det är nog lite svårt att förklara känslan jag känner just nu. jag är så trött att det känns som jag ska svimma, men den känslan är så nedrans skön. att känna att man jobbat på riktigt. inte skrikit på småungar och varit hemma hela dagen. man har stått i en restaurang och fått prata med människor, på riktigt. man har varit någonstans förutom hemma. jag är så trött på att vara hemma att jag väl kräkas i min säng och pissa på golvet, vara för lat för att städa upp skiten så att det slutligen samlas råttor och då, i det slutskedet inser man att måste anstränga sig till sitt yttersta för att inte komma hem. När föräldrarna kommer hem inatt efter deras utekväll sätter jag mig på bussen till east finchley och myser. jag behöver få sova med ett par mansarmar korvade runt mig och få sväva på moln i några timmar.


henne lyssnar jag på ikväll i mitt stökiga rum. när min hjärna är organiserad vill jag ha kaos i min omgivning