jag är så jävla känslig

jag älskar att sätta på musik man inte lyssnat på på ett tag (blir det två på eller blir det fel med ett på?). just idag är det sahara hotnights what if leaving is a loving thing som sprakar ur högtalarna och får mig att tänka tillbaka på den gamla tiden i Uppsala - Kungsgatan. då var Sahara aktuella och det var sommar och det var festival och det var fantastiska galna minnen. det jobbigaste med att ha soundtrack av ens liv är att ibland kan det vara svårt att acceptera att gamla minnen bara är gamla minnen och att saker och ting aldrig kommer bli som förr. jag har fruktansvärt svårt att acceptera nuet och lever ofta i det förflutna - saknar hur saker och ting var - svårt att leva i nuet helt enkelt. när jag flyttat från london kommer jag minnas alla roliga saker som hänt, alla galna fester, barnbråk, vänner och liknande.jag ser inte vad jag har här nu. jag kan inte njuta av det. men när jag lämnar denna epok bakom mig kommer jag kunna se den med vidöppna ögon och jag kommer sakna den minst lika mycket som jag saknar uppsala och stockholm tiden.

hur lever man i nuet och framförallt: Hur uppskattar man det man har nu?