Jag har stirrat mig blind på klockan. Försöker förmå mig att krypa till kojs, men det går inte. Child in Time har gått på repeat i snart en timme och min ena hjärnhalva verkar ha domnat bort av trötthet. Låten väcker starka minnen från något år sedan då depression och lycka gick hand i hand. Dom arbetslösa nätterna vi satt uppe och skrev i all oändlighet, skickade musik, bilder och pratade om allt mellan himmel och jord. Du tände ljuset i min tunnel och jag stötte bort dig med all min kraft. Den finaste människan som satt fötterna på denna jord och jag begraver mig själv i min egen olycka. Dumma naiva lilla flicka. Men minnena lever vidare i musiken och i mitt hjärta. Aldrig kommer jag glömma när du fick mina fötter att äntligen landa på jorden. Låten går på repeat nu som den gjorde då. Nu sitter jag ensam i en kall lägenhet, precis som då. Men då värmde du mitt hjärta och min själ. Nu är den kall och enslig i den kalla vinterkylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar