Oink

Hah, jag föll för samhällets senaste trend. Kanske inte senaste men definitivt hetaste.

Jag sitter i min säng och Opeths Soldier of Fortune ekar i mina öron. Mina fingrar kliar, min kropp ömmar och min hjärna är avskärmad. Jag orkar inte tänka, jag orkar inte skratta och jag orkar inte le. Enbart mina fingrar orkar agera när nattens inbrott har skett och vinterkylan som tränger sig igenom väggarna till mitt rum får mig att skjuta upp nattens sista nikotinbegär. Två dagars ledighet innebär att jag inatt skulle kunna ta min tvättkorg och bege mig till tvättstugan och tvätta alltför mycket kläder som alltför länge, ungefär ett år, legat i skåpet på jobbet. Alltför mycket strumpor som är stenhårda av gammal svett och som nu tränger igenom mina näsborrar och påminner mig om alltför många stenhårda pass på jobbet. Lukten är oumbärlig. Lukten är skamlig. Det luktar gammalt kattpiss. Jag är äcklig. Men det visste vi redan. Tror det är dags att ställa ut tvättkorgen på balkongen för i mitt rum får den inte stå. Så äcklig är jag inte.

Cis,