hur långt skulle du gå för en jacka?

jag hittade en såndär fin liten jacka på brick lanes vintage marknad häromdagen. första blicken så visste jag inte vad jag tyckte om den, men bilden av jackan fanns kvar i mitt huvud så jag vände tillbaka och slängde en andra blick på den. oj, den var fin. som alltid kikade jag på prislappen innan jag totalt kärade ner mig. 25 pund är inte dyrt men jag lovade mig själv att jag enbart fick unna mig nåt litet för 10 pund. så nej denna jacka får bli en dröm.
så tar jag tag i mannens hand och han säger: jackan var skitsnygg ju, ska du inte pröva den? mja, den kostade 25 pund. amen det är inte dyrt ju. och så kommer han med något jättesmart utlägg om varför det inte är dyrt. jo, han gör det ofta, kommer med logiska utlägg om saker, jättebra i det flesta situationer men inte med en lättpåverkad jackgalen shopberoende Cissi. vi knatar vidare och av någon anledning hamnar vi vid det där ståndet igen. jag och jackan. jacka och jag. jag måste pröva den. på vägen mot jackan händer det som inte får hända. en ful fet amerikanska får tag på den före mig. FAN. jag tar tag i karln och berättar snabbt att denna strid får hon inte vinna. jag ska ha jackan. och så fort gick det för mig att bli besatt. nu ville jag inte ha jackan för att den var fin utan för att jag skulle vinna över henne. vi gömmer oss runt hörnet och spanar. hon tar på sig jackan och vrider och vänder på sig. minuterna tickar. det är som att hon tror att med tiden ska jackan sitta bättre eller blir snyggare på just henne, för jag måste säga, utan att låta avundsjuk, att jackan såg mindre snygg ut på henne, jag ville nästan inte ha den längre, men denna outtalade strid skulle hon inte vinna. hon vrider och vänder på sig, tiden går. jag säger flera gånger till karln att, snart ger jag upp, snart går vi ( jag önskade ju lite att han skulle tappa tålamodet så jag slapp punga dom där 25 punden) men han väntade tålmodigt, vi väntar så länge du vill sa han. AHMEN!

Så tar hon fram sin jääävla iphone och knäpper kort på sig själv i spegeln!??!?!?! sen efter 5 minuters posande (detta beteende förväntar jag mig från ungdomar inte nån som klättrar upp mot 30 och ser ut som världens tråkigaste) så drar hon av sig ena sleeven på jackan. JA!!! tänker jag. ÄNTLIGEN! Men oj ad händer då? Hon får mess. Så messar hon i 5 minuter och drar sakta av sig jackan, sen hänger hon jackan på galgen och sen utbyter hon några ord med säljaren och jag står stirrandes på henne och frustar som en ilsken tjur och spottar och fräser om min kompanjon står bredvid som en lugn ferdinand under sin korkek och bara är kolugn, helt ovetandes om vad för galna tankar som pågår i mitt huvud. sen efter 15 minuter hänger hon ifrån sig jackan och jag springer, odiskret, mot ståndet och grabbar tag i jackan och ba utbrister högt i mitt huvud: DEN ÄR MIN!!!!!!!!!! Så prövade jag jackan och den var skitsnygg på mig för jag vara längre och slankare än henne och så var sagan slut.

Så fick jag sedan gå igenom, med karln, grundreglerna för hur manisk jag får vara i sådana här tillstånd och att jackköp ALDRIG mot någon förmodan får uppmuntras.okej säger han och så en timma senare köper jag ytterliggare en jacka, en sådan där oversized jeansjacka för 30 pund. jomensåattde.