frankrike.

mor och jag var ju och såg mamma mia i lördags. 2,5 timme i en trång stol med en belgisk familj med småbarn bredvid mig. typiskt tänkte jag. deras ungar höll käften, men mamman envisades med att sjunga refrängen till varje låt högt i barnets öra. typiskt tänkte jag. samma rad några säten bort satt en fransk familj, vi säger att dom var franska för jag hatar franskor och dom såg löjligt franska ut. deras unge ramlade och slog i huvudet och det blev ett jävla ståhej. tyvärr tajmade ungen inte sin olycka med pjäsens ibland plötsliga volym upptrappning utan valde att ramla när det var knäpptyst på scenen. läääänge. föräldrarna vred sig av obehag i stolen och placerade sina enorma franska handflator över ungens mun. efter tio minuter och ungen fortfarande gnydde så blev pappan arg och typ skrek fast i viskvolym åt ungen. typiskt tänkte jag. föräldrarna tvingar med småbarn till en nästan 3 timmar lång föreställning sen får dom skäll för att dom blir rastlösa.

dom måste ju få lite cred för att ha undgått basic regler gällande barn under 5 år. men sen var dom ju från frankrike också. dom har väl fullt upp med att äta sina jävla croissanter och uttala ord som pinot gris, file mignon, merci och där tog min franska kunskap slut.