idag blev jag fullkomligt slaktad av morfarn i huset angående min framtid. jag vet att denna man är lite speciell och oftast inte menar saker i den meningen har får ut dom ur sin lilla uppkäftiga mun. men jag har svårt att vara rapp i käften gentemot äldre människor eftersom dom fortfarande lever under stenåldern. han tyckte minsann att eftersom jag är 23 år gammal så borde jag veta vad jag vill med mitt liv. och jag önskar att jag visste för jag är så jävla redo att börja plugga på Uni igen. att jag skulle ut och arbeta i det verkliga livet tyckte han var för "enkelt" och "slöseri" med tid. Då blev det glöd i min lilla käft och jag berättade för honom, med en slightly högre stämma och lite mer aggressiv ton att jag kan inte börja plugga på universitet bara för att det är vad man borde göra när man är 23, för det är sannerligen med slöseri med tid. det blev tyst på gubbfan men jag kokar fortfarande inombords. jag hatar när folk talar om för mig att jag är mongolid för jag inte vet vad jag vill göra.

mest arg är jag nog över att jag vet vad han tänker: en ung flicka utan ambitioner. vilken tragik.