varenda gång du återvänder hoppas jag på att du ska förändras fast jag innerst inne vet att det aldrig kommer hända. jag måste vara starkt och lyssna på min hjärna den här gången. för denna sista rond kommer inte hjärtat vinna.

i lördags följde jag med en kompis hem och vi satt uppe till nio på morgonen och bara lyssna på musik, introducerade nya band för varandra och satt i hans fönster och kedjerökte.jag hade kunnat fortsätta med den proceduren hela förmiddagen men jag tror vi slockade till nån gång under Antony & the Johnsons cripple and the starfish. inte bästa låten om man försöker hålla sig vaken. det är sådana här små anekdoter som gör livet så fantastiskt.

idag köpte jag ett par, håll i hatten, vinröda manchester byxor. det sjuka i denna historia är att jag hela veckan haft nån fix-manisk-jag-måste-ha- manchester byxor idé inpregnerad i skallen och så bara dyker dom där sjukt snygga byxorna upp. för 15 pund bara. oftast är det väl tvärtom, att när man vet vad man vill ha så går det käpprätt åt skogen!

under min lilla soffpotatis period i måndags så hittade jag några nya sköna band (vet inte hur man lägger in youtube klipp så jag får vara lite B) The Beach House och The View är att rekommendera.

Niclaz du kommer älska Beach House, lyssna på låten Zebra till att börja med.

jag har suttit i soffan i 8 timmar.

jobbade 4 timmar på morgonen sen när jag kom hem tog jag en springtur och sen dess har jag verkligen legat i död i soffan, läst varenda jävla blogg som finns, lyssnat in mig på nya band. om 4 timmar kommer Vera hit från Österrike så jag fördriver tiden med denna lista som jag snodde av Sofia.

1. Vad är ditt mellan-namn? Ingrid Helena (i englandet får jag dock inte heta Cecilia utan Ingrid i förnamn?!?!)
2. Vad skulle du vilja heta i förnamn? Cissi?
3. Är du i ett förhållande nu? Neeeej.
4. Om ja, hur länge har ni varit tillsammans? Siiiingel yeah!
5. Vem var du tillsammans med sist? mitt ex.
6. Får man fråga varför det tog slut? nej.
7. Har du haft ett seriöst förhållande? vad defineras som ett seriöst förhållande?
8. Vem vet mest om dig? Jonas tror jag för han har känt mig längst.
9. Vad gör du på fredagskvällar? sitter på en pub i Camden med vänner.
10. Bästa filmen du någonsin har sett? Finns för många bra för att nämna bara en.
12. Har du någonsin varit full? Haha asså vad fan?
13. Har du testat droger? har prövat gräs men jag är fan anti droger in i benmärgen.
14. Röker du? Ja.
15. Snusar du? Nej.
16. Saknar du någon just nu? Ja, alla vänner och familjen hemma i Sverige.
17. Hur mår du idag? Som någon dammsugat ur mig all energi.
18. Hur många tabletter tar du dagligen? Inga.
19. Vad gjorde du för exakt ett år sen? Sålde allt jag ägde och planerade inför London flytten.
20. Bästa minnet från sommaren? Mina och Elins galenskaper.
21. Senaste landet du besökte bortsett från Sverige? jag bortser från England då också. Kreta förra året.
22. När var du där? Augusti förra året.
23. Är du rasist? Fan heller.
24. Har du helt svenskt ursprung? Nästan.
25. Om nej, vart kommer du ifrån? Jag kommer från Sverige men pappa är halvtysk.
26. Föredrar du svenska eller utländska killar? Brittiska. Vet ni hur många guldkorn det finns i denna stad eller och dom vågar prata med en till skillnad från tillbakadragna svenskar. Brudarna är tråkiga elefanter dock.
27. Ser du fram emot någonting just nu? Wombats spelning i September och att Vera kommer hit om några timmar.
29. Vad hade du för betyg förra terminen? Klarade min kurs på Universitetet med en hårsmån, men jag klarade den :)
30. Vad är det bästa du fått på ett prov? MVG.
31. Vilket ämne var det? Jag minns väl inte, men drygt 6 ämnen fick jag MVG i slutbetyg.
32. Har du fått ig på ett prov? Alla fysikprov i 9:an stod det ett IG på. trots det fick jag G på kursen, läraren föll väl för min fejkade kämpaglöd.
33. Har du spelat/spelar du i ett band? Jag spelade tvärflöjt i 5:an när jag hade tandställning (misär) och har ingen som helst sångröst så nej. Ska lära mig spela gitarr snart dock :)
34. Anser du dig vara intelligent? Nej, men jag är inte efterbliven.
35. Vilken har vart den bästa tiden av ditt liv? Jag har haft massor av bästa tiden i mitt liv upplevelser. I varje stad jag bott i finns det fantastiska minnen och upplevelser att minnas tillbaka till. Men i stort sett måste jag säga: NU. Jag växer som människa varje dag här borta och för första gången i mitt liv låter jag inte mina dåliga dagar tynga ner mig utan ser fram emot varje ny dag jag får uppleva. Jag tror det är vad man kallar lycka.
36. Vilken va den värsta tiden då? mina tonårsår var fruktansvärt jobbiga.
37. Har du mått jättedåligt psykiskt? Ja.
39. Har du haft sömnproblem? Neeeeeeeeeeeeeej.
40. Hur ofta gråter du? Ofta. För sjukt konstiga saker ibland.
41. Vad gör du när du mår dåligt? Sätter på sjukt deppig musik och gråter. Att göra tvärtom förlänger bara min depp period.
42. Vem vänder du dig för att prata med när du mår dåligt? Det vänner som känner mig bäst.
43. Vill du ha tillbaka någon av dina ex? Allt händer av en anledning och även om jag fick chansen att ta tillbaka den man jag vill ha så kommer jag inte göra det. Det är bara att blicka framåt. Jag tror inte på att det bara finns "en stor kärlek därute".
44. Vilken klass går du i nu? Ingen
45. Vilken skola? INGEN!
47. Har någon varit otrogen mot dig? Inte vad jag vet.
48. Är du stolt över dig själv? Ja.
49. Vad är det bästa med dig enligt dig själv? Att jag bjuder på mig själv.
50. Vad får du ofta komplimanger för? Haha, sjukt rolig fråga för i Sverige får jag alltid komplimanger för min röv men i England är det mitt leende.
51. Har du lätt att få folk att skratta? Meh, beror väl på vem man hänger med. Folk med samma syn på livet och sinne för humor skrattar väl lättare åt mig än dom som inte är som mig eller?
52. Cider eller öl? Öl.
53. Har du några talanger? Haha, asså. Det finns fan inget jag är riktigt duktig på.
54. Vet du om någon är kär i dig? Ingen aning.
55. Är du kompis med ditt/dina syskon? Ja, nu har ju syskonskaran flyttat runt hejvilt, med en syster i skåne, en annan i Halland och en bror i Enköping så det blir väl inte att man ses eller pratas så ofta. Men när vi ses är allt som vanligt.
56. Vad står det i ditt senaste sms? Ludwig said the inbetweeners movie was awesome, we should defo go and see it. x
57. Hur lång är du? 169
58. Hur mycket väger du? 65 kilo kanske.
59. Vilken storlek har du på kläderna? 36/38
60. Har du svarat ärligt? Haha ja, fast jag tog bort några frågor jag inte fann lämpliga att svara på.

olikheter och saker som make sensar.

I detta land skriver man inte namn på dörren. och brevlådan är ett hål i dörren. som lägenheterna i sverigeland. det makes sense. vem som helst kan ju öppna brevlådorna i sverige och sno någons post. eller slänga nyårssmällare i brevlådorna som jag och min kusin gjorde nån gång back in the days.
dom har väldigt få papperskorgar i london land för där kan man lägga en bomb utan att någon ser och vips så sprängs stället. ja, dom som är lite orutinerade och spontant känner för att bomba lite i tbanorna eller dylikt. dom mer avancerade bombmänniskorna planerar ju sin dåd mer ingående. det finns inga bänkar i london land för där kan en uteliggare njuta av en ickeasfalterad säng för några timmar. the makes sensar också. men istället lägger dom väl sig på gatan? Vad är bäst??
i englandet följer man barnen i skolan tills dom är myndiga, typ. Jag följer 10 åringen till skolan varje dag trots att dom bor 2 min från skolan. Jag cyklade ensam till skolan när jag var 8 typ. (kanske beror på att jag växte upp i en småstad och bodde på "gräddhyllan")

en sak som inte make sensar är att dom har inga dubbdäcksregler utan hela bunten slirar runt som bambi på hal is på vägarna vintertid. detta för att det sällan snöar, men frost har dom gått om och med tanke på det hur mycket det regnar tycker man väl att det borde finnas någon slags regel för dubbdäck. icke.

sen börjar jag bli mer och mer mottaglig för deras jävla heltäckningsmattor, jag är ju en strumphatare, vill liksom att mina fossingar ska få andas frisk luft och inte vara instängda i några illaluktande strumpor, så jag har insett att det är mys att knata runt på en mjuk och gosig matta.

jag säger love till folk när jag handlar: thanx love. börjar jag bli en sann britt nu?

jag lär mig aldrig hur snabb jag är på att bli redo inför en fest. nu sitter jag här, dressad till max med partystämning på topp och så ska jag inte möta gänget förrän (ja, jag hade tydligen vänner i London) klockan 9pm. det betyder att jag kunde slöat och varit äcklig i min bakisstämning en extra timme. nu kommer ju tiden klocka sakta bara för det...

det hade ju varit ännu mer fantastiskt om min lilla Elin funnits i staden med mig.

låt oss bara säga det uppenbara: jag är en otursdrabbad individ. och när oturen kommer så väntar ett helt lass av skit som kastas i plytet på dig. jag är vad man kan kalla en världsvan otursdrabbare. jag blir inte ens arg längre. jag suckar bara och accepterar läget.

vad som, för en vecka sedan, utlöste denna följetong av otur är att någon mongolid idiot bestämde sig för att sno min stenålderstelefon. och min plånbok. igen.

viktigt detalj för att förstå helheten i denna vecka av bajskastning. jag är ensam hemma i huset.

låt oss börja. mobilen blir stulen, jag ringer mitt telefonbolag och får prata med en sprudlande glad operatör vid namn Jean som är från Skottland. Vi blir bästisar och hon skickar hem en telefon gratis till mig och ett nytt sim kort med mitt gamla nr. mobilen kommer under tisdagen men inget simkort. onsdag kommer. inget simkort. jag ringer mitt telefonbolag och undrar när mitt efterlängtade simkort kommer. 2 days love..
så mina första 7 lediga dagar i ett tomt hus: ingen mobil=kan inte få tag i några vänner. sitter online på facebook varje jävla dag.inga londonvänner är online.någonsin. inser att jag inte har några vänner. vägrar använda mitt temporära nummer jag fick med telefonen. vägrar slösa 5 pund på att fylla på numret jag vägrar använda. inser att jag måste toppa upp min mobil och använda numret som jag vägrar använda in någon slags cissi-mot-cissi protest.
inser att jag måste fylla på min mobil för att få tag i mina temporära arbetsgivare. fyller på mobilen. inser att jag inte har deras nummer. bokar festkväll med tallulah. och i någons slags protest från mitt telefonbolag tar min mobil inte mot några mess. så jag får sitta och vänta på T i 1 timme utanför tuben ovetandes om att hennes tåg från Surrey var försenat. trodde hon bailat mig och tänker att jag har ändå inget liv så jag sitter här och väntar i all evighet. två timmar senare får jag 3 mess med all förseningsinfo från T. bättre sent än aldrig? går till primrose och dricker mycket öl. tar ständigt upp mobilen och kollar om någon messat trots att bara en person har mitt temporära nummer och hon sitter bredvid mig. vaknar upp bakis lördag. ingen har snott min telefon. varför? jag bryr mig inte ett smack om detta skit nr och då är det ingen jävel som vill råna mig. glömmer bort vart i huset jag lagt min telefon. tar hemtelefonen och ska ringa min mobil. batteriet dött. laddar hemtelefonen 1 timme och försöker reda ringa igen. jag kan inte mitt temporära mobilnr. så nu har jag letat i hela skithuset efter skitmobilen men hittar den inte. jaha.

det har gått tre dagar sen mitt telefonbolag sa att mitt simkort skulle komma om två dagar. när jag vaknade upp imorse sprang jag som ett barn på julafton mot dörren och ser ett vitt kuvert liggandes innanför dörren: mitt sim kort!!! Tar upp kuvertet: To Dalia Haber.
nu håller vi tummarna för måndag.

jag sitter hemma ensam. teven har kollapsat pga av hällregnet som jag skapade genom att döda 15 enorma spindlar som byggt bo i mitt tomma hem. i situationen jag befinner mig just nu så brukar jag inte känna som jag gör. men trots att alla hinder är väldigt svåra att klättra över just nu så känner ju hur lyckan kryper längs min rygg. jag sitter och ler och faktiskt njuter av att idag är det bara jag. sverige resan behövdes. jag fick då lära mig att jag kommer inte bli Sverigebo på väldans länge. mitt hem är i London och Sverige är ett land jag bara besöker. Jag ska njuta av mina sista månader hos familjen innan det är dags för nästa äventyr. att söka lägenhet, hitta några sköna flatmates och hitta ett jobb. Helst ett jobb där jag kan klättra på en karriärstege. Jag känner att jag vill börja kämpa, utvecklas och påverka min lön. Jag är inte redo i nuläget, men i December är det dags. så fram tills dess ska jag njuta av att få äta nyttig mat nån annan köper, slippa betala räkningar eller hyra och njuta av att få känna sig omtyckt av en underbar familj.

igår mötte jag upp Jason i Camden och gick på en spelning där osignade musiker fick uppträda. Efter att alla uppträtt så gick alla artister, med olika talanger, upp på scenen och började spela helt spontant. En rappare sjöng text på måfå, en körde dragspel, en trummade, nån klinkade keybord, några körade till rappen på ett sjukt skönt sätt och sen en heldrös med gitarrer och en helt grym flöjtist(?!?!).
En helt fantastiskt kväll var det !

harry potter and the deathly laughter

När man inte får skratta och verkligen måste. Det var vad som hände under vårt biobesök. Jag är en sådan som måste prata under en film vilket gör Sofia till en perfekt filmpartner för hon är likadan. Vi kläcker ur oss små sjuka iakttagelser och fnittrar tyst. Men igår gick det för långt. Jag satt bokstavligt talat med jackan för munnen och kvävde skrattsalva efter skrattsalva medan tårarna rann nerför mina kinder och Sofia och Jennifer var inte sena på att delta i skrattfesten vi hade. När man tror att man lugnat ner sig hör man Sofia kväva ett skratt och då är festen igång igen medan man känner hur dom andra biobesökarna är redo att kasta ut oss.
Sista Harry Potter filmen måste ses om dock. Jag kände inte att jag kunde suga in känslan filmen ville förmedla pga av att vi helst ville att filmen skulle ta slut så vi kunde få ur oss allt skratt. Plus att jag hatar 3D.

är det sunt förnuft eller lathet?

vissa grejer undrar jag varför jag gör som jag gör.

ex1. Hängde med en snubbe från Leeds i helgen vilket innebär svårt-att-höra-och-förstå-den-grova-skotsk-lika dialekten. så ibland när han pratade på och jag verkligen inte förstod ett ord av vad han sa så log jag bara och sa oh eller yeah. det funkande vissa gånger men vissa gånger fästa han blicken på mig länge och förväntade sig en starkare reaktion. jag undrar vad han tror om mig?
ex2. mamman rekommenderade en bok åt mig. en kärlekshistoria. jag är starkt emot kärleksböcker alá boooring. det ska vara blod, svett och grova mord om jag ska plöja igenom en bok. men när mamman överlämnade sitt ex av boken One Day kände jag ett tvång att läsa den. problem1. orka läsa en bok på engelska. problem2. orka läsa en bok på engelska som handlar om kärlek. problem3. orka läsa en bok på engelska om kärlek som jag inte ens vill läsa utan känner mig tvingad. problem4. mamman frågar emellanåt vad jag tycker om boken. följdproblem1. jag måste läsa boken. problemlösning. jag köper boken på svenska.

är det oartigt att inte läsa boken? eller är jag bara en känslig själ som lätt plågas av dålig samvete. varför säger jag inte va sa du en gång innan jag ger upp försöken att förstå vad folk säger?

jag känner mig som en marinerad kalvfilé. en kalvfilé marinerad i en pool av öl. jag har fan druckit mer än vad som anses normalt och acceptabelt de senaste veckorna. och i ärlighetens namn så har jag druckit hälften av gångerna enbart för att jag varit "tvungen". Jag skulle absolut inte förtärt under denna helg om inte mina fina flickor varit på besök och att gå ut nykter kommer inte på tal, visserligen har jag skitkul och är skitkul även om promillehalten står på noll, men jag orkar inte hänga med snorpackade människor om jag inte själv snubblar på promillelinjen. Att sitta på en fullsmockad nattbus med marijuanarökande haschtomtar i 50 minuter gör du inte om du själv är hög på alkohol. Sen att knata 20 minuter i ett turkkvarter gör bara upplevelsen mer oangelägen. Men ja, nu blir de nyktert tills Vera komma till London, dvs nästa fredag.

jag antar att man njuter av livet när man inte låter mindre bagateller röra en i ryggen. igår snodde någon min mobil och min plånbok och jag orkade inte bry mig. jag ringde mitt telefonbolag idag och på tisdag landar en ny mobil och nytt SIM med samma nr ner i min brevlåda. Pris: 0:- .
jag ringde min bank och på tisdag dimper ett nytt debit card ner i brevlådan. Pris 0:-. Så om två dagar kan vi låtsas som om detta inte hänt.

Camden Head är cursed. Jag har blivit av med nycklar, kamera, plånbok och mobil där. Någon jävel stoppar ner sin hand i min väska och leker fiskedamm. Tjuven drog definitivt en nitlott då min mobil är och har varit skrotfärdig i många månader nu.

en gång åt jag dumplings i soho.

tung dag. men en bra nyhet och jag är mycket gladare. om jag hinner köpa biljetter innan dom tar slut så drar jag och jason på the wombats den 28 september. Detta behövdes idag.



helt frälst. försöker att inte spela sönder dom men det är nästintill omöjligt. fan jag har blivit en indie-pop-synthar-nörd.

hittar många som kommenterar amys död. waste of talent säger eller skriver dom. visst. slöseri med talang. men om jag dör som inte är talangfull är inte det också slöseri? är det bara slöseri om talangfulla kändisar dör?

hmm. känner att jag tar detta lite personligt.

sista natten med gänget.....

och vi lyckades lämna Camden för Shoreditch/Brick Lane. Inatt packar Elin sina väskor för Sverige. Jag tackar, bockar och bugar för dom 3 fantastiska månader hon gett mig <3