jag befinner mig i en känslomässig tornado för tillfället. alla känslor har möts som värmen och kylan möts när cyklonen uppstår och i stormens öga står jag och gråter blod över något som jag inte behöver gråta över. min osäkerhet kan förstöra detta som alla andra gånger, det gick bra så länge men sen tog det stopp.

för det andra blir jag kvar i London till åtminstone December. En god vän sa till mig att jag inte borde göra något som jag inte ville. Sen har jag gått runt i nio månader med en galen ångest över en skuld som igår visade sig vara minimal i jämförelse med den bilden jag målat upp. så jag är fruktansvärt lycklig över att få stanna kvar i London med Elin ytterliggare några månader.

jag blir rörd till tårar när någon som inte vill mer än något annat att jag flyttar hem men ändå är så fruktansvärt genuin, omtänksam och osjälvisk i sina råd. jag tackar gudarna för att jag blivit välsignad med såna fantastiska vänner.

(slänger in ett sådant där löjligt hjärta igen) <3