the hoover killer

jag hatar att dammsuga. själva städningsprocessen i sig kan jag leva med. plocka undan, damma av etc etc. jag börjar tro att min dammsugarkarma börjar gå på sparlåga.

mitt första dammsugarmöte med familjen Habers otympliga dammsugare var minst sagt olyckligt. en stor, klumpig och pinsamt högljudd manick som jag helst ville skrota. efter en gångs användning så slutade dammsugaren att suga. jag informerar familjen, dom meckar med den och sen är den körd. igen. dom köper en ny dammsugare. en bra, mindre otymplig och tyst sådan. Hetty. cissi är glad igen.

och nu får någon månaden sedan var jag otrogen mot Hetty med en dammsugare från 1800-talet längre ned på vår gata. denna dammsugare ville inte heller suga. jag informerar familjen. dom meckar. inget händer. jag skyller på att den är uråldrig och att det vore på sin plats att ersätta den. nästa vecka är jag tillbaka i huset och den gamla dammsugaren är kvar och den suger fortfarande inte. jag informerar familjen och berättar att jag hinner inte städa hela deras hus pga av att det tar mig en halvtimme att arbeta mig igenom ett rum. detta hus består av fyra sovrum, två trappor och en hall. (nedervåningen måste sopas. med en kvast anpassad för dvärgar.) mamman i hushållet säger: it seems as if the hoover is not sucking up the big bits but only the small ones. maybe just pick the big bits up by hand.
jag glider in i ett chocktillstånd. är hon helt jävla allvarlig? ska jag dammsuga deras jävla golv för hand? jag totalvägrar och lämnar dammsugaren till sitt öde i Harry Potter skrymslet under trappan. den tredje gången jag kommer dit tar jag mig an golven igen och då ramlar hela jävla huvudet av. jag informerar familjen. mamman meckar. men det går inte. då tycker hon att jag ska använda mig av enbart röret/skaftet till att dammsuga. ett pyttehål till 4 sovrum, två trappor och en hall. jag tappar hakan. tvärvägrar och då meckar hon fram massa andra saker. det slutar med att jag får dammsuga med huvudet som är till för bilen. också ganska sådär jobbigt liten. mamman berättar att hon kikat på dammsugare och nämner Hetty. "Oh that hoover is amazing" klämmer jag ur mig. men hon köpte den inte för hon tvekade på priset (som var hur jävla billigt som helst). jag tittar på henne och ler men inombords skriker jag VARFÖR KÖPTE DU DEN INTE DIN JÄÄÄÄÄVLA KÄRRING. återstår att se om hon införskaffat sig en ny dammsugare nästa vecka. spännande.

sen har jag ett annat städjobb i Hendon där dom äger en sån där otymplig jävel, men jag klagar inte för den suger utav bara helvete. jag har provkört den ett antal gånger och senaste gången så ba råkade jag pajja den. jag informerar familjen. hon pillar. den funkar. jag dammsuger och så ramlar den där biten jag pajjade av igen. hon suckar och skyller på... hör och häpna. SIN ANDRA STÄDERSKA. "she must've been to rough with it". och där står jag och håller med och nämner inte att jag smått våldförde mig på den några minuter tidigare för att få den ur sitt "jag används inte" läge.

dom två första dammsugar morden skyllde jag på annat men nu när den tredje inträffade insåg jag att det måste vara jag som har sönder dom. jag gillar inte dammsugare helt enkelt.