världen är en lekplats. åtminstone ska den vara det för en 22 åring som jag. men alltför ofta finner jag mig i trans. då mina dagar flyter förbi likt en barkbåt si ett strömmande vatten. som att allt jag gör går på sådan rutin att jag inte märker hur fort dagarna rinner förbi. tiden går fort när man har kul. sannerligen. men tiden rinner hastigt förbi när du rutinartat likt en zombie försöker hantera vardagen. har man kul stannar man oftast upp och andas men när man "rutinar" sig genom dagarna befinner man sig i en ständig astmaattack.
jag har i och med denna insikt fattat beslutet att inte tillåta mig själv vara lat på vardagar, som jag alltför ofta gör. jag ska heller inte sitta och vänta på att saker ska ske utan ta saker i egna händer. igår skulle jag möta sara vid Kings Cross efter hon slutat jobbet, men i och med att ångesten tog över hand bestämde jag mig för att åka in trots att hon inte hört av sig angående vår träff.

30 minuter senare fann jag mig själv sittandes på donken med en fet jävla big mac i handen. det var mina tankar och big macen. det var ljuvligt. det var befriande. sara fick jobba över så jag skicka iväg ett spontant mess till kompis och 20 minuter efter det satt jag med ett glas vin i handen och skrattade för första gången på två dagar.