kan en människa leva ett helt liv utan att någonsin vara olycklig?

det tror jag inte på. jag har varit miserabel i några år nu, men ljuset i tunneln är för tillfället väldigt ljust. så bara för att jag längre inte mår skit utan mår toppen går jag runt om dagarna och oroar mig för att snart kommer det vända för jag förtjänar inte att vara lycklig. eller förtjänar. jag oroar mig snarare för att mitt nya liv i Mill Hill är för bra för att vara sant. det känns som allt är en dröm och att jag en dag vaknar upp och är lika miserabel som jag vant mig vid att vara.
jag vågar inte riktigt njuta av att jag mår bra. jag borde men jag kan inte förmå mig. hur gör man?