det är nog ganska dags för mig att bryta lite rutiner. det är dags att inse att det finns en värld utanför Camden town. Det är dags att inse att jag måste ta steget att bli vuxen och ta ansvar för mig själv. Från och med onsdag har jag tagit på mig en sanslöst massa extra jobb. så det kvarvarande året kommer jag att jobba så jävla mycket att jag kan beta av mina skulder. jag vill kunna lämna mitt rum på Derwent Avenue och känna att det finns ett startkapital i kassan till ett rum någonstans i norra london och jag ska fanimej ha ett jobb då. jag ska sluta skjuta upp saker. jag ska ta itu med ångesten så fort den kommer för 90% av min ångest är självförvållad och det är ju bara sanslöst att jag sätter krokben för mig själv.

om 7 dagar har jag en person mindre att sakna också. jag längtar.