igår gick jag ut efter jobbet med några kollegor. folk som känner mig väl kommer sätta halsmandlarna i halsen när dom läser vad jag skriver härnäst. att jag på jobbet är känd som "den tyste". tillskillnad från mitt arlanda jobb kan man på mitt nuvarande jobb prata hur jävla mycket man fan vill utan att nån chef/manager/supervisor kommer och flämtar jobbiga andetag i öronen att man inte får prata inför kunderna. på LPQ bryr dom sig inte ett jävla monster smack. men jag pratar väldigt sällan. jag plockar biljetterna ur maskinen och gör vad som står där. kaffe kaffe kaffe. dom få gånger jag öppnar munnen så är det för att svara på någons fråga eller för att kommunicera angående vad som ska göras.
den enda jag faktiskt pratar med är den franske bögen som jag vill krama hela dagarna för han är så mysig, den svensktalande letten och den svenska bögen. det är alltid kul att spruta ur sig svenska på ett jobb där folks engelska är urusel och fransmannen är en fransk Jonas. och han gillar Gossip. Hur kan det gå fel?

Tillochmed när jag gick ut med mina arbetskollegor var jag tyst. vilket dom påpekade hela jävla tiden. vilket medför ännu mer tystnad.

så nu ska jag öva på att prata och snacka omkull varenda jävel på LPQ. Jag vill inte vara känd som den tyste, för jag är fan aldrig tyst och när dom hört vad mitt vulkansprutande ordförråd kan åstadkomma så kommer dom undra hur dom någonsin kunde se mig som en tyst individ. beware suckers.