den vackra tystnaden som kryper längs din ryggrad när du sett en film som berör eller när du hör en låt så vacker att du inte vet vad du ska göra åt känslorna som spirar runt i din kropp.
jag älskar hur mycket en låt kan beröra mig, hur den kan väcka känslor jag inte trodde fanns. hur en textrad kan etsa sig fast i mitt huvud och få mig att besöka det mörka djupet inom mig.
det är när låtar som berör som man inte bryr sig om att tankarna blir aningen depressiva, för man vet att man får ut något vackert av det.
när jag hör piledriver waltz vill jag befinna mig på en dunkel äng ute på det brittiska landsvidderna med ett grått molntäckte hängandes över mig och låta mina mindre glada tankar dansa på ängen.
jag skulle inte vara lycklig om jag inte fick vara ledsen ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar