Eftersom fredagens utgång resulterade i en alldeles för stor mängd alkohol, så bestämde jag och Jennifer oss för att vår lördagkväll skulle spenderas i en biograf på Söder istället. Sagt och gjort. (Vi känner ju oss själva så partykläderna åkte på ifall vi skulle ångra oss, plus spriten...) Taking Woodstock stod på schemat och tog oss tillbaka till 1969 och hippisarnas (vilken jävla stavning, låter som en dinosaurieras) storhetstid. Jennifer och jag föll pladask för Mark, den bottenlöst snygga, mystiske och charmerande festivalarrangören med krullhår. Ohlalala. Vaknade klockan 1 idag och ett meddelande hade ramlat in i inkorgen:
Jennifer: Jag vill ha Mark.
Och ja. En timme innan filmens slut satt vi och svepte vodka i biosalongen och såfort vi kom fram till Rocks köpte Jennifer in tequilashots till alla. Jennifer har inte förstått eller vill inte förstå att lilla jag aldrig mer i hela mitt liv kommer dricka tequila. En gång för 2 år sedan var jag tvungen att ta en tequilashot (som hon bjöd på) för att visa vad konsekvenserna blir av den äckligaste flytande substansen i världshistorien. Jag svepte, tog med mig henne in på toaletten och fyllde en tom papperskorg med mina uppkastningar. Men nej, hon envisas fortfarande med att bjuda på tequila. Men jag beskyller henne inte. Jag besitter samma egenskap !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar