saknad.

gick igenom min blogg igår. från skratch. 2008 när allt började. bloggen kan delas upp i fyra olika tidsepoker, lagerlöfs tiden, bromma tiden, jakobsbergs tiden (eller kallhäll då) och london tiden. tre olika städer två olika länder. fem olika stadsdelar. jag blir alltid så fruktansvärt nostalgisk, tänker att jag borde njutit mer och uträttat mer. men problemet är att jag minns aldrig dom dåliga sakerna utan bara dom bra och då är det mycket lättare att sitta här tre år senare och gnälla. Men från 2008 till nu har jag haft fruktansvärt kul, jag har gjort fruktansvärt mycket och jag ångrar inget.
det är komiskt hur mycket saker man inte kommer ihåg utan behöver läsa om det för att minnas tillbaka och tänka: gjorde vi verkligen det där? Sen finns det vissa saker jag läser om som jag verkligen inte kan minnas. Typ när jag var på akuten och slängde sjukhus journalen på sköterskan för hon var dum i huvudet. Minns. inte. alls.
Alla borde ha någon typ av dagbok eller blogg att skriva ner sina upplevelser i för mer än hälften av allt man gör ligger arkiverat djup inne i hjärnan och det krävs en påminnelse för att komma ihåg händelserna, precis som med räkningar, eller så förtränger man bara skiten för att det är ångest att tänka på.