igår körde lillbruden upp en crouton i näsan (en gul fyrkantig liten krutong i samma storlek som en ärta typ). alla skrattade tills tårarna sprutade, likaså Maayan, som njöt av uppmärsamheten hon fick. Lilltjejen har ju världens minsta näsa så försöket att få ut den med en pincett var omöjligt. Vi skrattade vidare och en av familjens kompisar messade sin far som är läkare och frågade om man kanske borde oroa sig för att en liten tvååring har en krutongjävel i ena borren. svaret blev kort och koncist. JA!
Skrattsalvorna dog fort i matsalsrummet, mer av den suckande arten är den oroliga. Hur bissart känns det inte att sätta sig på akuten för ungen har en ärtliknande grej i borren liksom? Efter en stund får vi den lysande idén att suga ut den med dammsugaren. och nu börjar dom riktiga skrattattackerna. folk ligger utslagna i fosterställning på golvet av garv medan Dalia fick hålla fast lilltjejen och Scott fick föra munstycket under den utsatta borren och suga suga suga. Tjejen skriker och de vuxna skrattar. Efter 10 minuter kommer krutongen ut med allt snor hon producerat tillsammans med alla tårar. Hon fick stående ovationer och lite treats såklart.

(självklart tyckte vi synd om lillbruden för hon grät så mkt, men det är svårt att inte skratta)