denna fredagskväll betalar jag priset för två veckors konstant lyckorus. jag sippar vin i min ensamhet och huset är tomt. slänger på lite deppmusik och hoppas att ångesten kommer ut i vätskeform och sakta faller ner för min kind för att aldrig mer komma tillbaka. man kan alltid hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar