Natten till Fredag kl 00.09 och Johanna ringer och väcker mig i min djupsömn. "Kom och öppna dörren, finns ingen nyckel ute, jag är inte ensam." Jag sliter upp min trötta sömndruckna kropp ur sängen och traskar mot det oändliga målet: dörren. Väl framme sliter jag upp dörren och traskar tillbaka till min säng "Kom tillbaka Cissi, fort, du måste se en sak." Hennes entusiasm väcker mig ur mitt nyvakna tillstånd och jag nästintill springer till dörren. Något jag snabbt kommer få ångra. Därute står Johanna och skräckslaget pekar på en enorm svart sak som befinner sig en halv meter utanför min dörr. Den största spindel jag någonsin skådat i mitt liv (som lever i Sverige för att vara mer exakt då). Det tar mig en hundradels sekund att tvärvända och skrika: "Döda spindel jäveln annars kommer jag inte åka till jobbet" (en arbetsdag som skulle börja 3 timmar efter denna traumatiska händelse. "Sebastian är hemma om tio, han för döda skiten"är de sista jag hör innan jag äcklad faller in en mardrömssömn fylld av gigantiska spindlar som försöker mörda mig.
En timme senare ringer väckarklockan och det ända
som existerar i mitt huvud är tankar och förhoppningar om att Sebastian dödat krypet (något jag innerst inne visste att han inte skulle göra då han är livrädd för spindlar. Johanna liggar och halvsussar i soffan och jag går fram och fräser "Har han dödat skiten?" Jag får till svar ett hånskratt följt av "Han är mer rädd för spindlar än du någonsin kommer att bli". Min värld rasar samman. Jag rusar in i Märtas rum och väcker henne "Du måste döda en spindel som är utanför vår dörr" Märta svarar sömnigt " Va? Hur stor är den?" Jag svarar inte utan går till toaletten och börjar fixa mig. Märta traskar fram till dörren och öppnar den, men hittar ingen spindel. "Men leta då? Jag går inte till jobbet annars". Dom längsta minuterna i mitt liv utspelas när Märta febrilt letar efter spindeln och tillslut hittar den. "Cissi, det där är ett monster, jag rör den inte". Suck. "Märta om du inte dödar den kommer jag ringa och sjukanmäla mig, jag går inte utanför den där jävla dörrren om inte spindeln är död. " Märta hämtar en tidning och påbörjar sin färd mot spindeldödandet. Jag stänger dörren och hör hur hon på andra sidan brutalt och kallblodigt slår ihjäl spindeln tills allt som kvarstår är en stor svartfläck utanför hissen och små likadelar utspridda på hela golvet. "Tack Märta, du kan gå och lägga dig nu om du vill." Jag var tillsfredställd och kunde nu påbörja min färd mot arbetet.
Normalt sett är jag inte rädd för spindlar, men bara blotta tanken av den där jätten till kryp ger mig kalla kårar. Märta är numera utsedd till hushållets djurmördare trots sin vegetarianism. Halleluja and God bless that woman !
En dag ringer Johanna och berättar att sådana gigantiska sällsynta spindlar sällan strövar runt ensamma, för en timme sedan bekräftade Sebastian den teorin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar