det är inte lätt att vara mig...

Åhhh.... jag älskar alla underbara människor som är så hjälpsamma därute.
Som tidigare nämnt så råkar jag alltid ut för jobbiga omständigheter när jag tar mig an saker.
1. Ska skriva ut kurslitteraturen. Befinner mig på bibblan kl 16.45. Självklart förbisåg jag att det oftast är kö till datorerna där. Men efter 15 minuter får jag tag i en dator. Bråttom. Då kommer jag inte in på datorn. Jag frågar snällt killen bredvid om det är kortnr man ska skriva in. JA. Det funkar fortfarande inte. Killen erbjuder sig snällt sin dator när jag säger stressat att min föreläsning börjar om en timme. Då visar det sig att man måste logga in på universitetskontot för att komma åt kurslitteraturen. SUCK. Han berättar att man oftast inte ens har kurslitteratur med sig på första föreläsningen. Kul, då har jag drabbats av hjärtattack och magsår i onödan. Men många tack till honom som hjälpte mig igenom denna, för mig, plågsamma pärs.
Då är det bara problematik hitta föreläsningsalen kvar, något som gick käpp rätt åt skogen sist. Mathias har då under dagen knullat kartorna över frescati och gett mig en bra beskrivning över vart jag ska.
2. Utan problem hittar jag till föreläsningssalen. Märk då att klockan är bara 17.30. Jag tror då alltså att den där dörren leder in till en korridor för att sedan ta mig till auditorium. Så jag öppnar dörren och vad händer? Jo, där sitter en hel jävla klass och har föreläsning. Jag tittar på dom. Dom tittar på mig. Jag tittar på läraren. Han stirrar på mig. "Har jag kommit fel" halvt skriker jag. "JAAA" skriker han tillbaka. Och alla börjar skratta. Utom jag. Stänger dörren och vet inte om jag ska skratta, gråta eller ta livet av mig. Jag inser då att min föreläsning inte börjar förrän om en halvtimme. Eller? Jag blir tvungen att speja runt hörnet i en halvtimme för att se att dom går ut, annars går jag ju inte in.. igen. Men dom jävlar smet tydligen ut bakvägen. Så jag tvingade en 60+ kärring att gå in före mig för att undvika awkward moment nr 2.

Och sen vaddå? En präktig kärring på tunnelbanan snäser åt mig att inte sitta med korsade ben på t-banan även fast jag inte ens är i närheten av att röra henne med foten. Plus i kanten till tjejen mittemot mig som himlade med ögonen åt kärringens galenskaper.