hej och välkomna till min verklighet.

idag har jag suttit på skype i 4 timmar med världens bästa mathias. sen skulle jag kolla film men då dök jonas upp som online och då ringde jag honom också. det bästa är att man inte behöver prata så mycket utan man kan fixa och dona lite på datorn och dylikt och sen bara öppna käften när man känner att man har nåt bra att komma med.

sen dök ju helvetet upp för några timmar. hemlös i London. skulle boka hostel för helgen och så visar det sig att samma helg som alla jävlar jag känner lämnat london så är också alla hostel+hotel fullbokade i hela jävla staden. jag ringde i ren desperation svenska kyrkan men dom gav mig samma ödesdigra svar som alla andra boenden. fullbokat. jag skickade iväg ett mess till min enda kvarvarande vän camilla som gladeligen erbjöd mig tak över huvudet. tack gode gud.

imorgon ska jag ut till edgware för intervju som aupair. alla familjer som hört av sig till mig har bara haft pojkar i familjen, men denna familj hade en lite knodd flicka på 1år. varför vill folk med pojkar bara ha mig? jag måste framstå som en pojktålig kvinna. tilltalade inte min idylliska visningsbild sittandes i en kanot i mälaren flickor eller? Nä, pojkar blir alldeles utmärkt.