tisdag 18 november 2008

sweet child in time

Jag har stirrat mig blind på klockan. Försöker förmå mig att krypa till kojs, men det går inte. Child in Time har gått på repeat i snart en timme och min ena hjärnhalva verkar ha domnat bort av trötthet. Låten väcker starka minnen från något år sedan då depression och lycka gick hand i hand. Dom arbetslösa nätterna vi satt uppe och skrev i all oändlighet, skickade musik, bilder och pratade om allt mellan himmel och jord. Du tände ljuset i min tunnel och jag stötte bort dig med all min kraft. Den finaste människan som satt fötterna på denna jord och jag begraver mig själv i min egen olycka. Dumma naiva lilla flicka. Men minnena lever vidare i musiken och i mitt hjärta. Aldrig kommer jag glömma när du fick mina fötter att äntligen landa på jorden. Låten går på repeat nu som den gjorde då. Nu sitter jag ensam i en kall lägenhet, precis som då. Men då värmde du mitt hjärta och min själ. Nu är den kall och enslig i den kalla vinterkylan.






Inga kommentarer: