jag är på svensk mark. och helvete vad fantastiskt det känns!

Från det att jag hörde flygplans hjulen studsa på landningsbanan har ett stort leende suttit fastklistrat på mitt ansikte. Jag log den kvarten det tog att gå från flygplanet till flygplatsen i snöstormen. jag log när jag satt 1,5 timme på en full och kokhet buss och gissa om jag log när vi kom in i Stockholm. Den enorma kramen jag planerade att ge Matte när vi möttes på centralen dog ut i ett antiklimax då vi båda hade svårt att förstå att jag faktiskt var hemma!

Nu fattar vi!

Ikväll blir det öl, spelning och mera öl.