Namn: Cissi
Piercingar: Två halvt igenväxta i läppen.
Tatueringar: Två.
Längd: 169 centimeter.
Skostorlek: 38-39
Hårfärg: Svart.
Fräknar: Massor på näsan men min äckliga blemmiga hy döljer dom små söta fräknisarna.
Motto: Dream like you would live forever. Live like you would die today.
Kär? Nope.
Önskar du att du bodde någon annanstans? Rånjuter av mina sista två månader i London.
Tycker du att du är attraktiv? Ibland.
Vilket schampo använder du? Tresemme för skadat och livlöst hår.
Vad är du rädd för? Havet. Mörkret. våldtäktsmän. Förlora mina nära och kära.
Gillar du berg- och dalbanor? JA!


Senaste…
Filmen du hyrde? Hjälp. Orphan på Statoil macken i Jakobsberg tror jag. Jag borde vara svartlistad för filmhyrning vid det här laget. "Glömmer" alltid att lämna dom i tid.
Filmen du köpte? Monthy Python boxen tror jag.
Låten du hörde: Houses - Johnossi
Låten du laddade ner? Mavericks albumet med Johnossi
Personen du ringde? Elin.
Personen som ringde dig? Syrran.
TV-program du såg? The Hills.
Person du tänkte på? Maayan.


Favorit…
Låt: The black lodge - In mourning
Sak att göra: Gå på promenader. Hänga med vänner. Knäcka en bärs efter jobbet på en fredag.
Sport: Fotboll och hockey.
Kläder: oversize kläder och kjol.
Film: Zombiefilmer.
Bil: hippiefolka.
Serie: True Blood.

¨
Har du någonsin…
Gråtit över en pojke? Ja.
Gråtit över en flicka? Ja.
Ljugit för någon? Öh ja...?
Varit i slagsmål? Nej, jag tror på att uttrycka sig verbalt snarare än med knytnävarna.
Blivit arresterad? Konstigt nog inte.
Träffat någon från internet IRL? Nej.


Antal…
Gånger du varit kär? Förälskad 2, Kär 1.
Gånger ditt hjärta brustit? 1 gång.
Hjärtan brustet på grund av dig? Många gånger skulle jag tro eftersom jag är en häxa.
Tjejer du kysst? Ja, men full och glad så var det "rebelliskt" att hångla med tjejpolarna i yngre dar.
Gånger ditt namn varit med i tidningen? Expressen 1 gång, sen några gånger under min barndom när jag sysslade med gymnastik och vann tävlingar.



Senaste…
Boken du läste? Kall som graven av Peter Robinson. Läst alla hans böcker.
Personen du fick e-mail av? Mamsingen och Niclaz.
Personen du fick brev av? Mamma som skickade kläder och massa svenskt godis. Mums!
Personen du fick sms av? Elin. Det stod: Yes :)
Gången hela din familj åt middag tillsammans? julafton.
Saken du köpte? ett par glasögon som accessoar.

whats the point of doin anything if you'll never notice?

jag älskar när man upptäcker ett nytt band. en låt som får hjärtat att slå ett extra slag. att längta till nästa gång man får höra låten. tron om att man aldrig kommer ledsna på just den plattan/låten men likt förbannat sitter man där efter veckor av sträcklyssning på samma skiva med en besvikelse av att låten inte är lika fantastiskt längre. men man får tänka positivt. några år senare kommer du minnas hur du spenderade dagarna med att få orgasm av texterna, rösten, gitarren, trummorna, soundet och du kommer minnas en period i ditt liv. på gott eller på ont. du kommer minnas lukten av dina kläder eller skratt delade med en person som ligger dig varmt om hjärtat, du kommer minnas små mysiga anekdoter och på det sättet, genom att skapa ett soundtrack av ditt liv, kommer du för alltid minnas din ungdom. på gott eller på ont.

just nu är det ett nytt band som får mitt hjärta att pulsera lite hårdare, får fjärilarna att flyga lite snabbare i magen. och om några år när jag sätter på dom igen, när jag är redo att lyssna på mavericks albumet efter månader av hetslyssnande, ja då kommer jag att minnas mina sista två månader i london med glädje. jag kommer minnas camden med elin. jag kommer minnas galna utekvällar, jag kommer minnas min kärlek till familjen haber, jag kommer minnas solen som sken så fint om dagarna och doften i trädgården efter att regnet fallit. jag kommer minnas hur lycklig jag var och jag kommer minnas en nyfunnen vän som gör mina sista månader i london till något extraordinärt. jag kommer inte minnas helheten utan jag kommer minnas små tillsynes obetydelsefulla grejer som man vanligtvis inte minns. vackra anekdoter. jag vaknar sju på morgonen med ett leende på läpparna. då kan man inte klaga på livet.

jag har märkt att elin är en JÄVLA poser alltså. Jag vrider av garv bara jag tänker på det. Så fort min kamera åker fram och jag ska ta en av mina fruktansvärda pose bilder så kommer hon och rycker kameran ur handen " cissi så där posar man inte. ställ dig så där, flytta handen en cm, vrid huvdet lite åt höger, le lite, öppna ögonen lite mer, vicka på höften...." osv osv. när vi var vid the church så fanns det en obemannad bardisk. vad händer? Jo hon hoppar upp och posar som en sjöjungfru, jag har ett tjugotal bilder där det är genomtänka rå pose bilder på henne. sen försöker hon få mig att ligga där och kravla sexigt. tro mig, jag kan inte dra av en sexig pose bild på en bardisk. Men det är fantastiskt!

sen är elin inte den bästa på att uttrycka sig korrekt vid alla tillfällen. hon märker inte själv att hon ibland säger fel. igår sa hon: jag har känt henne sen "bordsben". en annan gång pratade hon med en kille på engelska: well, when i get off work i cant wait to "knäppa" a beer. ytterliggare en annan gång sa hon " ja men ellie är så söt, hon brukar sitta i sitt rum och "joddla" för sig själv. jollra elin. JOLLRA.
eter.

igår?
jag och elin knäppte några öl vid kanalen i camden. vilket innebär att det är ett katastrofalt letande efter kisställen eftersom vi båda pissar en gång var femte minut. Vi hittade några bilar och vi laddar självklart upp med toarulle i väskan. Framförhållning är vårt signum när det gäller urinering. Sen när ölen var uppdrucken gick det självklart utför. Vid första pubstoppet övergick vi till vatten då promillen steg lite över det acceptabla. men det var en bra kväll, inga katastrofer faktiskt, vi får styra upp dom ikväll istället. ja, elin söp mobilen. det var nog allt.

no food or prawns aloud.

idag tog jag lillan till ett ställe som heter Topsy Turvey, där alla småglin leker. I Under 5 år området finns det en skylt där det stod

No food, shoes or prams aloud in Under 5's area. The pram park is next to the reception.

Jag läste prawn och satt länge och undrade varför dom var så specifika med just räkor.
Efter att ha läst det x antal gånger såg jag att det stod pram, alltså barnvagn.

Häromdagen pekade lillan på en buckla på bilen och fråga vad det var. It's a skratch sa jag och cirka två minuter senare pekar hon på bucklan och säger: cissi look, itchy. Då dog jag lite av gulligull inombords.

när det är 90 % sol om veckorna så gör det inte så mycket när man vaknar en morgon och himlen är täckt av en stor grå massa och regnet smattrar mot rutorna. idag har det regnat nåt så fruktansvärt. och det enda jag vill är att det skulle sluta innan jag hämtar ungarna från skolan.

förövrigt fick den mellersta ungen Lia ett jävla psykbryt imorse. Hon är sannerligen det lataste barnet jag någonsin träffat. Fröken hade lämnat sina skor i sitt rum på övervåningen och tyckte att jag skulle hämta dom. Aldrig. Hämta dom själv sa jag. Och så har fröken inte lärt sig att jag ALDRIG ger mig. Jag är inte övertalningsbar när det gäller sådana saker. Efter 10 minuter och skolan började om 5 så sa jag att hämtar du inte dina skor så blir det ingen teve efter skolan. Då gick hon med tunga steg uppför trappan och skrek halsen av sig. Bokstavligt talat skrek så högt att jag trodde öronen skulle explodera. Hon gav sig men det gjorde inte jag, jag ser fram emot den dagen hon lär sig det.

jag kommer aldrig glömma lördagen den 21 maj 2011. Dagen då jag slog rekord i antal skrattningar. Camden är upplagt för perfekta bakisdagar!

camden high street, were the action is.

igår var jag och elin till camden. det var meningen att vi skulle ta EN öl. Det blev några fler och runt tre inatt ramla jag innanför dörren och då hade Scott puckot satt igång larmet så när jag öppnar dörren börjar det tjuta utav av bara helvete. full och glad mindes jag åtminstone kodjäveln. 4 timmar senare ringer väckarklockan och då är de bara att kliva upp och jobba. jag var inte ett dugg bakis och som jag har städat. jag har suttit som askungen på knäna och skrubbat bort kalk i duschen med en tandborste. dansat runt med dammvippan i handen och med ipoden på högsta volym. skrubbat skrubbat skrubbat skrubbat. mamman kommer hem och utbrister: OH MY GOD THE HOUSE IS SPARKLING!!!

Vet inte vad som har hänt med mig men alla bekymmer verkar ha runnit av mig som vatten. Jag har aldrig känt mig så harmonisk med mig själv som jag är nu! Det är en fantastiskt känsla och det känns som jag kan klara av vad som helst! Jag ska göra det bästa av dem 3 månaderna jag har kvar i London och jag har Elin som vapendragare, tillsammans blir alla utekvällar sanslösa och bakisdagarna fylls med skratt så man tappar andan. nu ska jag göra ett sånt där löjligt hjärta som jag hatar när folk gör. <3

haha sitter i soffan och försöker fokusera på annat än den katastrofala huvudvärken jag plågas av. det är baksmälla i sin renaste form så det är bara att härda ut smärtan. sitter och tänker på gamla fylleminnen och sinnesjuka saker man gör på fyllan. igår skicka jag ett mess till elin som sade: random things i found in my bag: three FULL packages of cigarettes, blue pall mall. dont even smoke that shit. 5 lighters. wallet gone. one coke. a roll of toilet paper. two beers. and i have no recollection of this whatsoever. hahaha and its a fucking sunday.

ja. det går alltid vilt till på kyrkan. det är rena rama köttmarknaden och heter man Ida så hånglar man upp 10 pers, jag höll mig till ett hångel, en snubbe med dreads som kom från Australien. Elin fick en stalker som vägrade lämna henne ifred så hon tog till drastiska åtgärder och fick honom utslängd.
denna gång klädde jag och elin ut oss, för det är sånt man får göra när man går till The Church. Vi sprayade oss helt i guld och allt vi bar var guld. sen vann vi tydligen en fancy dress competition. jag har blåmärken över hela benen och huden under naglarna på tummarna är typ "sönder".

en gång snodde jag och danne en katt på fyllan. det är inte okej!

massförstöring.

idag har jag skrubbat, förstört mer saker i huset, läst en bok i solen, lekt med lillan och massa mer därtill. klockan är bara fyra men jag är fanimej effektiv på fredagar.

appropå förstöra så kommer dom behöva renovera och ommöblera hela jävla huset när jag dragit. vareviga dag förstör jag något, och försöker komma undan med det genom att skylla på barnen, lillan, eller fusklaga det som jag pajjat. igår skrubbade jag kylen för våldsamt så locket i dörren gick sönder, fick dock betala priset för den saken med en gång genom att locket flög in in käften på mig och lämnade en fläskläpp. tidigare pajjade jag en hylla, men det vet dom inte om... än. Locket skyllde jag på minstingen. jag är en hemsk människa ja.
Idag ville jag spendera så mycket tid jag kunde utomhus, men måste ju samtidigt jobba så jag började skrubba terassdörrarna. Är man religiös jude måste man ha en sån där sak i alla dörrgångar, som sitter fast med något klister. Jag har väl pajjat 4 sådana vid det här laget. Normalt sett brukar jag bara lägga dom på golvet så dom tror att den bara "lossnat" av sig själv. Men idag erkände jag dock och fick till ett svar: jaja, det är ingen big deal, jag fixar det sen. jaha, här har man fått panikångest över att jag pajjat alla deras religösa prylar och så bryr dom sig knappt. I mitt rum har jag haft sönder antennen till teven, något dom inte vet om, jag klurar fortfarande på hur jag ska kunna laga den på mitt egna lilla sätt!

för att klargöra det här med att skylla ifrån mig eller fusklaga så är det så att jag kan erkänna att jag råkat ha sönder något, men när man förstör nåt så regelbundet som jag gör så kan man inte erkänna varje gång, det skulle bli för dyrt att ersätta allt. då får man dra en vit lögn och sen be gud om förlåtelse. han förlåter ju alltid så.

idag öppnade jag mina ögon för första gången på flera flera år. världen är så fantastiskt vacker och mitt beslut att flytta till norge i augusti känns fantastiskt bra. nu ska jag bara njuta av mina sista tre månader i staden london innan jag startar ett nytt liv i ett nytt land i en ny stad.

the church not a church.

ja.

vart början man? I det stora hela så var The Sounds grymma på spelningen i fredags. vi fortsatte festande på lördagen och planen var att på söndagen gå till en australiensk bar som heter The Church, dom öppnar 12 på förmiddagen och har öppet 4 timmar. klockan elva blir jag väckt och befinner mig fortfarande i ett berusat tillstånd och nån timme senare börjar vi den långa färden till Clapham Junction, där baren befinner sig. Jag trodde alltså att det var en liten bar man satt och tog nån bärs på. ack så fel jag hade. det var en fet jävla klubb med 90% utklädda besökare. man köper en drinkbiljett och får då en påse, väska, som man kan hänga över axeln fylld med 3 öl. dom körde bara goa klassiker och sedan började någon slags tortyr av frivilliga uppe på scenen där en tjej iklädd string och nån klen bikiniöverdel utförde lätt sadistiska tortyrspel på valfri besökare. sen när hon var färdig började hon strippa av sig det lilla hon hade på sig och smörjde in sig själv och bresa med benen och hejhå vad gjorde hon INTE?
Sen blev det dans för hela slanten och det som hände på The Church stannar på the Church dock, för jag tror vi alla släppte våra hämningar lite väl mycket den där söndagen. Men fantastisk dag var det och när klubben stängde satte jag mig på tuben och åkte 21 stationer hem till huset där barnvaktandet börjar. För dom som inte skulle jobba beger man sig efter The Church till en annan klubb som heter The Walkabout, i Sheperds Bush, och fortsätter galenskaperna.

Om ni åker till London så är det ett måste att besöka The Church om man gillar utflippade fester. Det var fan guld värt!

ojoj. i tisdags blev det parkhäng och öl med gänget. Veras näst sista dag i London så det skulle avskedsfestas för hela slanten. 6 öl senare var man lagom ostadig på benen och begav sig till Camden. drack lite mer bärs och landade lagom packad i sängen runt 03. 4 timmar senare ringde väckarklockan och det var minst sagt en zombie cissi som sengångade sig upp ur sängen. 12 arbetstimmar senare begav jag mig till Hendon för att möta Sofia, lämna hennes resväska och sen åka hem och sova. det blev väl inte riktigt så, pizza och chips för hela slanten och en norsk zombiefilm senare befann jag mig i sängen och försov mig dagen efter. gav ungarna sin frukost och sen la jag mig och sov några timmar. fortfarande omättligt trött och att jag måste traska med lillan till parken i några timmar gör inte saken bättre.

nej ikväll blir det sängen så fort arbetsdagen är över. måste vara pigg och kry och fit for fight när The Sounds spelar på Koko's imorgon. Adjökens!

you never know how strong you are until being strong is the only choice you have

det blir nog norge i augusti. jag vill verkligen inte lämna london. allt är så bra här nu. men jag måste nog vara vuxen ett tag och inse att jag måste stänga dom halvöppna böckerna jag lämnade hemma i sverige. och jag vill så gärna resa runt jorden med en liten resväska och träffa fantastiska människor. utan någon som helst anknytning till samhället. vara utanför systemet några år och lära mig handskas med mig själv. jag vill bara resa runt med min lilla väska och andas luft från olika kontinenter utan att känna att det dimper ner ångest i små kuvert i min brevlåda. jag vill inte ens ha en brevlåda. jag vill inte ha några måsten och folk som säger åt mig vad jag kan och inte kan göra. jag vill vara fri som den fågel jag tror jag är född till att vara.

men först ska jag slava för det norska samhället och samla på mig massa pengar så jag kan uppfylla min dröm, att vara fri som en fågel!

sofia och jag smider också planer på en roadtrip från NY till LA år 2012-2013, om inte jorden gått under det vill säga.


vi sitter mest i parker, dricker bärs, snackar skit och lyssnar på musik.

navelsträng. inte nagelsträng.

maj månad och jag befinner mig återigen i en tidpunkt då alla jag känner i London land flyttar hem. både sofia och vera lämnar london inom 14 dagar och det är fan deprimerande. jag känner mig som en jävla höna som lägger ägg som tas ifrån mig så fort dom kläckts. men det är en del av livet antar jag och jag vet ju att när jag känner mig som mest ensam kan jag bara sätta mig på flyget hem till sverigeland där alla mina kycklingar väntar på mig. så nu till helgen är det farväl helg för Vera och helgen därpå känns det som nagelsträngen ska klippas då Sofias sista helg är kommen.

sen börjar september månad krypa sig närmre. ska jag stanna i London? ska jag sticka till Norge? ska jag flytta hem till Sverige? Ett beslut måste fattas och jag fasar för den dagen då mamman i familjen säger att hon måste ha ett svar.
Nu när alla jag känner ändå har lämna London känner jag nästan för att göra nåt helt utflippat och sticka långt åt helvete. Jag är ju ändå ensam i fucking London nu.
Nej nu ska jag laga lunch och dämpa beslusångesten.