sjukt vad man blir rädd för som liten. fick nu en hel historia kring det här med bajskorven.

tydligen så la Lena och Sofie en bajskorv under vår säng så vi stod på våra sängar och inte vågade gå ner. Varför blir man rädd för en bajskorv?

Typ. Igår. Busade med lilltjejen i soffan och kastade iväg hennes skor och sa: gå och hämta dina skor, annars kommer dom gå till köket utan dig. FAN vad rädd hon blev, var ju verkligen inte min avsikt (på riktigt alltså), hon vågade inte lämna soffan på bra länge. Vad sa jag för fel liksom?