är det sunt förnuft eller lathet?

vissa grejer undrar jag varför jag gör som jag gör.

ex1. Hängde med en snubbe från Leeds i helgen vilket innebär svårt-att-höra-och-förstå-den-grova-skotsk-lika dialekten. så ibland när han pratade på och jag verkligen inte förstod ett ord av vad han sa så log jag bara och sa oh eller yeah. det funkande vissa gånger men vissa gånger fästa han blicken på mig länge och förväntade sig en starkare reaktion. jag undrar vad han tror om mig?
ex2. mamman rekommenderade en bok åt mig. en kärlekshistoria. jag är starkt emot kärleksböcker alá boooring. det ska vara blod, svett och grova mord om jag ska plöja igenom en bok. men när mamman överlämnade sitt ex av boken One Day kände jag ett tvång att läsa den. problem1. orka läsa en bok på engelska. problem2. orka läsa en bok på engelska som handlar om kärlek. problem3. orka läsa en bok på engelska om kärlek som jag inte ens vill läsa utan känner mig tvingad. problem4. mamman frågar emellanåt vad jag tycker om boken. följdproblem1. jag måste läsa boken. problemlösning. jag köper boken på svenska.

är det oartigt att inte läsa boken? eller är jag bara en känslig själ som lätt plågas av dålig samvete. varför säger jag inte va sa du en gång innan jag ger upp försöken att förstå vad folk säger?