varför kämpa för överlevnad när vi ändå kommer dö i slutändan? för när det kommer till överlevandsinstinkten är vi alla förlorare. så varför kämpa för något vi redan vet är utdömt? av samma anledning som när damallsvenskan i hockey fortsatte matchen trots att dom låg under med 0-12.
det är osportsligt att kliva av planen innan domaren blåst av matchen. och jag tvivlar på att vi är våra egna domare.

folk säger att man ska göra det bästa av det liv man blivit tilldelad, skapa minnen och göra saker man drömmer om. men vad gör det för nytta i slutändan? vad gör minnena och de uppfyllda drömmarna för nytta när vi ligger begravda i en kista under marken eller är brända till aska? till vad för syfte?

behöver allt ens ha ett syfte?