läste sofias blogg om särskrivningar. (alltså ett inlägg, inte en hel blogg om bara särskrivningar). den värsta särskrivningen hittills måste ändå vara: per cent.
snälla rara jävla britter. ni har gått för långt i er särskrivningshets. PERCENT SKA DET VARA.
sen är 6 åringen galen på uttal. jag är inte världens bästa på korrekta uttal och det har hon svårt att acceptera, för jag vägrar tro att hon inte FATTAR vad jag pratar om. om jag tillexempel uttalar orden såhär:
tuna iställer för tjuna (eller är de tvärtom?)
straberris istället för strååberris
pasta istället för pästa
clath istället för clåååååååååååtttthhhhhhh (cloth är det riktiga ordet)
ja då får jag ett: what do you meeeeeeean på ett sånt där gnälligt sätt som bara sexåringar kan.
eller att jag säger kidding istället för joking, och jag säger kidding varenda dag i princip, och trots att jag förklarat för henne att kidding betyder samma sak som joking så frågar hon varje gång: what does kidding meeeeeeeeeeeeeeeaaaaaaaaaaaaannnnnnnnnn??????????? på ett sånt där jobbigt sätt som bara sex åringar kan.
sen att jag berättar för mitt fredagsragg som är 30 jävla år om detta och han säger: what do you meeeeeeeeeean? och sen kläcker ur sig på jobbig amerikanska: oh you mean kiiiidddddiiiiiiiinnnngggggg. ja då ger jag upp.
2 kommentarer:
haha ja jag förstår din irritation! själv skulle jag nog bli barnmördare om jag vore du ;) men skönt att du står ut! :)
haha ibland undrar jag hur jag lyckas hålla mitt humör under kontroll.
Skicka en kommentar