igår köpte vi biljetter till Justice, dom var slutsålda i London så vi drar ett gäng till Birmingham istället. Jag älskar att boka spelningar långt i förväg, då har man nåt att se fram emot om ljuset i tunnel dimmas ner.

plattångsångest

åh. i fredags satte jag mig i en ångest situation.

jag skulle platta håret och lånade Dalias plattång som är bättre. tvingar mig själv att inte glömma den i mitt rum. kommer på när jag är 1,5 timme hemifrån att jag glömde lägga tillbaka plattången.
det vara bara att skicka iväg ett mess och förklara läget. hej jag har gått in i ditt rum, tagit din plattång utan att fråga och som grädde på moset så får du också gå in i mitt rum och hämta den själv, bevittna mitt stökiga rum och irritera dig på att det står gamla mögliga mattallrikar på sängen också.

jag kom hem i söndags med svår ångest. kommer hon skälla på mig? Näh. hon sa ingenting. tack gud.

jag kan inte ett skit om orkidér.

för väldigt många månader sedan fick Haber familjen en orkidé av någon kompis.

Dalia: The same friend always give me an orchid when I invite her over for dinner. And they always die within a month. I hate flowers.

så kommer Cissi, den självutnämnde orkidé experten och ba: I can take care of it for you.

och så frågar hon massa typiska orkidé frågor och jag hittar på svar.

Dalia: Is orchids suppose to be in the sun or not?

Cissi: in the sun. ( har egentligen inte en jävla blekaste aning)

jag kämpade med orkidén under min falska premisser om hur man sköter en orkidé i några tappra månader. sakta men säkert föll blad efter blad av och kvistarna bleknade i takt med att sommarlöven ramlade på marken. tillslut passade orkidén in i lövhögen grannen nyss krattat ihop. och idag andades den sitt sista andetag.
jag var tapper. jag försökte. men mina påhittade orkidé kunskaper kom ikapp mig.

så kommer Dalia hem med en ny jävla orkidé samma dag.....

lugg eller mittbena.

jag vill ha era röster. jag måste göra nåt åt mitt hår. och jag hatar att ha en frisyr som ska upprätthållas. då passar lugg superduper. så lugg eller inte.





blir det lugg så blir den mindre skarp också. alltså mindre markerad och lite mer yvig och precis ovanför ögonbrynen.

minnen med min äldsta vän

jag och jonas har gjort många galenskaper ihop. jag ska rada upp några.

när vi tjyvrökte på en kulle i skogen och jag skrämde Jonas så han föll och bröt benet. Så fick jag ta min moppe oskuld och köra han till akuten.

när vi snodde svindyr rökig whisky från Jonas pappa och åkte hem till min systers (jag hade hennes hemmanycklar) lägenhet och spädde ut den med apelsinjuice. Sen åkte vi till Uppsala och Jonas skulle "våga" gå in på Fellini utan leg (han var bara 17 år). Vi fega ur och tog bussen hem igen.

när vi smög ut genom våra fönster om nätterna och möttes halvvägs och tjyvrökte.

När vi tog Jonas moppe och åkte till Coop och köpte nån mättande chokladgrej som vi åt efter vår kedjerökning, för vi "trodde" det skulle ta bort smaken.

När vi tog moppen ut på landet och Jonas lämnade sin kryckor för sitt brutna ben hemma. Vi kedjerökte och sen vill inte moppen starta så jag får dra Jonas på moppen 1 mil in till Enköping. Vi kunde inte ringa våra föräldrar för dom skulle känna röklukten och undra vad vi gjorde ute i skogen.

När Jonas gips åkte av bröt jag fingret i en fylleskandal(jonas var så klart närvarande) och fick gips. Jag minns varje gång vi hade bråkat (och vi bråkade jämt) och Jonas skulle köra hem mig på sin moppe så körde han alltid extra fort och på kullar och sånt bara för att jag ogillade det med tanke på hur ont mitt finger gjorde. Detta erkänd han aldrig men jag vet.

När Mikaela hade bil och vi snodde en glassgubbskylt utan för Resecentrum i Enköping. Sen när vi åkte förbi andra gången så var det polisbilar där så vi blev livrädda och kastade ut gubben ur bilen när snuten dragit. Paranoida ungar??

En gång satt vi på bussen till skolan och när vi vänta på skolbussen i Uppsala så bestämde vi oss för att åka till Enköping igen och våldgästa min systers lägenhet, köpa god mat och titta film hela dagen. Min syster hade ingen aning om vad som försiggick när hon var på jobb. Vi städade undan efter oss väl. För det mesta.

När vi satt på Enköpings lokalbuss och jag alltid satt längst fram och Jonas längst bak bara för att vi ville lyssna på The Darkness nya album på MP3 ostört.

I det stora hela så minns jag vår barndom som att allt kretsade kring hur vi skulle få tag i cigg och var/när/hur vi skulle tjuvröka.

>

lyssna.

... och så glider jag in i den årliga magen-är-dum-i-huvudet processen. jag har fått nog. hela natten låg jag och vred mig av smärta, som är halvt självförvållat eftersom jag är medveten om att under dessa "skov" måste jag undvika massa olika typer av mat.vilket jag inte gjort för jag är inne i en "sugen" period. idag har jag skött mig dock. förutom den där choklad jag nyss åt och fick ont i magen av. FAN!!!!
nu har jag fått nog.
nu kör jag vegan diet och så börjar jag skriva matdagbok, och hur magen känns efter varje måltid så kanske jag får nåt vettigt resultat.

ja. då kom dagen jag fasade för. dagen då lilltjejen ska sluta med blöja. fan. jag har 4 veckor kvar, kunde dom inte väntat.
lillbruden bajsade iallafall på sig under min vakt idag, mitt under middagslagandet.
först kissade hon på sig. bytte kläder. sen när vi är i köket så ställer hon sig mot en dörr och tittar på mig lite sådär halvskämmigt. sen utbrister hon: Cissi i want you. (så säger hon när hon vill gosa och kramas) så hon spriner mot mig och ju närmre hon kommer desto påtagligare blir bajsdoften. det var fan bajs ÖVERALLT. sen ska kläderna av. bajs över-jävla-allt. golvet, mina händer, hennes ben, hennes fötter. jag satte henne i duschen och där fick hon sitta. sen slängde jag kläderna.
sen kom mamman hem och jag säger till henne: when she's doin a poo under my watch i will throw away her clothes, no way im cleaning them by hand.
det var helt okej. så nu kan hon skita bäst hon vill.

på måndagar tittar vi mycket på Peppa Pig jag och skönheten. nu ska jag ta tag i mitt liv och skriva CV och söka jobb.

megalångt inlägg om psykbryt.

varför gråter man när någon är snäll mot en snarare än elak?

ok, så ovanstående kräver en liten förklaring.

tänk dig situationer när du mår lite dåligt. du kanske har ont, pojkvännen har gjort slut, du har bråkat med någon eller är totalt jävla monster deprimerad. oftast i sådana situationer när någon frågar en hur man mår så bryter man ihop och börja storböla. varför?
jag är ett praktexempel på ovanstående. jag vet inte hur många gånger jag satt på kontoret med min chef under arlanda tiden och snörvlade som en jävla tönt. jag grät när jag sa upp mig, inte för att jag sa upp mig utanför jag tjallade på en av mina kollegor att han hade orättvist behandlat oss. jag var liksom inte ens ledsen över det, jag tyckte bara han var en megatönt och skratta åt honom, men nu när chefen tittade mig i ögonen och frågade om nåt var fel så passade det tydligen superbra att ställa till med en stor jävla gråtscen. detta har ju hänt mig sjukt många gånger och är en av få saker jag tycker är otroligt pinsamt. det som gör det ännu värre är att när jag väl börjat tjuta så finns det inget stopp, och eftersom jag är liten av en professor inom bryta-ihop-och-storböla ämnet så har jag ju genom åren lärt mig att absolut-inte-under-några-omständigheter-prata under första gråtattacken. det blir bara så snorigt och så har man inget papper så då på ren automatik torkar man av det på sin tröjärm och måste man kippa efter luft samtidigt som snoret rinner in i käften på en och så får man en sån där ful grimas så man ser ut som ett babianarsle i plytet och så sitter ens chef där och måste stirra på en tills man lugnat ner sig och kan prata och liksom ser hela processen med snor, babianarsle ansikte och abnormala mängder tårar och liksom känner sig måttligt obekväm. och det värsta som kan hända i en sådan här situation är att man får en kram, när man äntligen lagt band på sig själv och fått tårkanalerna under kontroll så kommer den fruktade kramen och så brister det igen. en ofrivillig repris.

detta fenomen har hänt mig en gång sen min flytt till England. självklart var det framför mamman i huset, Dalia.
Så, lax är lite så där halvdyrt i regnlandet och mamman hade köpt hem massor av lax, som tydligen var ämnad för helgens festligheter. så av någon anledning gick jag lös på den där laxen och ja.. kontentan av det hela var att jag på en vecka lyckades klämma i mig 1 kg lax. så en sen torsdagskväll plingar min telefon till och det är från Dalia. Hon frågar om jag mot all förmodan vet vart all lax tagit vägen och i detta läget slinker en fet jävla vit lögn ur mig. "i had some salmon yesterday but only a little". yeah right Cissi, pröva 1 kg. så Dalia faller in i tron om att laxen försvunnit, och jag vet att hon inte är så korkad att tro det. en stund senare knackar det på min dörr. Dalia vill prata med mig om den här laxen. jag får smått panik, känner hur nödlögnerna börjar hagla i mitt huvud. det börjar bli glansigt i min ögon och sen bryter jag ihop och storbölar. mamman blir megachockad och jag säger nåt i stil med " sorry, i just found out that my relative died". hon blir jätte omsorgsfull och erbjuder mig cigg, vin och kramar. "do U wanna talk about it?". min läppar säger " no i wanna process the news first" men mitt huvud säger: vem har dött Cissi? VEM?!?!?!?
jag skäms innerligt över detta. fortfarande. jag har inte ljugit på väldigt många år, knappt vita lögner. och så bara kräks jag ur denna riktigt sjukligt syndiga lögn.
två dagar senare så dog en av mina släktingar så jag kunde går runt och halvsörja utan dåligt samvete.

läser alltid igenom inläggen innan jag postar dom och jag känner mig nästan lite psykopatisk nu. nån annan som känner igen sig i mina gråtanfall? jag förväntar mig ingen sympati i laxfrågan.

the hoover killer

jag hatar att dammsuga. själva städningsprocessen i sig kan jag leva med. plocka undan, damma av etc etc. jag börjar tro att min dammsugarkarma börjar gå på sparlåga.

mitt första dammsugarmöte med familjen Habers otympliga dammsugare var minst sagt olyckligt. en stor, klumpig och pinsamt högljudd manick som jag helst ville skrota. efter en gångs användning så slutade dammsugaren att suga. jag informerar familjen, dom meckar med den och sen är den körd. igen. dom köper en ny dammsugare. en bra, mindre otymplig och tyst sådan. Hetty. cissi är glad igen.

och nu får någon månaden sedan var jag otrogen mot Hetty med en dammsugare från 1800-talet längre ned på vår gata. denna dammsugare ville inte heller suga. jag informerar familjen. dom meckar. inget händer. jag skyller på att den är uråldrig och att det vore på sin plats att ersätta den. nästa vecka är jag tillbaka i huset och den gamla dammsugaren är kvar och den suger fortfarande inte. jag informerar familjen och berättar att jag hinner inte städa hela deras hus pga av att det tar mig en halvtimme att arbeta mig igenom ett rum. detta hus består av fyra sovrum, två trappor och en hall. (nedervåningen måste sopas. med en kvast anpassad för dvärgar.) mamman i hushållet säger: it seems as if the hoover is not sucking up the big bits but only the small ones. maybe just pick the big bits up by hand.
jag glider in i ett chocktillstånd. är hon helt jävla allvarlig? ska jag dammsuga deras jävla golv för hand? jag totalvägrar och lämnar dammsugaren till sitt öde i Harry Potter skrymslet under trappan. den tredje gången jag kommer dit tar jag mig an golven igen och då ramlar hela jävla huvudet av. jag informerar familjen. mamman meckar. men det går inte. då tycker hon att jag ska använda mig av enbart röret/skaftet till att dammsuga. ett pyttehål till 4 sovrum, två trappor och en hall. jag tappar hakan. tvärvägrar och då meckar hon fram massa andra saker. det slutar med att jag får dammsuga med huvudet som är till för bilen. också ganska sådär jobbigt liten. mamman berättar att hon kikat på dammsugare och nämner Hetty. "Oh that hoover is amazing" klämmer jag ur mig. men hon köpte den inte för hon tvekade på priset (som var hur jävla billigt som helst). jag tittar på henne och ler men inombords skriker jag VARFÖR KÖPTE DU DEN INTE DIN JÄÄÄÄÄVLA KÄRRING. återstår att se om hon införskaffat sig en ny dammsugare nästa vecka. spännande.

sen har jag ett annat städjobb i Hendon där dom äger en sån där otymplig jävel, men jag klagar inte för den suger utav bara helvete. jag har provkört den ett antal gånger och senaste gången så ba råkade jag pajja den. jag informerar familjen. hon pillar. den funkar. jag dammsuger och så ramlar den där biten jag pajjade av igen. hon suckar och skyller på... hör och häpna. SIN ANDRA STÄDERSKA. "she must've been to rough with it". och där står jag och håller med och nämner inte att jag smått våldförde mig på den några minuter tidigare för att få den ur sitt "jag används inte" läge.

dom två första dammsugar morden skyllde jag på annat men nu när den tredje inträffade insåg jag att det måste vara jag som har sönder dom. jag gillar inte dammsugare helt enkelt.

en sexårings divalater

Lia: Cissi, can U put the teve on for me?
Cissi: No, U know how to do it yourself
Lia: Yeah, but I like when people do it for me

och efter den kommentaren kan ni föreställa er mig i en tappa-hakan min.

hon är en diva men hon står åtminstone för det.

bitterfittan

Inatt fick jag bara tre timmars sömn och försov mig på kuppen.

när mamman är borta om kvällarna och nattningen sker av mannen i huset så hamnar knoddarna alltid i säng otroligt sent. vilket är okej för två av tre barn. Lia sex år blir dock ett monster jag vill dränka i badkaret när hon fått för lite sömn. och det är ju inte så att pappan får dras med hennes förskräckliga morgonhumör utan det är ju jag. likt en zombie glider jag ner till barnens rum där Lia fortfarande ligger under täcket. jag ber henne tio gånger att klä på sig, men hon totalignorerar mig och redan efter fem minuter i vaket tillstånd vill jag slå henne. hårt. så jag totalskiter i henne och tar med mig resten av kullen ner för att påbörja frukosten. pappan fick alltså ta ett senare tåg och dras med henne. HA HA HA. Fan vad nöjd jag kände mig. Nu är du inte så jävla taggad på att hålla henne uppe sent va?!?!?!? och det rådde total kalabalik på övervåningen kan jag berätta.
Sen kommer störningsmoment nr:1000667.
Håret ska borstas på Lia. Hårborsten ligger i 9 fall av 10 i hennes rum. Jag ber henne att hämta borsten så jag kan borsta håret och då vänder hon sig till mig och säger: i've been thinking about something Cissi, why do I always have to go and get the brush when U know i dont like to go upstairs alone. Jag tar fram mina killer eyes och säger: Cuz I never ask U do go to my room and get my coat when I need it. (denna konversation äger rum VARJE morgon.)
Sen kommer moment 5606707.
Alla barn ska ta på sig skorna. 08.30 säger jag till barnkullen: SHOES ON!! NOW! Ingen reaktion, ingen lyssnar. Vi försöker igen. SHOES ON NOW PLEASE!!!!!!!!! Ingen reaktion igen. Jag försöker igen: SHOES ON OR I WONT BRING U A SNACK AFTER SCHOOL. Då börjar det sakta men säkert hända saker. Då ska ju Matty såklart kissa. precis då. Efter 10 minuter är alla påklädda och det är min tur att klä på mig och då blir det alltid ett jävla liv. CISSI WE NEED TO GO NOW. WHERE GONNA BE LATE! ..... och då vändes pannkakan och allt blev helt plötsligt mitt fel.

såhär ser varje morgon ut, fast värre, och den enda gånger jag tar strider är när jag inte sovit ordentligt för jag kan verkligen inte kontrollera mitt humör och blir pinsamt opedagogiskt.

nu ska jag sova ikapp min sömn. återkommer om dammsugar historien imorgon kanske!!

hetsäter all choklad som kom på posten igår och varvar med att bita på naglarna i någon sorts stresskontrollerandemani över att det är fem veckor kvar tills jag inte bor i Mill Hill längre. Vi har till och med bestämt vilket datum Dalia ska köra mig till mitt temporära boende. Spännande men läskigt. Dags att fila på CV:et och skicka ut kanske??

känner mig som en makrill i hela världens hav tillsammans.

ja. då var det officiellt. Maayan har blivit en galning. häromdagen gjorde hon något som fick oss alla att häpna.

lillskiten kommer hem från dagis och efter lunch så ska hon ta sin sedervanliga tupplur. jag stoppar in henne i sin grobag, en lite påse med dragkedja och fria armar typ. efter cirka 40 minuter hör jag världens skrik från övervåningen och massa konstiga ljud. jag springer upp fort som tusan och ser hur dörren öppnas och stängs vartannat, jag öppnar dörren och där står min lilla tussilago, i sin grobag, på golvet och skriker av rädsla. mitt lilla hjärta går i bitar och jag plockar upp och tröstar. sen trillar poletten ner. hur har hon tagit sig ur spjälsängen... hur har hon tagit sig ur spjälsängen i sin grobag?!?! Jag knatar in i rummet och ser att HELA hennes garderob ligger på golvet och bägge garderobsdörrarna står på vid gavel. lilltösen är fortfarande livrädd och ber att få gå ner på nedervåningen. när hon lugnat ner sig frågar jag henne vad hon pysslat med och mellan snyftningarna svarar hon: playing...

hennes spjälsäng slutar vid halshöjd och ansluten till denna är skötbordet. hon måste alltså ha använt sina armar och dragit sig ur sängen (benen är oanvändbara i grobagen) upp på skötbordet och sen öppnat garderobsdörrarna och påbörjat sina hyss, när hon kände sig färdig var det dags för operation komma ner på golvet och där någonstans antar jag att hon fick med sig en av lådorna full med kläder som ramlade över henne och gjorde henne rädd, därmed skriken.
vilken apa.

sen idag så var hon, uppenbarligen, inte nöjd med sin outfit så hon bytte om. syrran rosa UGGS, stor fluffig mössa och en topp enbart. sen satte hon sig vid bordet och bad om käk. hårda puckar i Haber familjen.




Monstret Maayan.

fick paket idag.

i england äter jag bara 70% choklad för den är godast. så jag bad Niclaz att skicka en marabou choklad till mig och jag tryckte i mig två rader och nu mår jag så jävla illa att jag nästan kräks. tur att du bara skicka en marabou och resten av den sorten magen klarar av. TACK!!

igår körde lillbruden upp en crouton i näsan (en gul fyrkantig liten krutong i samma storlek som en ärta typ). alla skrattade tills tårarna sprutade, likaså Maayan, som njöt av uppmärsamheten hon fick. Lilltjejen har ju världens minsta näsa så försöket att få ut den med en pincett var omöjligt. Vi skrattade vidare och en av familjens kompisar messade sin far som är läkare och frågade om man kanske borde oroa sig för att en liten tvååring har en krutongjävel i ena borren. svaret blev kort och koncist. JA!
Skrattsalvorna dog fort i matsalsrummet, mer av den suckande arten är den oroliga. Hur bissart känns det inte att sätta sig på akuten för ungen har en ärtliknande grej i borren liksom? Efter en stund får vi den lysande idén att suga ut den med dammsugaren. och nu börjar dom riktiga skrattattackerna. folk ligger utslagna i fosterställning på golvet av garv medan Dalia fick hålla fast lilltjejen och Scott fick föra munstycket under den utsatta borren och suga suga suga. Tjejen skriker och de vuxna skrattar. Efter 10 minuter kommer krutongen ut med allt snor hon producerat tillsammans med alla tårar. Hon fick stående ovationer och lite treats såklart.

(självklart tyckte vi synd om lillbruden för hon grät så mkt, men det är svårt att inte skratta)

torsdagar är mardröm. det är non-stop arbete från 7-19 och efter det ska jag till Soho för hejdå middag. Ytterliggare en vän lämnar Londonland för Sverige. Hon heter Elin. och jag är expert på farväl nu. jag sa sluta bli kompis med Elin:ar och folk från Sverige. Alla åker bara hem ändå, och jag kommer aldrig hem. Kanske inte.

United Kingdom

jag googlade över lite framtida potentiella hus för min del. dvs om jag gifter mig lite sådär halvrikt. alla hus hamnade i denna kategori. gammalt spökhus, gråmulet, dunkelt och vid någon liten söt lake. alla andra fina bilder där solen lös tilltalade inte riktigt mig. inte alls. jag får väl motvilligt erkänna att jag är en människa som gillar gråmulna dagar. därför är england perfekt för mig. får jag för mig att flytta till Irland-Skottland-Wales eller Nordirland så vinner jag nästan på lotto för där lyser solen enbart med sin frånvaro och paraplyet är en människas bästa vän.




drömmen att stå på denna enorma klippavsats och bara... stå där och andas.


Ännu en dröm. Vid någon kust i Skottland.


Jag har någon sjuklig fetisch för klippavsatser verkar det som...


dunkelt, gamla slitna hus och regn var det ja.

idag blev jag fullkomligt slaktad av morfarn i huset angående min framtid. jag vet att denna man är lite speciell och oftast inte menar saker i den meningen har får ut dom ur sin lilla uppkäftiga mun. men jag har svårt att vara rapp i käften gentemot äldre människor eftersom dom fortfarande lever under stenåldern. han tyckte minsann att eftersom jag är 23 år gammal så borde jag veta vad jag vill med mitt liv. och jag önskar att jag visste för jag är så jävla redo att börja plugga på Uni igen. att jag skulle ut och arbeta i det verkliga livet tyckte han var för "enkelt" och "slöseri" med tid. Då blev det glöd i min lilla käft och jag berättade för honom, med en slightly högre stämma och lite mer aggressiv ton att jag kan inte börja plugga på universitet bara för att det är vad man borde göra när man är 23, för det är sannerligen med slöseri med tid. det blev tyst på gubbfan men jag kokar fortfarande inombords. jag hatar när folk talar om för mig att jag är mongolid för jag inte vet vad jag vill göra.

mest arg är jag nog över att jag vet vad han tänker: en ung flicka utan ambitioner. vilken tragik.

do you ever feel like there's something missing in your life?
do you ever wonder how it would feel to fill that whole that lives inside you?
what it would take too make you happy?
to have satisfaction, to feel fulfilled in life.
well, i want you to know that its not just you.

det har hänt något konstigt med min sömn. jag har lyckats komma över stadiet där jag inte kan somna, men jag vaknar fortfarande flera gånger per natt. Jag vet inte om det beror på att jag inte kommer in i djupsömnen eller om det beror på att jag blivit lättväckt. Jag har alltid var svårväckt och nu kan jag vakna av att jag hör något som knappt hörs. Vissa gånger vaknar jag utan anledning och vissa gånger av något obefintligt ljud. Just dom senaste nätterna har jag inte brytt mig för det har inte påverkat mig på så sätt att jag är trött under dagen, men vissa nätterna vaknar jag en gång i timmen och då tar det oftast runt en halvtimme för mig att somna om och då är dagarna inte roliga.
Har för mycket tankar i huvudet. 5 veckor kvar.

lista.

vet inte vad jag ska skriva om längre så jag snodde en lista av Sofia.

1. Hur mycket pengar har du på din mobil?
vet inte. tankar på 10 pund och messar sen gratis en månad.

2. Har du fått en kyss den närmsta veckan?
Massor av goa kyssar.

3. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Jag har bara spenderat mer än två timmar med mig själv. Älskar måndagar, det är jag och huset.

4. Hur lång är du?
169 cm.

5. Vilken är den senaste filmen du sett?
Fear and Loathing in Las Vegas.

6. Skriv hela ditt senaste sms i inkorgen:
an answer phone message was left for you.

7. Vad har du ätit idag?
stekt ägg till frukost, soppa till lunch och mackor till middag.

8. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
har varit gifta sen 1996.

9. När såg du senast din mamma?
i september eller om det var oktober när familjen var i London och hälsade på.

10. Icke godkänt i något ämne?
Nej.

11. Mvg i något?
Några stycken.

12. När vaknade du idag?
06.45

13. Vilken är din favoritplats?
en tyst äng under en bar himmel.

14. Vilken plats föredrar du minst?
Överbefolkade platser.

15. Vart tror du att du befinner dig om 5 år?
När jag är 28 år så befinner jag mig någonstans i Storbrittaninen och pluggar på Universitetet.

16. Hur stor är din säng?
King Size.

17. Vad sover du i?
linne och trosor.

18. Hur många kuddar har du i sängen?
3. Använder ingen.

19. Var bor du?
Mill Hill, London.

20. Tycker du om kinamat?
Bästa maten.

21. Tycker du om kaffe?
Jag är ingen beroende människa. Jag drack kaffe i en vecka konstant sen tog det slut på soya mjölk så min kaffekarriär var över.

22. Vad dricker du helst till frukost?
Te och kopiösa mängder vatten.

23. Kan du spela poker?
Ja.

24. Känner du någon med samma födelsedatum som dig?
Ja, nån enstaka men dom flesta fyller år dagarna före eller efter mig.

25. Vill du ha barn?
Ja, när jag är 30+.

26. Kan du några andra språk än svenska?
tyska och engelska.

27. Har du åkt ambulans?
Ja. När Jonas kollapsade och inte vaknade upp även fast jag tog monstergrepp om hans juveler.

28. Föredrar du havet eller en bassäng?
havet är fascinerade för det är så jävla läskigt. men jag går inte djupare än till under knäna. bassänger är fulla med mens, barnkiss och pubishår. usch.

29. Vad spenderar du helst pengar på?
kläder vilket ironiskt nog är det jag spenderar minst pengar på för tillfället. Böcker då.

30. Äger du dyrbara smycken?
Haha, fan heller.

31. Kan du rulla med tungan?
Ja.

32. Vem är den roligaste människan du känner?
Men man kan ju vara rolig på olika sätt. Mathias och Elin har jag alltid sinnessjukt roligt med.

33. Vad har du för ringsignal?
gamla hederliga nokia signalen.

34. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?
Mamma har nog.

35. Vad har du närmast dig just nu som är rött?
Min soffa.

36. Kan du byta olja på bilen?
Vet inte ens vart i bilen oljan finns. under motorhuven kanske?

37. Vilken var den senaste boken du läste?
Survivors. True Stories of the Children in the Holocaust.

38. Dansar du i bilen?
nej?

39. När var du i kyrkan senast?
I somras på Amandas dop.

40. Hur många hål har du i öronen?
2 st.

41. Har du någon piercing?
Nej, tagit ur alla.

42. Har du någon tatuering?
två.

43. Har du provat droger?
ja.

44. Röka eller snusa?
röka.

45. Har du Flickvän/Pojkvän?
vet inte.

46. Vad är ditt mobilnummer?
----

47. Vad ska du göra ikväll?
sovdags snart.

48. Har du några syskon?
två systrar och en broder.

igår drack jag en öl. det gick helt okej. den var inte sådär obeskrivligt god som fredags öl brukar vara. sen köpte jag en till och ja.... det gick inte.. tvingade i mig halva sen åkte jag och myste framför teven i bra sällskap istället.

ikväll är det fireworksnight i London. jag tänker inte bli askalas. jag har blivit tråkig. eller så rolig man kan vara som tråkig innan man hamnar i rolig facket. utan alkohol. om ni fattar.

när allt i ens liv är skitbra men man känner sig ändå som en rutten tomat. jag kämpar för att se ljuset men det är så jävla mörkt så jag hittar det inte. jag anar att allt beror på att jag är så jävla rädd för vad som komma skall. om en månad och 20 dagar lämnar jag det som varit mitt allt i då 14 månader. Jag vill ju kunna se fram emot det men det är så läskigt. Varje dag lägger jag massa ihoptjänade pengar i ett kuvert så när en lägenhet/rum dyker upp i December ska jag ha råd att betala två månadshyror i förskott. Jobb är jag inte orolig för eftersom jag har mina städ jobb att falla tillbaka på eller så kastar jag mig in i live-out aupair dyngan temporärt så jag kan skrapa ihop till hyror som kommer dyka upp. Nu ska jag tänka positivt och försöka ta mig igenom ett kapitel i mitt liv då jag inte kan ta emot hjälp av någon, då menar jag pengar. Att ha någonstans att bo är inga problem då jag redan har en säng att dela med någon om jag inte hittar ett boende.

Det som är mest skrämmande att jag inte ens kan få min hjärna att inse att allt är bra. Då menar jag att allt är otroligt bra just nu.