Häromdagen bjöd Niclas mig på bio, De ofrivilliga. Herrejösses vilke rulle. Jag skratta så jag grät åt den tragiska svenska komedin om folks okunskap att erkänna. Dock är filmen inte gjord för att underhålla i ett underhållande syfte utan man skrattar mer åt den bisarra sanningen som filmen återspeglar. Extremt realistiska konversationer så trovärdiga att man misstänker att filmen är gjord utan manus.
Nu befinner jag mig i mitt äckliga rum, där en klädhög avlöser en annan och mögliga tallrikar med gamla matrester på, tittandes på Narnia i hopp om att den groteska bakfyllan som tvingat mig att spendera hela dagen på toaletten, ska försvinna.
1 kommentar:
HAHAAHA =)
älskar din blogg! så jäkla bra! /syrran
Skicka en kommentar