hej hopp blodpropp

Min sedervanliga arbetsdag fick ett abrupt slut då jag ombads åka in på akuten pga av min svullna vad, det kan vara en blodpropp. Dödstankar följt av panik följt av jag kommer få benet avkapat tankar plågade min stackars hjärna. 5 långdragna men ack så underhållande timmar på St Görans akutmottagning var vad som väntade oss.
Där fick jag träffa den 58 åriga Urban bakom receptionsdisken som minsann rökt i 40 år och prompt skulle ta en cigg även fast han kommit in med andningsbesvär och satt och sjöng bäbä vita lamm och gud som haver i högsta ton och den 60 åriga blatten, vars ansikte knappt gick att skymta pga av hans skäggväxt, som hostade så trumhinnorna sprack på en och spydde kolosala mängder slem. Skrik på hjälp, spyattacker, dödsfall, blodiga kläder, gråtande anhöriga och ett medelålderspar där mannens ansikte var lika vit som snön som faller under för mitt fönster. Bland dessa sitter jag en tillsynes fullt frisk 20 åring som förmodas ha en blodpropp i benet. Grey's Anatomy liknelser och Scrubs skämt flödade mellan oss tre, Johanna, Sebbo och jag. Skrattattacker följt av tristess följt av skrattanfall följt av tristess. 6 på morgonen hamna vi i säng. Följt av ytterligare 3 timmar på sjukhus 4 timmar senare.

Ingen blodpropp hade jag iallafall men att tänka över hur hårt min kropp tar stryk av mitt yrke var att rekommendera, eller varför inte skaffa stödstrumpa? Betalade jag 500 kr för att få spendera sammanlagt 8 timmar på sjukhus, få en spruta med blodtunnande inkörd i magen och en ultraljudmaskin inkörd i ljumsken? Mycket möda för ingenting. Men nu slår jag klackarna i taket för att jag inte har någon blodpropp. Men en smärtsam, pulserande och uppsvullen vad får jag nog dras med ett tag till.