idag har jag funderat sjukt mycket på det här med hur länge jag ska vara kvar i London, hur länge ska jag syssla med det här jobbet. Jag tänkte inte på det igår eller någon annan dag, bara idag. Så när jag tänkt så mycket på det att jag mår dåligt så bestämmer jag mig för att när jag varit i London ett år så ska jag göra något nytt, flytta till ett nytt land eller dra mig tillbaka till Sverige. Dvs, September. Det kändes lite bättre att ha fattat ett beslut om framtiden, jag tror jag har vuxit till mig lite och känner att jag inte vill ha framtiden helt oviss, åtminstonde inte med det jobbet jag har då jag inte kan utvecklas eller klättra på karriärstegen så att säga.

Tillbaka till saken. Så sitter jag vid middagsbordet och så frågar mamman vad jag har för planer i augusti/september, för då ska Maayan sättas i dagis och då behöver hon inte mig eller om jag vill stanna så får jag jobba 50 %.

Är det ett sammanträffande eller ödet som gjorde att den dagen jag har ångest över hur jag ska göra med framtiden och fattar ett beslut så drar mamman upp samma sak och hennes beslut stämmer överens med mitt?