommer efter 10 år överens om att vi borde nu vara mogna nog att spela spel utan att starta årets bråk. minigolf. efter första hålet har pappa kastat golfklubban i busken och skriker för full hals. syster likaså. mor och jag lämnar golfbanan, medan syster och far fortsätter spelet i lugnan ro. dåliga förlorare kommer tydligen bättre överens.

glömmer aldrig när min syster Mikaela seriöst bröt ihop för det gick så dåligt för henne när syskonskaran spelade golf. hon grät och slängde med golfklubban runt om sig. jag skämdes aningen.

Min äldsta syster Sofie stoppade in en fiskbulle i munnen, och sen kom den ut genom örat. Hon lurade mig big time och jag minns att detta plågade mig i flera år. Hur fan kom den där fiskbullen ut genom örat??!?!?! Jag var cirka 6 år gammal när detta hände och det tog mig många år att komma över denna traumatiska händelse. (sofie kommer du ihåg det? Vi bodde på Tallbacksvägen och du och Lena satt barnvakt åt mig och Mikaela? Jag minns något om en bajskorv också)


när jag var två år och skrapade ner tapeterna i mitt rum i protest.

när pappa skulle laga nattkäk i husvagnen och steker mig en omelett. en stund senare när alla försöker sova lägger jag av en brakskit och pappa slänger sig ut för dörren och spyr och lillebror gråter. när kaoset lagt sig gjorde jag om samma sak igen. jag fick inga mer omeletter innan läggsdags.

när jag var yngre var jag skitfeg så jag tvingade alltid min syster att knacka på hos mina kompisar och fråga om dom ville leka med mig. själv fick hon aldrig vara med.

våra grannar kallade oss alltid för systrarna hage för vi alltid hoppade hage på gatan utanför huset.

Maayan

för helvete. jag ska aldrig skaffa barn.

mamman i familjen har berättat att ha barn är att ständigt känna skuld när man lämnar dom någonstans, gråtandes eller missnöjda över något. naiv som jag är tänkte jag att så jävla illa kan det väl inte vara. men. såklart fick jag motsatsen bevisad idag.
skulle lämna lill tjejen på dagis första gången och så hon grät. och så började jag gråta. jag stod utanför dörren och hoppades innerligt att hon skulle sluta gråta medan mitt hjärtat slets i tusen bitar när hon för full hals skrek mitt namn. den här lilla tjejen fäller inte några tårar i fem minuter och sen är det över. hon skriker för full hals tills hon tappar andan och det kan ta lååång tid innan hon slutar.
så nu sitter jag här hemma och räknar ner minuterna tills jag får åka och plocka upp henne, krama henne, ge henne massa treats och hoppas att hon förlåter mig.

jag känner mig som en sekretessbelagd journal. jag besitter massa ilska/lycka/frustration som jag inte kan ge utlopp för pga av brist på tjej kompisar. justprecis. jag har inga människor med mens kvar i min Londonska vänskapskrets, det är bara massa penisar och jag känner mig väl inte så där dunderbekväm med att prata flytningar, mens, p-piller, killproblem med dom inte.
jag har väl några penisrika vänner hemma i sverigeland som får stå ut med detta i mitt sällskap men jag har testat deras gränser massa gånger gällande kvinnliga äckel attribut och vet mycket väl vart gränsen går. men det är ju inte direkt som dom kan ge konkreta tips tillbaka heller. här borta håller jag gärna mina grabbar på grabb hyllan dock. dom är så mycket fotboll här så det känns för banbrytande att klämma in en kommentar om hur mycket mensvärk man har eller det är nog dags för ett gynekolog besök snart. he he he he.

någon gång i oktober kommer jag hem och då vet ni vilket ämne som står på agendan brudar!!!!!!!!!

demi vegetarian.

har känt mig väldigt yr, hängig och lite efter på senaste. har varit helt säker på att det inte är järnbrist då jag anser att jag får i mig supermycket järn varje dag. så glider jag runt på nätet och kollar upp vad man behöver äta extra när man är vegetarian. 80% mer än köttätare visar det sig. 80% mer järn, protein, vitamn B12, C-vitamin... listan blev lång. Så ofrivilligt läser jag igenom järnbrist symptomen och mer än hälften stämmer in. Väldigt besynnerligt tycker jag då jag fortfarande står fast vid att jag får i mig mycket järn, men icke. Det enda järnet jag får i mig är dom där två äggen jag trycker i mig om mornarna, men det räcker inte långa vägar efter som jag är veg.
Så här har jag gått runt i flera veckor och trott att jag haft en tumör eller något, pga av håravfall, stickningar i armar och ben, dimmig syn, yrsel och allt möjligt.
Kan meddela att min hypokondri försvann i ett svep i och med min flytt men ovanstående symptom ger mig all rätt att nojja över cancer. Men nu var det bara järnbrist. Så nu sitter jag med en monster skål full med nötter och påbörjar min kamp gentemot järnbristen. Lusläser vegetarian sidor om konkreta tips för att undvika protein-enzym-järn brist och gudarna vet vad för skit man måste trycka i sig för att bli normal igen.
Kan det inte bara finnas ett piller som innehåller ALLT vi behöver?

Sen har jag ju tydligen lyckats ganska bra med att hämma intaget av det lilla järn jag fått i mig, för tydligen så hämmar mejeriprodukter upptaget av järn och jag knarkar ost i kopiösa mängder varje dag och att dricka te och kaffe vid måltider ger samma effekt.

Jag orkar inte.

idag har jag lyckats vara obehagligt o-produktiv. gick upp halv åtta. fixade frukost åt barnen, byta sängkläder och sedan kröp jag ner under mitt varma täcke i mitt iskalla rum. sov till klockan 12, gick ner och fixade lite lunch och somnade sedan om till klockan 14.30. huvudet gör ont, kroppen är som gele och jag vill sova mera. olyckligtvis är päronen borta ikväll så jag måste leka mamma på 100%. jag har inget emot att laga mat och sånt. men orka bada dom, läsa godnattsaga och sen lägga dom. suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck.

jag återkommer när helvetet är överstökat om jag inte dött av en hjärtattack på vägen.

vad är skillnaden på en hjärtattack och en hjärtinfarkt förresten? eller är det liksom "en kär sjukdom har många namn"?

noll koll kokosboll.

av någon anledning har jag fått för mig att denna familj är ett gäng virrpannor som inte skulle märka om en teve försvann i deras hushåll. jag har mot min vilja fått motsatsen bevisad. av både herrn och frun i huset. fan.
jag orkade inte stryka Scotts helvetiska förbannad jävla skitskjortor på några dagar och insåg att om detta ska fortskrida måste jag gömma skjortorna, vilket jag gjorde, i min garderob. morgonen därpå när jag klär på lilltjejen kommer Scott in och frågar om jag sett till hans skjortor. jag fick en smärre hjärtattack. vad i hela fridens namn? karln har cirkus 40 skjortor i sin garderob och han uppmärksammar frånvaron av tre av dom. jag blev mäkta imponerad och spottade ur mig nån halvlögn.
skjortorna är i dagsläget strykta och jag fick gräva fram mina andra "jag orkar inte stryka de här skiten" gods ur min garderob för att undvika ytterliggare en konfrontation.

ps. ibland när jag jag inte orkar stryka vissa svårstrykta plagg brukar jag slänga tillbaks det i tvätten och sen två dagar senare står jag där med plagget på strykbrädan igen och ångrar att jag inte strök det två dagar tidigare. ds.

MASSA TEXT!

fascineras av hur ett band kan göra sjukt bra musik för att sedan släppa låtar som är totalt rent jävla hästskit.

konfunderas av att kändisgraviditeter går så fort. nyheten släpps och sen en dag senare har ungen fötts. typ.

satt på puben igår med mIn gnäll-partner-in-crime. vi tittade på MTV som visades på en av storbildskärmarna och irriterade oss på den kommersiella mainstream musiken som produceras i dagsläget. kan inte jennifer lopez 40+ slutade skaka rumpa och göra musik som en 18 åring nu när hon liksom har småttingar hemma? men hon har ju liksom inget val. hon gör musik andra säger åt henne att göra för hon vet inte hur man skriver en låttext och är aldrig hållit i en gitarr.
shakira hänger fortfarande halvnaken i burar i sina musikvideos. britney spears dansar samma dans som hon gjorde i Slå mig bäbis en gång till. Kan hon inga andra moves? Sean Kingston sjunger om flickor och har rumpskakande, dansande brudar i sina videos men själv är han för fet för att dansa så han står på sina fötter fast på jorden och vinglar lite smått på höfterna i tron om att det kan defineras som dans. Eminen gnäller fortfarande om sina morsa. Rihanna kladdar på beef cakes killar i alla sina videos. Resten av gänget sjunger bara om en sak: kärlek. i alla dess former. Det finns miljoner andra saker att skriva musik om men ingen är så pass kreativ att dom tänker utanför boxen. Fyfan för dagens musikindustri. Mainstream industrin där allt handlar om sex, pengar och snygga människor. ytlighet i dess renaste form.

Ps. Är det bara jag som tycker Snoop Dogg påminner om en Greyhound hund?

hur man lyckas shoppa kläder med en tvååring som vägrar sitta i vagnen utan att skrika.

1. börja med att ta ungen till en lekplats och töm denne på energi.
2. ladda upp med snacks (mer än vad som normalt är tillåtet). ett ätande barn är ett tyst och upptaget barn.
3. låt ungen leka med din telefon.

grund och huvudregeln vid shoppande med småbarn lyder som följande:släpp inte ut fanskapet ur barnvagnen

efter som jag själv är en rookie gällande shopping med småbarn bröt jag mot denna huvudregel och det slutade med att halva Topshops kläder låg på golvet. meeen huvudsaken är att kontot tömdes och garderoben fylldes på.

internetet (böjningsfel? ) i mitt rum har uppstått från det döda.

på plusidan: jag kan ladda ner i mitt rum och inte behöva gömma datorn i något hörn på nedervåningen
på minussidan: jag sitter uppe halva nätterna och laddar ner musik och film

slutsats: för mycket internet är lika med för mycket nedladdning är lika med lagbrott på hög nivå.

(är jag en dum idiot som offentliggör min nedladdninsstatus?)

jag har lämnat ett djävul och funnit en ängel, nu återstår att se om jag kan fullfölja detta som en ängel och inte gå längs den långa stigen jag promenerat på så många gånger förut, jag är tjugotre år gammal och det är dags att sluta vara rädd.

nu ligger årstiderna och fjantar på mållinjen igen. kan sommaren bara slänga sig i väggen så hösten kan ta fart?


så jävla fjantigt, jag vet, att lägga upp lite små töntiga bilder från google gällande det ämne man pratar om. men jag är i desperat behov av att fylla ut bloggen med nån bild även om det är en sån här skitlarvig sådan. (inte för att jag tror att folk kommer ba: WOW BILDER!!!!)