finns det något värre än när en person säger en sak men gör en annan? Eller när en förbestämd plan inte skrider till verk och man blir inte ens underrättad om den avbokade planen....

rubriklös

När vi bestämmer oss för att gå ut på Anchor hamnar vi alltid på Harrys, bestämmer vi oss för att gå ut på Harrys hamnar vi alltid på Rocks och bestämmer vi oss för att inte gå på Rocks hamnar vi alltid på Rocks. Harrys likaså. Är det inte besynnerligt?

suk.

bluäää..
Feber, halsont, hosta, huvudvärk, bla bla bla bla.. Jag har fått en släng sjukdom här hemma! Ett halvt ton mat, titta på filmer jag sett tusen gånger förut och fastlimmad ute i cybervärlden så besatt att datorn snart kommer explodera i protest. Så uttråkad att jag ringde morsan och berättade om mina symptom och självklart blev det panik hos familjen Ohlsson, svininfluensan här va!!!!!! Men jag orkar inte ens bry mig. Var tydligen någon jävel i Stockholm som hittades död i sin lägenhet, med största sannolikhet av svininfluensan. Jag är ensam hemma, någon som vill ringa mig en gång i timmen och kolla min levnadsstatus kanske?

en rutinmässig utekväll.

Såhär kan en vanlig utekväll sluta se ut en onsdagsnatt. Johanna snor en filt från en krog och jag och Mathias känner att vi måste ta vår kleptomani ett steg längre så vi snor en varsin soffjävel och leker boxningslegender med madrasserna på Stockholms gator inpå småtimmarna. Vi gör ett sedervanligt besök på Max och köper kopiösa mängder mozzarellasticks. Sätter oss på nattbussen och hetsäter den införskaffade Maxmaten. När vi efter 30 sekunder har slafsat i oss maten likt svältande afrikabarn inser Johanna att hon vill ha mer mozzarellasticks. Sagt och gjort. Vi hoppar av vid Fridhemsplan och knatar till den dygnet-runt-öppna McDonald´s, försöker döda varandra med madrasserna och får några äckliga brats att skratta åt vår sysselsättning, snor ett sadelskydd som jag sätter på mig, köper ett ton mozzarellasticks till och tar nästa nattbuss hem. Kommer hem, Märta har försovit sig till jobbet och är skitpackad, startar vattenkrig med Mathias och drar slutsatsen att vi borde ha mer vattenkrig på fyllan för det är bara då som golvet blir rengjort. Johanna och jag får för oss att klockan 0400 en onsdagnatt är ett perfekt tillfälle att rensa avloppet i handfatet på toaletten. Det var inte vackert! Men tack vare våra fylleinfall är nu bägge handfaten funktionsdugliga.

Jonathan Groff

Jag och Jennifer slåss om denna man, som hette Michael och inte Mark i filmen. Kom till mamsingen baby! Filmen är att rekommendera också, morsan som spelas av Imelda Staunton tar filmen från drama till komedi. Halleluja!

Taking Woodstock.

Eftersom fredagens utgång resulterade i en alldeles för stor mängd alkohol, så bestämde jag och Jennifer oss för att vår lördagkväll skulle spenderas i en biograf på Söder istället. Sagt och gjort. (Vi känner ju oss själva så partykläderna åkte på ifall vi skulle ångra oss, plus spriten...) Taking Woodstock stod på schemat och tog oss tillbaka till 1969 och hippisarnas (vilken jävla stavning, låter som en dinosaurieras) storhetstid. Jennifer och jag föll pladask för Mark, den bottenlöst snygga, mystiske och charmerande festivalarrangören med krullhår. Ohlalala. Vaknade klockan 1 idag och ett meddelande hade ramlat in i inkorgen:
Jennifer: Jag vill ha Mark.

Och ja. En timme innan filmens slut satt vi och svepte vodka i biosalongen och såfort vi kom fram till Rocks köpte Jennifer in tequilashots till alla. Jennifer har inte förstått eller vill inte förstå att lilla jag aldrig mer i hela mitt liv kommer dricka tequila. En gång för 2 år sedan var jag tvungen att ta en tequilashot (som hon bjöd på) för att visa vad konsekvenserna blir av den äckligaste flytande substansen i världshistorien. Jag svepte, tog med mig henne in på toaletten och fyllde en tom papperskorg med mina uppkastningar. Men nej, hon envisas fortfarande med att bjuda på tequila. Men jag beskyller henne inte. Jag besitter samma egenskap !

Detta inlägg innehåller pornografiskt material.

Vi brukar spela in porrfilmer på fyllan ibland.

Medverkande i bild: Mathias och Sigge

Bakom kameran: Cissi, Johanna och Magnus.

auf wiedersehn

när botten är nådd, när du har mitt blod på dina händer, kommer du plötsligt se mig, för i den dunkla natten hör du inte mina tårar rinna, eller ett hopp som sakta sjunker. I den dunkla natten ser du bara vad du själv önskar se, inte mina tysta skrik.

ankaret.

bazooka.

gårdagen spenderades ännu en gång på akuten, kastandes journaler på en uppkäftig jävla receptionist. Såg Grave i Södertälje, såg och såg, en minut efter ankomst satte trion sig på en parkbänk och höjde promillen en aning. sprängfyllda kissblåsor resulterade i explosiv offfentlig urinering, Mathias tog dock priset och kissade i en petflaska på pendeln. Vi som inte har en kuk mellan benen fick plågas i 46 minuter innan vi blåsan kunde tömmas med en mycket upphetsande känsla.

Nu sitter jag ensam hemma, i storstaden, hög feber, ömma leder, muskler, sprängande huvudvärk och brutal halsont.... Kan inte någon komma förbi med en fet jävla bazooka och befria mig från min sjukdom? Jag vill dansa, höja promillen, konversera, allt utom att sitta i situationen jag sitter i nu. En bazooka någon?

merci beacope

Hur är det möjligt att efter 21 år med förkärlek till kött, en notorisk köttätare som inte drar sig för att trycka i sig ett oxlår eller koröv, helt plötsligt finner allt kött utom kyckling motbjudande? Nope, det är inget skämt. En tugga och jag vill spy upp tarmarna och skita ut det kvarvarande... Le explanatione silvo plais...

In Flames, check!

Även fast sommarvärmen har sagt sitt, även fast löven börjar falla, även fast snön kommer snart, även fast höstångesten kryper fram. Ja, trots alla ovannämna negativa element kan jag inget annat än längta till hösten som komma skall. Det blir inte bara Marilyn Manson, Amon Amarth utan också In Flames som dyker upp på schemat, vilket lyser upp hela den dystra tillvaron, och denna gång skall jag icke vara 1. Så bakfull att jag spyr genom hela spelningen 2. På Sweden Rock kl oo.oo i nollgradig sommarkyla bland massa lama festivalbesökare som står stelfrusna och stirrar ut i luften pga av kylan. 3. Så jävla bajsfull att jag inte orkar se hela spelningen.
Nej, denna gång blir det en fullbordad spelning i lagom berusat tillstånd tillsammans med Marrrrliin... Anders Anders Anders, dina flickor kommer stå suktande på första parkett skönsjungades till den ljuva orgasmerande musiken.

bah.

jag och malin köper glass för 100 kr sätter på en skräckfilm, ser filmen 1 minut sen messar jag Mathias och tvingar han att komma hit, sova över och vara en riktig man och skydda malin och mig från dom onda hjärndemonerna som skrämmer skiten ur oss så fort adrenalinet börjar pumpa.
skräckfilm+malin+cissi = blod, svett och mest tårar.

dödens uppenbarelser

plåstrade sår rivs upp när man oförberett stöter på sitt förflutna och man kommer till insikt med att alla problem måste bearbetas och inte soppas under mattan.

Mathias, Malin och jag ska på Marilyn Manson den 9 november, det kommer bli min död, en vacker död, den bästa tänkbara döden, och om jag mot all förmodan skulle överleva en spelning med Marilyn Manson så kan jag leva vidare och säga: att jag förihelvete såg Marilyn Manson och överlevde. Det är en bedrift.

tristessens tio budord.

tristessens budord lyder som följande: skala av dig dina skitiga hudavlagrningar; tvätta bort ångesten med valfritt väldoftande flytande medel; lufttorka i den stekande sommarsolen, spackla dig i ditt dyraste, glamourösaste kosmetika, frisera håret i din snyggaste konst, släng på dig minst lika mycket parfym som bratsen (du kompenserar det genom att inte slänga in 5 geleförpackningar i håret, valfri mängd av hårspray är dock acceptabelt) och slutligen rotar du fram den sexiga klänningen och dom dyraste topshop skorna du finner. Titta dig själv i spegeln och inse att du för snygg för att stanna hemma ikväll.... adios amigos.

Hur man får en strikt vegetarian att döda ett djur.

Natten till Fredag kl 00.09 och Johanna ringer och väcker mig i min djupsömn. "Kom och öppna dörren, finns ingen nyckel ute, jag är inte ensam." Jag sliter upp min trötta sömndruckna kropp ur sängen och traskar mot det oändliga målet: dörren. Väl framme sliter jag upp dörren och traskar tillbaka till min säng "Kom tillbaka Cissi, fort, du måste se en sak." Hennes entusiasm väcker mig ur mitt nyvakna tillstånd och jag nästintill springer till dörren. Något jag snabbt kommer få ångra. Därute står Johanna och skräckslaget pekar på en enorm svart sak som befinner sig en halv meter utanför min dörr. Den största spindel jag någonsin skådat i mitt liv (som lever i Sverige för att vara mer exakt då). Det tar mig en hundradels sekund att tvärvända och skrika: "Döda spindel jäveln annars kommer jag inte åka till jobbet" (en arbetsdag som skulle börja 3 timmar efter denna traumatiska händelse. "Sebastian är hemma om tio, han för döda skiten"är de sista jag hör innan jag äcklad faller in en mardrömssömn fylld av gigantiska spindlar som försöker mörda mig.
En timme senare ringer väckarklockan och det ända

som existerar i mitt huvud är tankar och förhoppningar om att Sebastian dödat krypet (något jag innerst inne visste att han inte skulle göra då han är livrädd för spindlar. Johanna liggar och halvsussar i soffan och jag går fram och fräser "Har han dödat skiten?" Jag får till svar ett hånskratt följt av "Han är mer rädd för spindlar än du någonsin kommer att bli". Min värld rasar samman. Jag rusar in i Märtas rum och väcker henne "Du måste döda en spindel som är utanför vår dörr" Märta svarar sömnigt " Va? Hur stor är den?" Jag svarar inte utan går till toaletten och börjar fixa mig. Märta traskar fram till dörren och öppnar den, men hittar ingen spindel. "Men leta då? Jag går inte till jobbet annars". Dom längsta minuterna i mitt liv utspelas när Märta febrilt letar efter spindeln och tillslut hittar den. "Cissi, det där är ett monster, jag rör den inte". Suck. "Märta om du inte dödar den kommer jag ringa och sjukanmäla mig, jag går inte utanför den där jävla dörrren om inte spindeln är död. " Märta hämtar en tidning och påbörjar sin färd mot spindeldödandet. Jag stänger dörren och hör hur hon på andra sidan brutalt och kallblodigt slår ihjäl spindeln tills allt som kvarstår är en stor svartfläck utanför hissen och små likadelar utspridda på hela golvet. "Tack Märta, du kan gå och lägga dig nu om du vill." Jag var tillsfredställd och kunde nu påbörja min färd mot arbetet.
Normalt sett är jag inte rädd för spindlar, men bara blotta tanken av den där jätten till kryp ger mig kalla kårar. Märta är numera utsedd till hushållets djurmördare trots sin vegetarianism. Halleluja and God bless that woman !

En dag ringer Johanna och berättar att sådana gigantiska sällsynta spindlar sällan strövar runt ensamma, för en timme sedan bekräftade Sebastian den teorin.

Skatteverket; rör på era feta arslen.

Solen skiner, det är lördag, jag är pigg trots noll timmars sömn på 2 dygn, allt är till synes perfekt. Men tittar man lite närmre är fallet icke så. Skatteverket har fått för sig att Cissi Ohlsson i Bromma ej ska få sina skattepengar i tid vilket berövar mig på en härlig utekväll på mariaberget med riggad musikanläggning. Ja, Cissi som icke förtärt alkohol på två helger är fördömd att sitta inne i lägenheten och avlida av tristess i Sveriges största stad som i skrivande stund känns som en bondgård ute Australiens ödemark med 10 mil till närmsta granne.

Sebastian har begett sig till Göteborg för att bevittna Madonna live på Ullevi, Märta är dömd att tampas med äckliga charter människor i överflöd på Arlanda, Lizette har krypit in i livmodern på hemmafronten i Örsundsbro, Jonas drar på bilresa till Italien etc etc.. Resten ska spendera kvällen i berusat tillstånd något som jag icke kan bevittna i nyktert tillstånd, det vore som att titta på en kina buffe med en kurrande mage, se men inte röra. Inte tilltalande. Alls. Istället får jag sitta och fördriva tiden i cybervärlden, smaskandes på ett stycke brödbit som får stilla min hunger i ytterliggare en timme.
Gnäll gnäll, men fan vad jag hatar att min lediga tid alltid ska spenderas ensam i min äckligt stora lägenhet, nykter, pank och känna hur kroppen suktar efter sysselsättning. Nej. Kan inte min drömsprins komma ridandes på en svart häst och undsätta mig från en tristess-lördag?

Pah, pah, pah poker face.

Johanna och jag är nyss hemkomna från ett biobesök och idag var det baksmällan som stod på tapeten. Jag kan ju säga som så att min mage imorgon kommer efterlikna en tvättbräda. Från sekund 1 tills eftertexternas slut kved vi av skratt, likt resten av biobesökarna. Mina kvinnor, släng er i väggen för deras minst bisarra fyllehistoria är sjudubbelt värre än vår värsta, och då kan jag meddela er om att vi har en del sinnesjuka fyllehistorier i baggaget.
(och nej, jag kan inte riktigt komma på hur man stavar baggage, även fast jag själv är stavningsnörd och vill spränga skallen av alla individer som stavar fel...)

Kan ju meddela att gårdagen spenderades framför scenen på Gröna Lund dansandes till Lady Gaga. Vilken kvinna, hon har tamifanimej all rätt att kalla sig kvinna. Jag och Märta stod relativt långt fram och gladde oss åt det faktum att de flesta i publiken inte var äldre än 14 år och korta som små hobbiter vilket gav oss en fantastisk utsikt rakt in i Lady Gagas fantastiska bakdel som hon blottade iklädd enbart trikå med stringtrosor. Oohlala. Den kvinnan får mig att vilja bli lesbisk på heltid.