sitter hemma i det tomma huset igen. det är så tyst att jag hör mina tånaglar växa.

jag svepte en flaska vin igår och begav mig för att möta Luca vid Elephant and Castle. Vi hade lite meningskiljaktigheter gällande vart vi skulle öla och jag hade en tickande bomb med ångest i hjärnan och ville bara hoppa på tåget mot fyllan fortast möjligt. men jag gick med på att åka dit han ville med kravet: kommer du försent slår jag ihjäl dig. 18.53 står du utanför tågstationen annars är du död. (luka kommer ALLTID försent därav hetsen). Tror ni karljäveln är där klockan 18.53? Nej. Jag skickar ett mess: you're late
han fick inte ens en punkt i det messet, utesluter jag punkter är jag arg. vad gör han kl 18.53? Jo, han är i sin lägenhet och stryker en skjorta. Som om den anledning gjorde mig mindre arg. Jag står i en mörk jävla gränd som ett stycke kött väntades på att bli uppäten av lejon och han stryker en skjorta. s.u.c.k. sen säger han: oh you should have waited inside, this is very bad street, two men got killed here a week ago. jahaja det säger du så medan du strök din skjorta stod jag offer för nästa dödsfall. halleluja. jag e inte bítter jag inte.

vi begav oss till Shoreditch och sänkte några öl och pratade jobbiga saker och kejderökte utomhus. ja, utomhus. det är 12 grader i london så man kan dricka öl på uteserveringar. när fyllan var igång var det dags att möta upp fredagsragget och än en gång fick jag vänta, vänta vänta vänta. ibland tror jag att meningen med mitt liv är att vänta på folk för det är fan det enda jag gör känns det som. och att vänta på folk som kommer försent är fan bland det värsta jag vet. vi drog i alla fall till Soho och hamnade på en klubb med BARA indier. haha det var helt absurt, vi var tamefanimej det enda vita människorna därinne. så vi satt intryckta i ett hörn och drack corona och betedde oss såsom vita gör. några timmar senare var det dags för den obligatoriska fredagstaxin och tror ni jag minns den? Alltså, det enda jag minns är att jag berättar för min partner in crime att jag alltid glömmer taxiresorna och att nu skulle jag fanimej inte göra det. finns väl inget anmärkningsvärt att minnas visserligen.
nu ska ha ta en baksmälle tupplur och vakna upp med bättre välmående.