en blogg utan bilder är tråkig. ett liv utan kamera blir svårt att dokumentera (speciellt med fiskminnehjärna). jag skulle kunna återvinna gamla bilder men det har jag gjort för länge nu tycker jag.

jag är åter i arbete. det känns sjukt bra. fan, jag har varit så positiv sen familjen kom hem att jag nästan blir kräkfärdig. jag har gått ner i arbetstimmar; från 40 till 25 och det var meningen att jag skulle få 65 pund i veckan istället för 100 pund. men mamman ger mig fortfarande 100 pund, " i cant be bothered" sa hon. Men efter oktober blir det definitivt 65 pund. sen nämnde jag lite i förbifarten att jag tror, efter 10 år, att det är dags att göra en visit till optikern, för Dalia (mamman). 5 minuter senare har hon fixat tid. Hon är nog också trött på att jag ramlar i trapporna dagligen, eller lever i skräck att jag en vacker dag ska ramla ner för trappen med lilltjejen i famnen.
Alltså, den här familjen är för underbar. Inte konstigt att jag går runt som en burk lyckopiller varenda dag.