idag läste jag något väldigt vackert. jag skulle vilja vara totalt jävla öppen och skriva exakt vad som skrevs och förklara varför det rann ner tårar för mina kinder när jag läste det. men mitt lilla hemliga skåp i min hjärna kommer aldrig vara helt ren från smuts.
det handlade i stora drag om kärlek från en person till en annan och det var så fint, men varför jag grät var för att jag inte har samma relation till den personen i mitt liv, och det gjorde ont i hjärtat att jag inte kunde få känna samma kärlek och respekt som hon gör. jag kommer aldrig kunna få det i hela mitt liv och det svider. det är inte jag som gjort fel. men jag blir arg på livet när inte alla får känna som just denna person i sitt brev får känna. se upp till någon så fruktansvärt. någon att alltid förlita sig på. jag har ju er mina fantastiska vänner. men jag pratar djupare än så. jag blir snarare ledsen än arg.
istället för att ligga tryggt och simma med dom andra fiskarna på havets botten kommer jag alltid kippa efter luft på ytan. hålla fast vid något som är fördömt sen lång tid tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar