låt oss bara säga det uppenbara: jag är en otursdrabbad individ. och när oturen kommer så väntar ett helt lass av skit som kastas i plytet på dig. jag är vad man kan kalla en världsvan otursdrabbare. jag blir inte ens arg längre. jag suckar bara och accepterar läget.

vad som, för en vecka sedan, utlöste denna följetong av otur är att någon mongolid idiot bestämde sig för att sno min stenålderstelefon. och min plånbok. igen.

viktigt detalj för att förstå helheten i denna vecka av bajskastning. jag är ensam hemma i huset.

låt oss börja. mobilen blir stulen, jag ringer mitt telefonbolag och får prata med en sprudlande glad operatör vid namn Jean som är från Skottland. Vi blir bästisar och hon skickar hem en telefon gratis till mig och ett nytt sim kort med mitt gamla nr. mobilen kommer under tisdagen men inget simkort. onsdag kommer. inget simkort. jag ringer mitt telefonbolag och undrar när mitt efterlängtade simkort kommer. 2 days love..
så mina första 7 lediga dagar i ett tomt hus: ingen mobil=kan inte få tag i några vänner. sitter online på facebook varje jävla dag.inga londonvänner är online.någonsin. inser att jag inte har några vänner. vägrar använda mitt temporära nummer jag fick med telefonen. vägrar slösa 5 pund på att fylla på numret jag vägrar använda. inser att jag måste toppa upp min mobil och använda numret som jag vägrar använda in någon slags cissi-mot-cissi protest.
inser att jag måste fylla på min mobil för att få tag i mina temporära arbetsgivare. fyller på mobilen. inser att jag inte har deras nummer. bokar festkväll med tallulah. och i någons slags protest från mitt telefonbolag tar min mobil inte mot några mess. så jag får sitta och vänta på T i 1 timme utanför tuben ovetandes om att hennes tåg från Surrey var försenat. trodde hon bailat mig och tänker att jag har ändå inget liv så jag sitter här och väntar i all evighet. två timmar senare får jag 3 mess med all förseningsinfo från T. bättre sent än aldrig? går till primrose och dricker mycket öl. tar ständigt upp mobilen och kollar om någon messat trots att bara en person har mitt temporära nummer och hon sitter bredvid mig. vaknar upp bakis lördag. ingen har snott min telefon. varför? jag bryr mig inte ett smack om detta skit nr och då är det ingen jävel som vill råna mig. glömmer bort vart i huset jag lagt min telefon. tar hemtelefonen och ska ringa min mobil. batteriet dött. laddar hemtelefonen 1 timme och försöker reda ringa igen. jag kan inte mitt temporära mobilnr. så nu har jag letat i hela skithuset efter skitmobilen men hittar den inte. jaha.

det har gått tre dagar sen mitt telefonbolag sa att mitt simkort skulle komma om två dagar. när jag vaknade upp imorse sprang jag som ett barn på julafton mot dörren och ser ett vitt kuvert liggandes innanför dörren: mitt sim kort!!! Tar upp kuvertet: To Dalia Haber.
nu håller vi tummarna för måndag.